Advokaten 1
SAMFUNDET » Händelserna den 2 december 2020 B vil
le ansöka om åklagarens tillstånd att få ringa sin kompis, D. I samband med en paus, på väg in, fick Advokaten en lapp från kompisen. På lappen fanns ett vanligt 070-nummer. Inget annat. Möjligen namn också. Lappen var färdigskriven när han fick den. Han höll upp lappen för att läsa. Han vet inte var D stod i förhållande till honom när han gjorde det, men han höll inte upp lappen för B och denne kan inte ha sett vad som stod. Han lade lappen i akten. B fick aldrig telefonnumret av honom, utan fick det istället genom häktet. Eftersom han behöll lappen själv behövde han inte kontakta åklagaren. Han brukar annars alltid göra det. När han gick igenom akten under december förra året, slängde han lappen. Han kommer inte ihåg vad det var som skulle ha orsakat att han blev irriterad. Han tror att det var något som sades på vägen ut. Han var inte medveten om att det som pågick observerades av personerna runt omkring i övrigt. Ingen sade något. NÄMNDENS BEDÖMNING OCH BESLUT Utgångspunkten för den disciplinära prövningen i ärendet är att om en klient är häktad med restriktioner, får försvararen inte utan tillstånd från åklagaren förmedla uppgifter från klienten till en utomstående eller förmedla uppgifter från en utomstående till klienten. Det angivna förhållandet gäller naturligen även i en situation där den offentliga försvararens klient är häktad med restriktioner i ett annat mål än det i vilket advokaten är offentlig försvarare. Högsta domstolen har fastslagit (Ö 2854-21) att det i praktiken inte finns något utrymme för att till en klient som är häktad med restriktioner förmedla meddelanden som har karaktären av brev eller uppgiftssamling av motsvarande art och omfattning. Att försvararen själv anser att uppgifterna är harm70 lösa spelar då ingen roll, eftersom det i dessa fall är åklagarens, inte försvararens, sak att bedöma om uppgifterna är av harmlös karaktär. Högsta domstolen har därvid konstaterat att försvararens möjlighet att – utan att åsidosätta god advokatsed – förmedla uppgifter till en klient som är häktad med restriktioner får anses vara begränsad till dels kortfattade hälsningar som saknar egentligt informationsinnehåll, dels andra mycket korta muntliga eller skriftliga meddelanden som utan minsta tvivel är av harmlös natur. I övrigt krävs ett godkännande från berörd åklagare. Av utredningen i disciplinärendet, däribland Advokatens egna uppgifter, framgår följande. Samtidigt som huvudförhandling pågick under ett antal dagar i det mål där Advokaten var offentlig försvarare, var hans klient häktad och belagd med restriktioner i ett annat mål, där en annan åklagare var förundersökningsledare och där Advokaten inte var offentlig försvarare för klienten. Advokaten var medveten om detta förhållande. Utan den andra åklagarens godkännande lät Advokaten under huvudförhandlingen sin klient ta del av handlingar i en plastmapp som överlämnats till Advokaten från en syster till hans klient. Överlämnandet hade skett genom att systern, i samband med en paus i huvudförhandlingen, hade placerat mappen på hans plats i rättssalen. Härutöver har Advokaten vidgått att han från en person, som var medtilltalad i en annan del av målet och åhörare under huvudförhandlingen, under en paus fått en lapp med namn och telefonnummer som hans klient bett honom att skaffa, i syfte att klienten senare skulle kunna ansöka om tillstånd från åklagaren att kontakta denne. Av utredningen framgår även att rådmannen i målet under huvudförhandlingen, efter att Advokaten fått plastmappen men innan han delat dokument med sin klient, erinrat Advokaten om att restriktioner rådde för hans klient och att alla handlingar skulle gå via åklagaren. Advokaten har, som han slutligen beskrivit sin inställning, uppgett att plastmappen innehöll en delvis ifylld ansökan om ersättning från JK som han tidigare upprättat för sin klients räkning, tre handlingar bestående av kvitto, kontoutdrag och en kontonota, eller möjligen en följesedel, samt en icke ifylld bankfullmakt och 8 till 10 oöppnade kuvert från en teleoperatör, vilket han uppfattade, och sedermera fick bekräftat, var telefonräkningar. Advokaten har vidare uppgett att han inte gav mappen till sin klient utan direkt sorterade ut de handlingar som var aktuella att visa för och diskutera med klienten, vilket var ansökan om ersättning från JK, som skulle kompletteras, och de tre handlingarna som skulle kunna utgöra bevisning i den pågående huvudförhandlingen. Efter genomgång med klienten framkom dock att ingen av de tre handlingarna var av intresse. Advokaten diskuterade sedan även dessa handlingar med försvararen till en medåtalad i målet och överlämnade då ett av dokumenten, kvittot, till den försvararen som sedan åberopade det i målet. Kontoutdraget och kontonotan/följesedeln samt ansökan till JK behöll Advokaten i sin akt. Övriga handlingar lät han ligga kvar i mappen, som senare samma dag lämnades tillbaka till systern under en paus. De handlingar som delades med klienten har inte getts in till nämnden i disciplinärendet och ingen av de uppgiftslämnare som anmälaren hänvisat till har uppgett att de sett handlingarna; enbart att det var en plastmapp med dokument och brev som de uppfattade att Advokaten och klienten diskuterade. Såvitt avser telefonlappen, har en uppgiftslämnare uppgett att Advokaten läste lappen på ett sätt som gjorde att klienten kunde se vad det stod på lappen. Advokaten har tillbakavisat detta och i denna del uppgett att han endast meddelade klienten att han hade fått informationen, men att han inte överlämnade vare sig lappen eller informationen om telefonnumret till klienten samt att han ganska omgående därefter slängde lappen. Nämnden konstaterar inledningsvis att en advokat är skyldig att inom förelagd tid inkomma med yttrande och svaromål som begärs av Advokatsamfundets disciplinnämnd. De uppgifter som en advokat lämnar i ett disciplinärende måste vara sanningsenliga. Nämnden noterar att Advokaten, som inkommit med sex yttranden i disciplinärendet, först i det sista yttrandet, med ändring av tidigare uppgifter, slutligen stannat i en beskrivning av vad som enligt hans förmenande fanns i plastmappen, vilka dokument som diskuterades med klienten och hur dessa hanterades. Genom att på sätt som skett vid flera tillfällen lämna uppgifter till nämnden, som varit oriktiga, eller i vart fall vilseledande, har Advokaten allvarligt brutit mot god advokatsed. Det förhållandet att en anhållen eller häktad klient är ålagd restriktioner anses inte innebära ett totalt förbud för en försvarare att inom ramen för sin utredningsmöjlighet med klienten diskutera en handling som inte ingår i förundersökningen och som möjligen skulle kunna åberopas som bevis. Nämnden konstaterar emellertid att Advokaten vid sin genombläddring av dokumenten i plastmappen, när han fann den på sin plats i rättssalen, rimligen inte med säkerhet kunnat avgöra om de handlingar som enligt hans egen utsago sedan direkt delades med klienten utan minsta tvivel var av harmlös natur i förhållande till det andra mål i vilket hans klient var häktad med restriktioner. Advokaten var inte offentlig försvarare i det målet och hade således inte heller någon insyn i den förundersökningen. Huvudförhandlingen i det mål där Advokaten var offentlig försvarare pågick under flera dagar. Det har i utredningen inte framkommit, att åtgärden att visa dokumenten för klienten inte hade kunnat avvakta en mera noggrann analys från Advokatens sida. Inte heller har det framkommit att något skulle ha ADVOKATEN NR 2 • 2022