Nöjesnytt Jönköping 1
Varje månad presenterar vi en intressant Jönköpin
gspersonlighet med det där lilla extra. Denna gång handlar det om Diana Halldén, Huskvarnatjejen som nyligen blev världsmästare i jujutsu och därför vet att det är bra att stå sitt kast. diana halldén E n prispall i Wroclaw, Polen en kväll i oktober. Den svenska flaggan hissas och längst upp på pallen sjunger vinnaren och den nya världsmästarinnan stolt med i Du gamla, du fria. – Fast de hade klippt ihop den fel på nå’t sätt så det var inte lätt att hänga med, skrattar Diana Halldén. Men jag sjöng allt vad jag orkade, det har alltid varit en dröm att få sjunga inför publik. Så det var två drömmar som slog in den där oktoberkvällen – att bli bäst i världen i jujutsu och att få sjunga på en stor scen. Men vägen dit har inte varit spikrak för Diana, tvärtom är den fylld av tvära kast och oväntade vändningar. Ungefär som en riktigt bra jujutsumatch. – När jag var 8 år flydde min familj från Bosnien och det pågående Balkankriget. Vi hamnade först i Kroatien men där var flyktingkvoten redan fylld så vi fortsatte upp genom Europa och hamnade i Sverige. Hit kom vi 1992 och bodde på olika flyktingförläggningar i Västsverige innan vi till slut hamnade i Falköping. Just där och då fanns inga funderingar eller drömmar om att bli bäst i världen i en av världens äldsta kampsporter. – Nej, jag provade väl på lite handboll och fotboll i skolan och så, men upptäckte att lagsporter inte passade mig så bra. Kanske var det språket i början – det är inte lätt att förstå vad tränaren vill att man ska göra med bollen när man inte kan språket så bra. Hur som helst, den stora drömmen vid den här tiden var att arbeta för att hjälpa människor som har det svårt. Så efter gymnasiet blev det en Socionomutbildning vid Högskolan i Jönköping. – Det var första ordentliga kontakten med Jönköping och jag gillade staden direkt. Det är svårt att beskriva men jag fick en slags hemkänsla här. Men hemkänslan var inte den enda, här mötte hon också sin kärlek och efter studierna blev det flytt till Värmland, till hans hemtrakter. Det var i den här vevan som hon fick första kontakten med jujutsun. – Jag jobbade på ett behandlingshem för ungdomar och där uppstod, som det alltid gör, då och då konflikter som måste lösas. Oftast räcker det med ett snack, men ibland kanske man måste ingripa lite mer handgripligt för att lösa upp situationen. Inte med våld utan mer för att se till att det hela inte blir våldsamt. Det var då jag fick tipset om att testa jujutsu. Snabbt upptäckte hon att det finns flera varianter av jujutsu, det finns flera hundra olika skolor av jujutsu över världen. Den har sina rötter i den japanska samurai-traditionen precis som karate och judo, men har sedan utvecklats genom åren och utvecklingen har gått åt olika håll, likt grenar på ett träd. – Vissa jujutsuskolor har kast och slag, men jag upptäckte snart att den brasilianska jujutsun passade mig bäst. Den går ut på att enbart låsa motståndaren tills han eller hon ger upp. Eftersom hon är både envis och älskar att träna blev jujutsun det nya fritidsintresset. Ett krävande sådant: – Jag tränar två pass om dagen sex dagar i veckan. Men det är inte alltid som det är ren fysisk aktivitet, jag ser den mentala biten som till exempel yoga och meditation som viktiga inslag i min träning. Övning ger färdighet heter det ju, men Diana ville utvecklas ännu mer och ringde därför på eget bevåg upp landslagsledningen för jujutsun: – Jag ville lära mig mer och tänkte att ingen kan lära mig mer än de bästa i landet, så jag erbjöd mig att vara ”slagpåse”, eller rättare sagt ”kastdocka”, vid deras landslagsträningar. Det fick hon så gärna och när landslagsledningen upptäckte att det var andra som fick agera kastdockor under träningen blev hon plötsligt landslagsmedlem själv. Nu var det återigen Jönköping som gällde. Efter några år i exil i Värmland övertalade Diana sin man att flytta ”hem” till Jönköping, eller rättare sagt Huskvarna, och jobb som kurator på Sandagymnasiet. – Ett jobb som passar mig bra eftersom det är ett gymnasium med tydlig hälso- och idrottsprofil. Som om inte många hårda träningspass och ett fulltidsjobb skulle räcka, så hinner hon också studera vid sidan om: – Jag är snart färdig med min hälsocoach-utbildning. Fast på frågan vad hon gillar mest så skrattar hon: – Jag gillar att slappa och läsa böcker eller lyssna på Historiepodden. Fast det tror vi inte på så där vidare värst. Vi tror mer på att hon står och sjunger Du gamla du fria högst upp på prispallen även vid nästa VM i jujutsu. ■ TEXT: STAFFAN HAGBERG FOTO: ANNA HÅLLAMS 10 SNABBA ÄTER HELST: En god hamburgare. DRICKER HELST: Vatten. BÄSTA FILM: Girl Interrupted med bland annat Angelina Jolie och Winona Ryder SENASTE BOK: Shantaram av Gregory David Roberts. LYSSNAR PÅ: Allätare – hiphop, pop, rock och så Danko Jones. FRITIDSINTRESSEN: Resa och lyssna på Historiepodden. KAN EJ VARA UTAN: MAT! SER UPP TILL: Min coach Paul Persson. BÄSTA MED JÖNKÖPING: Hemkänslan. SAKNAS I JÖNKÖPING: Varmt vatten i Vättern. 20 | nöjesnytt