Kingsize 1
Krönika: Valet 2018 Özgür Kurtoglu HAR BETYDELSE
Hur kommer vi, på ålderns höst när historieböckerna börjar sammanfatta tiden som vi kommer minnas som vår, veta vad som var vårt definierande politiska ögonblick? Kommer vi att veta om vi var tillräckligt uppmärksamma när stunden var kommen, om vi tog del av och såg till att påverka det i den grad som var oss möjligt eller om det passerade oss förbi? Kommer vi att stå upp för vad som är rätt och värna om värderingar som tillskrivs nationalitet och identitet när de egentligen är universella, eller märker vi först efteråt att brisen var en storm och bara ruiner finns kvar att leva på? Det är svårt att veta exakt vad som föder tystnad när motsatsen är livsviktig, om en uppgivenhet satt sig i själen hos för många i en tid där vardagen alltmer går åt att rättfärdiga fortsatt existens i en plats som är hemma. Kulturen har alltid i alla tider använts för att fånga och förmedla berättelser som dessa, höja röster som riskerar att permanent tystas ner. Hiphop-genren är välutrustad som få för att husera livsöden som alltför ofta hamnar i denna specifika korseld i och med att dess utövare i grunden alltid tillhört minoritetsbefolkningar: när det behövs har artisterna laddat pennorna med politiskt krutstoff och sprängt fram uppmärksamhet. Rädsla har sällan varit att tala om, oavsett motstånd. Men inför valet 2018 här hemma verkar den på sistone ständigt växande svenska hiphopen ändrat strategi. Istället för att väcka uppmärksamhet i form av låtar har artisterna vänt sig till hemorternas befolkning, i vissa fall på gatorna, till sina skaror av fans i alla fall via sociala medier, för att uppmana de till att rösta. De sporrar varandra och sina följare till att utmana vänner för att sprida information och uppmuntra förtidsröstning samt deltagande på valdagen. Detta har månaden före valet synts lika tätt som den annars slentrianmässiga och hackiga marknadsföringen av musik i format som inte är byggda för att hushålla det. Och lika mycket som artisternas kontroll över egna kanaler påvisar styrka blottar det också musikbranschens ihåliga förtegenhet. För när partier går till val med löften om att ”svenska värderingar” måste respekteras, när de använder det löjligt begränsade samlingsbegreppet ”invandrare”, pratar de om på grund av samhällsklimatets förskjutning inte bara nyanlända krigsflyktingar: de pratar om alla svenskar med viss utländsk härkomst, oavsett om de är födda här och innehar svenskt medborgarskap eller inte. De pratar om människorna som är grunden i den kultur som denna tidning bevakar, lever, och älskar. Vad gör klubbarna och lokalerna som spelar hiphop, dancehall, R&B, house och vars praxis av att stänga ute invandrarkids blivit som en vandringssägen, som berättas till nästa generation av de som på något sätt tagit sig igenom träsket utan att tröttna? Vad gör TV-kanalerna som bokar hiphop-artister för att skådespela folklighet medan artister från andra genrer sorgset lyssnar på berättelser från förorterna, som om det vore skilda världar och inte någon ynka mil från deras innerstadslägenheter eller ytterstadsvillor? Vad gör företagen som lever och när sig på kulturyttringar som hiphop och R&B, som i Sverige domineras av utövare med utländsk härkomst? Vad betyder tystnaden från två i grunden Stockholmfödda streaminggiganter, den ena fortfarande med huvudkontor i den svenska huvudstaden, som förändrat musikvärlden fullständigt? Kommer den ena låta valet passera okommenterat och sedan fortsätta med ”Ortens Favoriter”spellistor? Kommer den andra blunda och sedan fortsätta husera självständiga stilbändande producenter? När ni läser detta är valet över. Siffror kommer att natten till måndagen den 10 september 2018 berätta om tillräckligt många kommit ihåg att bakom musiken, kulturen, konsten de älskar finns människor. Ett valresultat kommer att berätta om tillräckligt många höjt rösten för att dessa liv påverkas drastiskt av minsta lilla samarbete med partier villiga att acceptera rasism och nazism för att få styra: även fast det utgör ett direkt hot även mot rättigheter för kvinnor och HBTQIApersoner, pensionärers välmående, all form av kultur, yttrandefrihet och pressfrihet, välfärden och samhällsuppbyggnaden, och klimatet. Hiphop-Sverige kommer förhoppningsvis bestämma att valdagen är gränsen för halvhjärtat deltagande för likväl fans och branschen, att utövarnas liv här inte ska vara villkorad eller förminskad av hatideologier och dess medlöpare. 34 KINGSIZE MAGAZINE | NR 3, 2018 WWW.KINGSIZEMAG.SE