Advokaten 1
rocessrätten och dess grundläggande principer är
ett område som sällan når löpsedlarna. Ändå var det just vad som hände under hösten. Under några månader blev begrepp som omedelbarhet och muntlighet flitigt använda i både medier och politik, och en rad debattörer krävde förändringar på området. Kraven formulerades emellanåt i termer av att ”slopa” omedelbarhetsprincipen. I praktiken handlade det om att ge ökade möjligheter för åklagare att använda sig av tidiga dokumenterade förhör som bevis vid huvudförhandlingar. Förespråkarna hänvisade till hotet av en växande och delvis ny kriminalitet, behovet av att skydda brottsoffer och att minska hot och våld mot vittnen. Motståndarna – däribland Advokatsamfundet och flera advokater – å sin sida pekade på risken för en försämrad rättssäkerhet och ett avsteg från den kontradiktoriska principen och principen om lika vapen eller equality of arms. Debattinläggen och uttalandena ”Åklagarna må vara objektiva och lyda bevisregler i brottmål, snabbt ny aktualitet (se artikel på s. 32). Redan tidigt i debatten meddelade justitieministern att regeringen arbetar på ett förslag om förändringar i straffprocessen, med utgångspunkt från Fredrik Wersälls utredning. Advokat Fredrik Ungerfält medverkade som expert i det senare skedet av Wersälls utredning. Precis som den tidigare experten Tomas Nilsson, är han starkt kritisk till idén om att lägga fram tidiga förhör vid huvudförhandlingen. Det största problemet är, menar han, att det finns en uppenbar obalans mellan åklagarens och den misstänktes och försvararens insikt i utredningen tidigt i förundersökningen. Det blir därmed omöjligt för försvararen att hålla ett effektivt motförhör vid ett förhör där hela förundersökningen under det regelverket, men samtidigt påverkas de av den position de har. De kan ju inte ha någon vidare insikt i hur försvaret tillsom ven om varandra i medierna bidrog förstås knappast till samsyn och nyansering. Snarare tvärtom. Fram träder två starkt polariserade läger, med åklagare och politiker på förespråkarsidan och advokaterna på motståndarsidan. sammans med klienten lägger upp ett försvar.” ulrika borg ännu inte har delgivits. – Om man följer de tankegångar som finns i betänkandet, så skulle obalansen på något sätt läkas genom att åklagaren är skyldig att delge den misstänkte och försvararen den information som är nödvändig för att kunna genomföra ett tidigt förhör, säger Fredrik Ungerfält, som också medverkat i arbetet med Advokatsamfundets remissvar till utredningen. Men att åklagaren är objektiv hjälper inte, menar Fredrik Ungerfält. Åklagaren har nämligen ingen insikt om hur försvaret av den misstänkte UTREDNINGEN PRÄGLAR FÖRHÖR Debatten och den mediala uppmärksamheten gav ett utredningsbetänkande från 2017, Tidiga förhör – nya DEBATTEN OM TIDIGA FÖRHÖR I centrum för diskussionerna stod från början Nimo, 17 år, som tvingats flytta efter hot från andra ungdomar, sedan han vittnat om ett brott han sett. Journalisten Åsa Erlandssons välskrivna berättelse om Nimo, som från början främst handlade om hur samhället misslyckades med att skydda Nimo, väckte starka känslor. Och snart var debatten igång om hur ungas brottslighet skulle stävjas och bekämpas. En av de tidiga debattörerna var Martin Marmgren, polis i Rinkeby. I Svenska Dagbladet gav han en rad förslag på hur kriminella ska hindras från att påverka vittnen och målsägande. Bland annat vill 28 28 han öppna för anonyma vittnen och ge tidiga vittnesmål en större tyngd än vad som sägs ”efter att ett vittne eventuellt har hunnit bli hotad”. Även åklagaren Paulina Brandberg pekade i flera sammanhang på just tidiga förhör som ett sätt att komma till rätta med brottsligheten. Strax därefter uppgav justitieminister Morgan Johansson i en intervju med Åsa Erlandsson att regeringen ”nu är beredd att ändra en av de mest centrala principerna i svenska domstolar”, omedelbarhetsprincipen, genom att presentera ett förslag om att använda tidiga förhör som bevis. Riksåklagare Petra Lundh hakade på debatten i en debattartikel i september, där hon efterlyste en ordning med tidiga förhör. I sin slutreplik pekar hon på åklagarens objektiva roll. Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander bemötte artikeln (se artikel på s. 37). Flera advokater har, förutom generalsekreteraren, engagerat sig i debatten och pekat på problem med en ordning där tidiga förhör får större tyngd vid en huvudförhandling. Advokat Thomas Olsson pekade i en debattartikel i Svenska Dagbladet i september på flera problem med förslaget om tidiga förhör. Han beskrev det som ”ett synnerligt ingripande förslag som innebär att brottmålsprocessen förvandlas från att bevisningen prövas av en opartisk domstol till ett mer administrativt förfarande där domstolen har att ta ställning till ett beslutsunderlag som tagits fram av polis och åklagare”. Även advokaterna Kristofer Stahre och Martin Persson har tagit till orda och förklarat att det kan finnas många skäl för misstänkta att tiga vid polisförhör. Justitiedepartementet bekräftar genom pressekreteraren Mirjam Kontio att arbetet pågår med ett lagförslag, som man dock inte vill uttala sig om ännu. Förslaget ska komma före årsskiftet. ADVOKATEN NR 9 • 2020 förbereds och har därför ingen möjlighet att bedöma eller överblicka vilka omständigheter som är av betydelse. Advokat Ulrika Borg, verksam som både försvarare och målsägandebiträde, delar den uppfattningen. Hon jämför med sina egna erfarenheter av de olika rollerna.