Kingsize 1
Intervju: MOVITS! då och det är det som gör att v
i kan spela där. Men det vet vi ju med oss att det kan bara komma till en viss nivå på svenska. Men, efter Colbert hamnade man faktiskt etta på iTunes amerikanska hiphop-lista 2009. Samma år som Eminem släppte ”Relapse” och Jay-Z släppte ”Blueprint III”. Johan: Det var så jävla sjukt för då sa jag till en kompis som är journalist ”kolla det här, det är ändå jävligt fett” och han sa ”det kan inte stämma”. Sen var det vad det var, men man märker ändå hur sjukt stor makt såna där jävla grejer har. Sen var det ju på svenska så man kan inte säga att vi är på Kanye-nivå varken här eller där, men det är en jäkligt rolig story. Även om jag är långt ifrån klar än och jag tycker det vi håller på med nu är det bästa vi har gjort på länge är det ändå jävligt fett att ha det där och typ 400 utomlandsgig och köra stora gig i framför allt Europa. Men det är inte så att jag ångrar Japan-turnéerna. Japan-turnén med Maskinen, där har vi en stökig grej, haha! Tror ni att ni hade spelat utomlands om Colbert-grejen inte hade hänt? Joakim: Det är en jävligt bra fråga, men jag tror ändå att det är ganska mycket att det öppnade upp den amerikanska marknaden och vi pratar fortfarande om det i Sverige. Det gjorde ju verkligen mycket för oss, det går inte att sticka under stol med. Men jag tror att just Europa och framför allt Japan kan mycket väl ha hänt ändå, just på grund av att vi hamnade på dom här samlingsplattorna och träffade rätt personer. Johan: Men visst är det så, det är så jävla svårt att säga. Det var ju skitviktigt för Sverige till exempel, vi är inte något bättre band nu än vi var för två månader sedan men det blir liksom ett annat intresse kring det, det ser man nu när man släpper ny musik. Hur gör vi som är etablerade för att folk ska hitta oss? Och då är vi ändå i en bra sits, jag menar rap-Sverige är väl bättre än det någonsin har varit, det kan man inte diskutera. Men hur gör man tusen streams till en miljon? Hur gör man det? Det är svinsvårt. En av Movits! fördelar är att man har ett helt eget sound som man slipat på sedan starten. Med sin mix av hiphop, jazz, swing och blues har man en stabil fanskara, men har kanske också hamnat mellan stolarna i ett slags ”hela havet stormar” av genrer. Ni har alltid haft ena foten inom hiphop, bryr ni er om vilken del av branschen ni blir erkända av? Joakim: Ja, det är klart att vi har någon slags uppfattning av vad vi gör och när den bilden återspeglas på det sätt som vi tycker så kan det kännas… Det är klart det kan vara kul om vi blir upplockade i en kontext, men sen kan det också vara exkluderande i att ”om ni är en del av det där, då kan ni inte vara en del av det här” och om det då är en missuppfattning så blir det extra irriterande. Det var jävligt diffust… Johan: Nä, men vi gjorde ju Allsång på 30 KINGSIZE MAGAZINE | NR 3, 2018 Skansen för massa år sen, och det kan jag gå med på. Vi gjorde vår egen låt och jag fattar inte varför folk inte skulle göra det. Melodifestivalen känns det inte som jag är peppad på över huvud taget, eller att liksom göra något för att det ska passa in. Men om dom vill ha våra grejer och kontexten är ”det är för barnfamiljer”, why not? Samtidigt vill jag att folk som gillar rap ska kunna uppskatta oss för det också. Det är jävligt viktigt för mig. Och det är klart att man fightas mot det ibland, men bland andra rappare tycker jag vi har jävligt bra respekt. Vi har ju gjort massa grejer med Dida, Erik Lundin, Jason (Timbuktu, reds anm). På det sättet känner jag mig trygg, men det är klart att man alltid vill ha båda. Man