Kingsize 1
Intervju: Petter in förr eller senare. Så enkelt
är det. Det säger jag till de flesta unga rappare som jag träffar idag: ”Du har gjort en skiva som är svinbra, du har gjort två skivor som är svinbra, men du måste göra tio skivor som är svinbra för att bygga någonting”. Det insåg jag. Jag trodde att jag hade byggt någonting med två skivor. Det har du inte. Du bygger när du har hållit på länge. Petter beskriver sin karriär som en brant uppförsbacke från starten 1998, men som avtar 2004, fortsätter nedåt 2005 och år 2006 börjar gå uppåt med låten ”Det går bra nu”. En låt som för Petters del gjordes med en humoristisk underton. Avsikten var att skämta om sin egen situation samtidigt det fanns en seriös sida av det hela. - Jag hustlade och slet för att få saker och ting att flyta under den perioden. Petters sätt att driva med jantelagen och svenskar som inte vågar prata om sina framgångar delade hans publik i två läger. – En del sa att ”han har gjort en kapitalistisk jävla skitlåt” och folk var hotfulla mot mig. Det var ju ett annat gäng som älskade mig och det var näringslivet. Dom hade ju fått en kamplåt. I business-världen sa dom ”det går bra nu, den här ska vi ha på varendaste företagsfest”. Jag menar, än idag är det en sån låt, säger Petter och börjar rappa på refrängen; ”Pengar rullar in som det ska, det går bra nu, rysk kaviar på mitt fat, det går bra nu”. Det kan man inte säga i Sverige, det fattar väl vem som helst. Det var till och med rapkollegor som ringde till mina kompisar och sa ”Vad fan menar han med det där? Vadå det går bra nu? Det går inte alls bra för honom”. Men det gjorde det visst. Och det gör det än idag. Petter är en folkkär artist, något han som 44-åring anser är det finaste betyg man kan få. – Jag skulle säga att jag blev folklig med andra skivan, runt 1999, med ”Så klart”. Och sen så tror jag att det blev en riktig lavett på det svenska folket med ”Så mycket bättre”, som en påminnelse. Men är det någonting du har strävat efter? – När du tittar på yngre rappare idag, så var ju jag också. Man är talibanen, ortodox på alla plan och har du fel munktröja på dig blir det kaos. Pratade man om att ha en sångrefräng på ”Mitt sjätte sinne” så var det krismöte i studion för att det var snack om att skivan kunde bli för smörig. Nu är jag 44 år och fembarnspappa. Jag är ganska trygg i mig själv. När man är trygg i sig själv tänker man inte så mycket på det. – Jag dömer inte mina lyssnare, om det är en tant som är 90 år eller en unge som är 8 år. Jag vill nå ut till många. Jag försöker påverka dom som lyssnar på mig med det jag säger. Så ja, jag tycker det är kul att vara folklig. Jag tycker inte att det är något fel. Jag tycker att det är en jättebra grej och jag tycker nästan att det är ett av dom finaste betygen du kan få. Men hade jag blivit kallad ”folklig” när jag var 25 hade jag nog tyckt att det var lite jobbigt. Petter berättar att han under en period tog publiken för givet, men att han har blivit ödmjuk efter att ha gått igenom alla tuffa år. 18 KINGSIZE MAGAZINE | NR 3, 2018 – Sen har man någon gång stått där på något pizzeria-gig och så märker man att ”oj, det är bara tolv pers här”. Man blir lite ödmjuk sen. – Jag är tacksam för varenda person som kommer till mina konserter. Det är det första jag gör när jag ställer mig på en scen, att tacka publiken för att dom är där. För det är det som är ditt bränsle, för att du ska kunna förverkliga din passion. Alla kanske inte känner igen sig i min musik men det finns alltid någon beröringspunkt i någonting av det jag håller på med. Det är jag stolt och glad över. Trots att han är stolt över sin karriär och hur allting har utvecklats finns det ändå råd han skulle vilja ge till sitt yngre jag. – Att inte stressa och tro att allting är förlorat bara för att du inte gör just den där jobbgrejen. Du kanske skulle kunna ha gjort den där grejen med din familj, nu pratar jag om min mamma och pappa. Jag skulle kunnat spendera mer tid med dom i slutet än vad jag