Advokaten 1
förväntas transportera sig själva till nya, okänd
a trakter. Idealet, anser Lena Feuk, är att vårdnadshavaren kan följa barnet till mötet med biträdet, men att hon får möjlighet att tala i enrum med barnet. – Det egna kontoret är en bra plats när det fungerar. Jag förbereder både barn och förälder, när jag ringer och kallar dem till mitt kontor, på att jag ibland gör så att jag talar med dem både var för sig och tillsammans. VAR EN DIKESKÖRNING Även UllaBella af Klercker upplever att det ofta är svårt att få barnen att komma till advokatkontoret. Hennes lösning blir att träffa dem där det är möjligt, på ett kafé eller någon annanstans som kanske är lämpligare än i hemmet. Frågan om att träffa klienten före förhör eller inte, i planeringen av dessa barnutredningar – ja, det är då som det saknas utrymme att bygga upp ett förtroende med barnet. Att ge barnet information i lugn och ro. Att barnet ges tid att landa i vad som händer. Först då kan barnet ha en möjlighet att formulera och få svar på sina egna frågor, säger hon. Även för biträdet är det viktigt att kontakten får ta tid, påpekar Lena Feuk, som vill hinna förstå och hantera vad som är barnets största oro. – ”Tidspaniken” är skadlig och skapar rättsosäkerhet för de brottsanklagade barnen. Den försvårar dessutom för de juridiska biträdena att kunna utföra sitt arbete. Målet måste vara att både barnen och biträdena kan nå ett meningsfullt samarbete, fastslår Lena Feuk, som också har konkreta förslag till förbättringar. – Juridiska biträden för barn un”Det ligger i deras natur att inte ha en vuxens mognad. De har kanske inte der 15 år borde ges en veckas tidsutrymme för information och kontaktskapande arbete med barnen - före sammanträdet på soc med de övriga professionella, säger hon. En ytterligare förbättring skulle vara att socialtjänsten, det juridiska biträdet och polisen kunde träffas och ha ett förberedande sammanträde inför förhöret med barnet. – Numera kan man ju ha förberedelser för huvudförhandlingar även i brottmål. Det har jag haft när det har gällt ungdomar. Jag skulle önska mig att man hade ett gemensamt sammanträde för att planera hur det här ska hanteras. I stället för som nu, då allt är bestämt, familjen redan är kallad, och jag bara har att gå dit, säger Lena Feuk. Ett praktiskt problem är att advokatkontoren ofta ligger inne i stadskärnan, medan många av barnen bor i förorter. Till skillnad från vuxna kan inte barn heller ADVOKATEN NR 2 • 2022 heller samma förmåga att återberätta vad de varit med om.” slobodan jovicic och var det i så fall ska göras, är en av flera oklarheter kring rollen som juridiskt biträde. UllaBella af Klercker, som tillsammans med advokat Anna Björklund håller kurser om att företräda barn, märker ofta att kursdeltagare är osäkra på vad som förväntas av dem. Ska biträdet till exempel vara med på möten hos socialtjänsten och ska man gå igenom utredningen med klienten? – Det är mycket som är oklart, eftersom det inte följer samma mall som om klienten är straffmyndig. Då vet vi precis vad som omfattas, vi får del av förundersökningen. Men här är det liksom lite flytande, när är uppdraget avslutat och vad innefattar det? summerar UllaBella af Klercker. Flera av de intervjuade advokaterna pekar på behovet av att komma in med insatser till de barn som riskerar att hamna i kriminalitet långt tidigare, och därmed undvika att de hamnar i rättsväsendet. En av dem är Slobodan Jovicic, som företrätt barn misstänkta för brott vid ett par tillfällen, men som också företräder en av de båda bröderna som för dryga 20 år sedan anklagades för mordet på fyraåriga Kevin i Arvika. Slobodan Jovicic tittar tillbaka på sina år som brottmålsadvokat och de erfarenheter han fått. – Jag har tillbringat många år i kärnan av det som kalllas den organiserade kriminaliteten. Och tittar man på den miljön så är frågan fortfarande: Varför blir de här killarna kriminella? säger han och pekar på bristfälliga uppväxtförhållanden och få chanser i livet. – Om vi inte är beredda att se att dessa saker hänger ihop, kan man då stävja detta bara genom att komma med hammaren? frågar han. Det speciella med att företräda barn, menar Slobodan Jovicic, är just att de är barn – med allt vad det innebär. – Det ligger i deras natur att inte ha en vuxens mognad. De har kanske inte heller samma förmåga att åter» 33 33 Slobodan Jovicic. FOTO: FREDRIK ETOALL