Kingsize 1
I och med att Petter har varit en stor del av den
svenska hiphopen under så pass många år har han även prytt flera omslag av Kingsize Magazines pappersupplaga. Jag har med mig några tidningar som jag räcker fram till honom. Han håller upp det allra första numret, där han iklädd röd tröja blickar åt sidan, bort från kameran. – Jag kommer ihåg den här. Jag och chefredaktören tjafsade för jag vägrade titta in i kameran. Jag tänkte att det vore kul för jag alltid tittar in i kameran annars. Och det här var inte jättesäljande, säger han och granskar tidningarna. Vad tänker du när du ser den bilden då? – 2004, shit! Här började det gå dåligt. Här var det tufft, i den perioden. Vi kom in i nedladdningseran och ingen visste riktigt vad dom skulle göra. Var du en artist som sålde mycket, som jag gjorde, då märktes det ganska snabbt. Vilken har den största motgången varit? – Jag har nog haft spridda skurar. Det är svårt att sätta fingret på det. Ibland är det diffusa känslor om att det inte är on top nu liksom. Framför allt när det gäller släpp har jag ofta känt att jag måste bevisa mig väldigt mycket. För att folk ska tycka att jag fortfarande är värdig min plats. Jag känner att jag måste rappa dubbelt så bra. – Jag tror att en av dom största motgångarna var hela det här fallet med ”Bananrepubliken”. Jag tror att det blev för lyckat, det gick för bra och till slut så tröttnade folk på det. Det kändes, och i kölvattnet av det så började den tuffa perioden när jag släppte ”Ronin”. Den är egentligen en av mina favoritskivor men inte min mest framgångsrika. Jag tror att där någonstans fick jag kämpa jävligt hårt. – Men jag har alltid tänkt att om du är konsekvent, gör din grej med kvalité, så kommer den där dörren sparkas Det är inte alla som håller på med hiphop i Sverige idag som lyssnar på mig eller som relaterar till mig, men dom respekterar mig. NR 3, 2018 | KINGSIZE MAGAZINE 17 WWW.KINGSIZEMAG.SE