Advokaten 1
Debatt Artikeln har tidigare varit dilemmat också
, en medborgare måste tänka ekonomiskt eftersom resurserna är begränsade. Här uppstår ett dilemma. Vem ska jag stänga för? Vem ska få, vem ska bli utan? Samtliga politiska partier utgår ifrån ideologier, dessa ideologier utgår ifrån att kakan ska delas. Detta ställs emot den obegränsade medmänskligheten. Plötsligt delas det medmänskliga in utifrån ekonomiska kalkyler. Alla kan inte få, vem ska få? ”Att stänga dörren för tredje världen, att stänga dörren för flyktingarna ger ekonomisk vinst”, säger någon. ”De tillhör inte vårt land, de är inte svenska. Stäng för 90 procent av dem, det är en bra affär.” De som lyssnar och tar åt sig budskapet genomgår en psykologisk härdsmälta. Helt obemärkt blir det medmänskliga beroende av hudfärg och nationstillhörigheter. Helt obemärkt har någon bestämt att jag inte får känna samhörighet med världens föräldrar på grund av att de inte är svenskar. Utan att jag märker det får jag inte längre lyfta upp utländska barn ur krig in i den rika världen. Plötsligt säger några religiösa: ”Muslimer är farliga, de har en dold agenda.” Utan att jag märker det får jag inte längre lyfta upp muslimska barn ur krig in i den rika världen. Det jag inte märker, utan ansträngning, är att mellan mig och barnet som har sett sin mamma sprängas sönder och som har tappat sin pappa har det kommit en mur med andras politiska, religiösa eller kulturella åsikter. Barnet försvinner i dimman när jag låter mig dras med. En dold förrädisk DEBATTÖR är det oväsentligt för mig från vilket land barnet kommer, vilken hudfärg det har, vilken religion det är fött in i. Då har jag frigjort den rena medmänskligheten som är fri från baktankar och dolda anspråk. De andras agenda agenda styr mig bort från den andra människan, barnet. Den styr mig bort från den förtvivlade föräldern som tappade sitt barn i Syrien eller Somalia. Plötsligt inbillar jag mig att jag hör min egen hårda inre röst: ”Vi kan inte släppa in dem. Det är bättre att stänga, då slipper vi problemet. Jag behöver min välfärd bättre än de. Det är något fel på dem.” Men om jag lyssnar djupare hör jag den andra förälderns hjärta klappa i mitt bröst och jag lyfter upp hans barn, som om jag lyfte mitt eget. Då Joakim Sjöberg är verksam som advokat vid Allmänna Advokatbyrån i Göteborg. försvinner och jag blir fri att sträcka ut min hand utan grumliga egoistiska tankar. En rikedom växer fram, som inte går att köpa för pengar. Mitt svar till barnet med nallen blir: ”Nu är du här, vi ser dig. Du är ett barn och du behöver oss väldigt mycket nu. Det finns människor i detta land som inte kommer att se dig som en ekonomisk fråga eller bedöma vilken religion du har eller fokusera på din hudfärg. De ser dig som ett underbart litet barn, som klarat att ta dig hela vägen till Sverige.” Barnet tittar på mig och kramar sin nalle något hårdare. Det går att se en liten försiktig glimt i ögonen. Joakim Sjöberg Advokat införd i tidningen Dagen den 14 augusti. Advokaten Nr 7 • 2015 49