Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren Det hade kunnat vara d
itt eller mitt barn i år firas 30-årsjubileum för några av FN:s viktigaste instrument för advokater och rättsväsendet, United Nations Basic Principles on the Role of Lawyers och United Nations Principles on the Independence of the Judiciary. Samtidigt firar United Nations Guidelines on Prosecutors 25-årsjubileum. Detta uppmärksammades i veckan av FN:s Human Rights Council vid dess trettionde session i Genève. I anslutning till denna session var jag inbjuden till ett seminarium för att tala om de utmaningar som finns när det gäller att använda dessa instrument och hur man kan gå till väga för att lyckas. Alla delegater delade tydligtvis inte min syn på saken. Den kinesiske delegaten lämnade salen när jag nämnde den kinesiska statens övergrepp mot de över 100 advokater som nyligen gripits, fängslats och försvunnit. Jag hade detta till trots förmånen att lyssna på många kloka jurister och diplomater bland vilka det förelåg stor samsyn i dessa frågor. Jag deltog även i en längre överläggning med FN:s nyutnämnda Special Rapporteur on Judges and Lawyers, Mónica Pinto. Jag fick då redogöra för Advokatsamfundet och vad vi som advokater önskade av henne under hennes kommande, treåriga mandatperiod. Vi diskuterade de stora utmaningar som advokater och rättsväsendet möter i stora delar av världen. Dessa är för Sveriges vidkommande jämförelsevis mycket små. I United Nations Basic Principles on the Role of Lawyers understryks att advokatsamfunden har en avgörande roll att spela när det gäller att upprätthålla hög professionell och etisk standard och att beakta advokaternas yrkesintressen i syfte att de inte hindras i utövandet av sitt advokatuppdrag. Därtill kommer samfundets viktiga uppgift att i allmänhetens intresse främja rättssäkerheten. Detta överensstämmer nästan ordagrant med Advokatsamfundets uppgifter, som de anges i våra stadgar. Härutöver föreskrivs i Principles en uttrycklig skyldighet för advokatsamfunden att informera medborgarna om deras lagliga rättigheter och skyldigheter i syftet att skydda deras grundläggande friheter. Advokatsamfunden ska vidare ombesörja utbildning i etik, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, såsom dessa kommer till uttryck i lagar och konventioner. I Sverige gör vi detta bland annat genom vårt engagemang i det offentliga utredningsarbetet, i vårt remissarbete och i vår advokatexamen- och fortbildningsverksamhet. Och svenska advokater gör det 4 framförallt i sitt dagliga arbete. Allt detta kunde jag med stolthet redovisa. De skyldigheter för advokatsamfunden som följer av United Nations Basic Principles innebär i realiteten en skyldighet att vara rättsstatens garanter. Det är därför olyckligt när åsikten framförs att samfundet inte ska uttala sig i rättspolitiska frågor. Juridik innehåller ett stort mått av politik, något som jag skrev om i min förra ledare. Denna fråga var också ämne för diskussion när ett sjuttiotal generalsekreterare och verkställande direktörer, från advokatsamfund världen över, under tre dagar nyligen möttes i Washington. Det var då intressant att kunna konstatera att företrädare för några advokatsamfund uttryckte oro över att behöva ta ställning i rättspolitiska frågor, antingen av rädsla för repressalier från staten eller av rädsla för att medlemmarna ska ogilla ett visst ställningstagande. Det senare verkade gälla oavsett om det var fråga om ett frivilligt eller ett obligatoriskt medlemskap i advokatsamfundet. Intressant var att notera att advokaterna från organisationer i länder med mindre välutvecklade rättssystem var de som med fara för sin egen säkerhet visade sig våga stå upp och argumentera för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är också dessa advokater, i Kina, i Ryssland, i Azerbajdzjan och i Egypten, som med risk för att gripas av polis och fängslas företräder kollegor, människorättsaktivister och bloggare som tydligt ger uttryck för humanistiska värderingar, som inte sällan strider mot den verkställande maktens värderingar. Deras advokatsamfund bekymrar sig inte om att förlora medlemmar. Det gör däremot alltför många av advokatsamfunden i den demokratiska delen av världen. Om det beror på att advokaterna i länder med utvecklade rättssystem i många fall inte förstår vad det vill säga att leva i länder där mänskliga rättigheter åsidosätts, eller om de blivit alltför bekväma och liknöjda, vet jag inte. Men en sak är säker. Självcensur är inte något som främjar det fria advokatyrkets kärnvärden och den särställning advokaten fått i samhället. För att vårda och utveckla detta krävs att advokaterna och deras samfund med integritet står upp och försvarar mänskliga rättigheter och humanism. Detta gör sig särskilt gällande i dessa tider när grundläggande fri- och rättigheter allt oftare åsidosätts och när miljoner människor i Advokaten Nr 7 • 2015