Kingsize 1
Intervju: Lani Mo Efter flera år i branschen är L
ani Mo ett välkänt namn som skrapat ihop miljontals streams och uppträtt på flera av de största scenerna i landet. Trots det har han inte riktigt fått den mediala uppmärksamhet som hans siffror bäddar för, och kanske framför allt jämfört med vad andra artister med liknande eller tunnare cv får. – Jag har ju haft det typ hela min karriär så jag har väl byggt upp ett sätt att hantera det på. Bland annat att känna trygghet i att jag har publiken på min sida. I slutet av dagen är det vad alla artister vill, tror jag. Det spelar ingen roll hur liten eller stor du är… Jag älskar att stå på en scen och höra publiken sjunga känslor som jag en gång hade och satte på papper och gjorde till konst. Det har jag haft sen dag ett till idag och det kan jag finna tröst i, för det är det enda man behöver egentligen. – För det är som du säger, majoriteten har ju det motsatta. Dom har det mediala, men dom har inte publiken. Dom har publiken på grund av det mediala, men hur lojal är den? Anledningen till att det är så är för att jag är som jag är. Jag är en grym businessman, men problemet är att jag inte vill göra affärer på det sättet som branschen vill göra affärer. Det handlar väldigt mycket om politik, man ska slicka röv och göra musik på ett visst sätt… Jag menar, de flesta stora artisterna idag har ghostwriters och shit. Det är inte rättvist mot någon, speciellt inte de yngre rapparna som försöker göra det på rätt sätt. Det är så många element från den ursprungliga fina konstformen som inte följs längre. Och det prisas! För mig är det skrattretande och bekräftar bara för mig att jag inte har fel i mitt tycke om branschen. Hade jag haft den platsen medialt som jag kanske borde ha, så hade jag kunnat göra mycket viktigare saker än vad många andra artister har gjort, för det handlar mycket om dom, dom, dom. Jag försöker göra det jag gör för att få en röst att prata för dom som inte har någon. Lani passar även på att ge råd till unga rappare. – Men det kan vara farligt också. Om man kollar på alla som kommer upp nu så är det många förortsbarn i och med hela den här YouTube-vågen. Tyvärr tror jag inte så många av dom kommer vara kvar inom något år, för det är många som tror att det här är en sprint. Dom förstår inte att det här är ett maraton. Men man märker att dom är oberoende av allt, för dom har publiken. Det är jävligt fett att se, men problemet är att om jag hade fått min spot som jag skulle haft för fem, sex år sedan så hade det varit lättare för dom idag. Det hade varit normalt för dom att äga hiphop, för hiphopen kommer därifrån från första början. Debutalbumet ”Låt oss leva” är en blandad historia vad gäller sound, influenser och ämnen. Men Lani själv menar att balansen aldrig har varit svår, vare sig det gäller musik eller innehåll. – Sen första dagen har jag sagt att jag ska göra all typ av musik. Jag ska göra dancehall, hiphop, pop, gangster rap… Vart 60 KINGSIZE MAGAZINE | NR 3, 2018 jag än står ska jag kunna ta fram ett bibliotek av låtar som folk kommer älska. Det har jag lyckats med. Jag gör allt från förortsspelningar till att stå på Lisebergscenen. Och det spelar ingen roll hur mycket en låt låter ”säljig”, så handlar det ändå alltid om förort på något sätt. ”Katterna dom vill ha mer”, det är ingen svensk radiolåt, ingen tänker i dom banorna. ”DJ please pon de replay”, alltså förstår du? Det är fortfarande ortengrejer. Jag kommer ihåg när jag var ung och folk frågade ”varför gör du så?” Jag sa ”mannen, som att vi förortsbarn inte I slutet av förra året gick du ut och sa att 2018 blir ditt sista år som artist, är det fortfarande planen? – Exakt, jag har det här albumet kvar, det var inte många som läste det, dom såg bara det här med att sluta, haha. Jag skrev också att jag inte kommer sluta spela för det är en kul grej som jag aldrig kommer vilja ge upp. Men det här med att sitta i en studio och skapa musik för att tävla och ha med en bransch att göra, det vill jag inte. Det är det folk måste förstå. Att det här skulle vara ett pr-trick för det känt mig välkommen i branschen för fem öre. Sen har jag lärt mig att hantera det i vuxen ålder, men jag har mått dåligt över att vara så motarbetad och att se hur motarbetade folk blir. Det här handlar inte bara om mig, utan om branschen i sig. Den här branschen ska styras av artister och ingen annan. För mig går det inte ihop hur det kan vara tvärtom. Varför ska jag vara med och tävla? Musik är inte en tävling mannen. Folk jämför Messi och Ronaldo, mannen, sluta jämföra folk och enjoy that shit! Den här branschen ska styras av artister och ingen annan. festar. Tror du vi står och skjuter varandra hela dagen?” Vi går också ut på stan och raggar och äter lite mat och dricker lite bärs. – Min senaste singel heter ”Tvär tamam” för jag säger alltid ordet ”tvär”. Det är också en låt som kan gå på radio men den heter ”Tvär tamam”, förstår du? Så den balansen har aldrig varit svår, det går att lägga in den musiken som folk vill höra och sätta din krydda på det. ”Ryser” är en sån låt att om man tar bort texten och spelar den på en klubb så kommer folk kunna göra sina dans thangs på den. Men samtidigt är känslan att jag borde tala om något viktigt. första… Jag är inte den typen av kille, I don’t need that shit. Men samtidigt att folk förstår att det kan vara en tillfällig känsla. Det handlar mer om mitt mående och om inte jag prioriterar mitt mående så kommer inte någon annan göra det heller. Ja, du var ganska öppen med att du haft depressioner på grund av det? – Hundra procent, hundra procent. Grejen är att det här med depressioner och shit, varannan människa har det av någon anledning. Min byggdes först och främst på frustration över att inte känna mig välkommen in i branschen. Jag har aldrig På ditt sista spår på albumet säger du ”jag tror på er bröder, med det sätter jag punkt”, det låter onekligen som ett avslut? – Det är en rad som jag använde för många år sedan på en låt jag gjorde med Ali när jag var väldigt ung som heter ”Stolt”. Haha, jag vet inte om den finns kvar på YouTube, men där säger jag dom orden och sen har jag fastnat för dom. Men ja, det är som ett avslut på något. Oavsett om vi sätter ett kommatecken eller punkt så har vi gjort vår grej och jag hade inte varit någonting om det inte vore för mitt folk runt mig och min publik - endast. Bokstavligt talat. WWW.KINGSIZEMAG.SE