Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24 H an utsågs till årets svensk av t
idningen Fokus förra året. Och World Ecological Forum tycker att han är en av världens främsta miljökämpar och att hans arbete är ”exceptionellt tydligt, logiskt och fängslande”. Utmärkelsen årets sociala kapitalist fick han nyligen av Veckans affärer och Sparbankerna, något som han ser som lite speciellt eftersom det är en utmärkelse från näringslivet. I miljösverige utsågs han till näst mäktigast, efter Maria Wetterstrand. Jag undrar, har han makt? Och vad ska han göra av den när han vet att vi på många sätt är på väg åt alldeles fel håll, när det gäller klimatet, den biologiska mångfalden etc. Världen blir allt varmare, vi utrotar djur och växter i rasande fart och på klimatmötet i Köpenhamn i december förra året lyckades man inte uppnå särskilt mycket. Klimateffekten är bara ett av flera miljöproblem som är akuta. Vi håller på och går över gränsen för vad planeten tål, enligt Johan Rockström. Johan Rockström är en upptagen man. När jag till slut lyckas boka en tid med honom och komma iväg till hans arbetsplats så är han inte där. Han är på väg in, men tiden är knapp så vi tar en första intervju i mobiltelefon, sedan ett snabbt möte innan han måste i väg till sonens utvecklingssamtal. Andra gången liknar den första. Nu får jag följa med honom i bussen på väg till barnens skolavslutning. Tidsoptimist, javisst! Men båda gångerna handlar det om barnen i alla fall. De blir i alla fall prioriterade i det tajta schemat? Johan skrattar lite förläget där vi står på busshållplatsen och väntar på Vaxholmsbussen. Nja, de brukar klaga hemma. Kanske är det mest frun som får stryka på foten. Ulrika Rockström, själv heltidsarbetande veterinär. Med tre barn, hästar, hund, höns, kaniner och vanligtvis får också, finns det människor i hans omgivning som undrar hur han orkar. Anders Wijkman till exempel. Den gamle europaparlamentarikern, riksdagsmannen, aktiv i Tällberg foundation, som nu börjat jobba som senior advisor under Johan Rockström på Stockholm Environment Institute, SEI: – Johan kan inte sova mer än 4-5 timmar per natt, säger han. Hur hinner han? undrar Anders Wijkman. Ja, hur hinner han? När vi har klivit av bussen i vackra skärgårdsstaden Vaxholm frågar jag om det. – Jag önskar jag kunde sova så lite, men så är det inte. Sömnen är viktig för mig. Jag går och lägger mig tidigt. Kliver upp tidigt också. Jag gillar det, säger Johan och fäller upp den ihopfällbara cykeln som ska ta honom vidare till skolavslutningen. När jag senare träffar hans fru säger hon att han är en mästare på att utnyttja tiden. Om det så bara är tio minuter på en buss så åker datorn fram; alltid är det något som ska förberedas, skrivas, läsas. Jag förstår också att det finns en viss obalans med vardagssysslorna hemma. Men ska man rädda världen så ska man… Vem är han då, Johan Rockström? För den miljö- och klimatintresserade är han en känd person. Framförallt är han chef för Stockholm Environment Institute, SEI, tillika chef för Stockholm Resilience Centre, två viktiga centrum för miljö- och utvecklingsforskning. Dessutom är han professor i naturresurshushållning, skidåkare som åkt vasaloppet i tuaregmundering, uppväxt i Brasilien, Italien, Karlskrona, global även i arbetslivet; har jobbat mycket i framförallt Afrika, framgångsrik forskare. I höstas ledde han till exempel en uppmärksammad studie om planetära gränsvärden, där forskare tog fram nio problemområden som 24 KOLLEGA 6-10 riskerar att gå över gränsen och bli globala miljökatastrofer. I tre av fallen har vi redan passerat gränsen: klimatet, förlusten av biologisk mångfald och utsläpp av kväveföreningar. Och så försöker han leva som han lär. Cykla till exempel. Den lilla ihopfällbara cykeln som åkt med på bussen har han svårt att klara sig utan. Han använder den dagligen då han cyklar till färjan från den gamla handelsträdgården på Rindö där han bor. Och det är på den han tar sig till närliggande möten. Det är ett sätt att leva som man lär. Ett annat är att göra av med så lite energi som möjligt och att kretsloppsanpassa hushållet. Johan och hans familj är på god väg. Hemma har de energieffektiviserat och fått ner sin konsumtion till 10 000 kWh/år, vilket inte är mycket för ett svenskt hushåll med fem personer i ett nästan hundra år gammalt hus. Åtminstone klarar de det nästan jämt – förra vintern blev alltför lång och kall. Det som ändå behövs av energi kommer från bergvärme och vindkraftsel. – Några år följde vi allt vi konsumerade och klimatkompenserade för det. Det är inte så lätt att beräkna, men mellan tummen och pekfingret så…. Nu har han tre barn, den äldste är tolv, den yngste nio, och hur går det då med allt som ungar vanligtvis vill ha? – Det är en utmaning, erkänner han. – Vi försöker prata om vilka fotavtryck vår konsumtion gör. Hur viktig är just den här prylen? För den äldste börjar det ju bli viktigt vilka saker han har. Det är en balans hela tiden. – En medelsvensk gör i snitt av med tio ton kol om året, och om de utländska produkter vi konsumerar räknas med blir det nästan en fördubbling. För Johan är det här inget nytt – han har alltid levt som han lärt. Men nu är han dessutom en offentlig person i miljösverige. Han kan inte leva hur som helst, för trovärdighetens skull. – Det positiva med att vara offentlig är att som forskare kunna visa att det går. Det är enkelt att leva koldioxidneutralt vad gäller el och energi, säger han. Nästa mål för huset hemma på Rindö är att koppla bort toaletten från avloppsnätet. – Cirka 30-40 procent av kvävet går direkt ut till Östersjön, konstaterar forskaren som inte vill vara med i det systemet. Men det är inte lätt. – Utmaningen är urinen. Egentligen ska den näringen tillbaka till de åkrar den kommer ifrån, men de ligger i något annat land eller någon annanstans i Sverige. En familj med fem personer är en stor importör av näring. Men det här är ju småpotatis för Johan Rockström, även om han anser att det är viktigt att börja omställningen hemma på det lokala planet. Det är ju hela världen som måste ändra kurs för att förhindra eller mildra katastrofala klimatförändringar, inte bara enskilda familjer i Sverige. Och här har forskarna en viktig roll. Utan dem hade vi inte förstått allvaret. Och frågan är om så många förstår det än idag. Just i den här morgonens DN har statsminister Fredrik Reinfeldt »Utmaningen är urinen. Egentligen ska den näringen tillbaka till de åkrar den kommer ifrån.« ➼
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68