gjorde. Petter är långt ifrån klar. Den 26:e augusti, på 20-årsdagen av ”Mitt sjätte sinne” släpper han albumet ”9818”. Skivan är en hyllning till debutalbumet där teamet har försökt behålla samma ljudbild och stil. – Nästan aldrig när jag spelar in en skiva är jag en som säger ”lyssna på det här och det här”, men med denna känner jag verkligen så! Det här är jag som rappare. Det här är såna låtar jag verkligen, verkligen brinner för att göra. Pratar man politisk-Petter är den här det mesta jag har gjort. Jag pratar mycket om samhället överlag, säger Petter och berättar att han lyckats få med ett efterlängtat gästinhopp av ingen mindre än Feven på låten ”Tårar”. – Feven och jag är familj så det blev naturligt att fråga om hon ville välsigna en låt. Jag sa: ”Jag har ett beat, jag ska göra en 20-årsgrej, om du ska göra något ska du vara med på det här”. Hon har massa folk som har hållit på och dragit i henne men hon hoppade på det här! Hon gjorde skitbra ifrån sig och vi pratade om ett ämne som var viktigt också, berättar han. Låten handlar om det dödliga våldet som drabbat flera städer runt omkring i Sverige, ett samhällsproblem med en tragisk utveckling och stigande siffror. Hon kom upp med själva idén genom sin vers och Petter kunde relatera. – Det är för mycket mord helt enkelt och det berör oss alla. Det är en helt galen utveckling och både jag och Feven har bekanta som har dukat under för det här. Det är ett sätt att på något vis försöka påverka. Jag tycker att det är mycket som är glamoriserat kring guns och skit idag. Petter spelar även upp låten ”Grammis” tillsammans med Aleks. En låt som handlar om första gången Petter var nominerad på den prestigefyllda galan. Hans mamma ville jättegärna följa med, men Petter tog inte med henne med rädslan av att gå därifrån tomhänt. Den kvällen gick han hem med tre statyetter. – Jag och min mamma blev osams. Vi bråkade aldrig annars. Hon blev jävligt ledsen för att jag inte bjöd med henne. För mig var det bara en sån jävla konstig grej. Jag fattade inte ens vad det var för något, Grammis. Det var något som Lisa Nilsson och Eric Gadd höll på med. Jag höll inte på med det, jag höll på med hiphop. Jag tänkte ”tänk om jag skulle gå dit och så blir det ingenting och då kommer hon bli besviken och ledsen”. Jag tog aldrig med henne dit, men det var värsta grejen för henne att jag inte gjorde det. Hon har aldrig varit sur på mig men där var hon sur på mig på riktigt. Så det var jättejobbigt. Jag skrev om det i första versen och låten blev som någon sorts bikt, självrannsakan, säger han. Hade jag blivit kallad ”folklig” när jag var 25 hade jag nog tyckt att det var lite jobbigt. Under två decennier har Petter hållit sig aktuell och relevant inom den svenska musikscenen och idag behöver han nog aldrig mer använda presentationen ”Jag rappar på svenska”. Men han fortsätter att vara banbrytande. - Mitt textskapande, ihärdiga drivkraft och övertygelse har såklart varit viktig under de här 20 åren, men jag har också haft bra människor runt mig i min innersta krets, som DJ Sleepy, min DJ, A&R och hårdaste kritiker. Samt Eye-N-I (Henrik Blomquist). Sånt gör mig bättre. – 20 år för mig, det är något som en übersvensk artist som Carola eller Tomas Ledin firar. En rappare firar inte 20 år. Därför blev det en målsättning. 20-årsjubileumet har varit en så stor grej för mig som jag har planerat i flera år. Därför har jag tagit fram den här skivan ”9818”. Den är för hiphop-publiken. För dom som gillade 90-talsrappen. Och den här skivan har jag haft i mig i många år och velat göra. Det är en sån där grej som man har gått och drömt om att ”fan, jag vill göra det på det här sättet” – efter mina mått, vad jag växte upp med, vad jag gillade, det som formade mig som rappare. Det har funnits en lång strategisk plan för hur det skulle bli. Och hela tiden på något sätt ändå släppa låtar och fortsätta så länge jag känt att folk har velat ha mer. För jag vill inte bli en sån artist som fadear ut. WWW.KINGSIZEMAG.SE