vill göra en skitfet rapvers och att barnen på dagis dansar till det. För det ger mycket streams. Joakim: Hahaha! Johan: Och då får man inget av det, haha. Joakim: Vi tänkte en del på det där i början, för som du säger är det ett speciellt sound, och det kan vara svårt när folk inte kan sätta det i ett fack. Man vet inte hur man ska ta ställning till det. Och i början tyckte vi det var lite klurigt, men lyckas man bryta igenom den barriären så kan det nog vara en stor fördel. Man vet vad man får och det är något eget. Så det finns både fördelar och nackdelar med att det är så. Och nu kanske det är mer naturligt än någonsin eftersom det genreöverskridande är ju egentligen vad modern hiphop är? Joakim: Ja, absolut. Johan: Precis. Vad skulle du säga att Fricky är egentligen? Det är r&b, hiphop, allt. På det sättet är det jävligt roligt att musiken idag inte är så brydd. Det är hookigt och fett. Jag tycker inte folk känns sådär ”KRS-tråkiga” längre. De flesta vi hänger med är över 30 och folk blir inte lika sura när man säger att KRS inte är bäst. Han är fan inte bäst! Joakim: Haha! De nya singlarna låter lite rakare än tidigare? Vad skulle ni säga att dom låtarna säger om den kommande plattan? Johan: Dom är väl båda inspirerade av Chance-grejer och Outkast. Det är lite mer southern-vibe på det vi gör nu. Jag kan gilla en rak trummaskins hi-hat och lite mer Dungeon Family-aktigt. Och så kommer plattan vara lite grann, att vi vill ha kvar det melodiska men istället för jazz blir det lite mer fried chicken. Johan: Kollar man på många av våra gamla låtar är beatet så jävla klart att rappen liksom får följa med, här får rappen lite mer utrymme. Om vi kör ett jävligt modernt flow kan det vara skitfett att bara ha en ackegura. Vad händer då? Vad hade hänt med 2 Chainz på en ukelele, du vet? Det känner jag mig peppad på. Nu kan vi använda blås som vi alltid har gjort, men i en kontext som för mig känns jävligt fräsch. ”Ohio” skulle jag vilja ge till Anderson .Paak eller Chance. Johan Rensfeldt Det är det enda man har som artist, sin egen kompass och vilja att uttrycka sig. Om den försvinner kan man lika gärna börja sälja skidor eller något. Joakim: Det är det som är lite kul, egentligen kanske man vill börja med låtar som är lite mer överbryggande och det kommer finnas låtar som är mer så, men även om de här två singlarna visserligen talar för soundet på plattan i stort så är det vad vi är peppade på just nu. Johan: För oss känns det här som Movits! 3.0. Jag har verkligen inget emot minimalistik trap eller entonsbas, det kan jag tycka är skitfett. Men ska vi göra det? ”Min styrka är inte att prata om orten på en 808:a, det vore bara hjärndött”. Med det sagt är det inte att jag inte gillar det, men vart ser vi oss själva i modern musik? Om vi hela tiden gjort vår grej skulle det bli konstigt om vi helt plötsligt skulle ställa om och göra en Drake-platta. Vi har ju någon sorts identitet som band. Ja, jag har aldrig förstått grejen med fans som vill höra en ny ”Äppelknyckarjazz”, även om ni har tweakat ert sound så har ni ju aldrig förlorat er identitet? Joakim: Det är kul att du säger det, för så upplever vi det också. Johan: Man kan liksom inte göra musik för någon annan, om jag inte tycker det är fett så är jag helt ointresserad av att göra det. ”If you want my old shit, buy my old album”, typ så. Det är det enda man har som artist, sin egen kompass och vilja att uttrycka sig. Om den försvinner så ska man bara börja sälja skidor eller någonting… Men då kan man säga att ni fortsätter på er musikaliska tidsresa då? Ni har tidigare sagt WWW.KINGSIZEMAG.SE