Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40 Efter en olycka i jobbet lider Hel
en Långdahl av ständig värk som gör det svårt för henne att orka med familj och arbete. Trots det har hon, med Unionens hjälp, tvingats slåss både för att få sjukpenning och ersättning för arbetsskada. Text Anita Täpp Bild Görgen Persson Tog strid för sin sjukpenning Tjänsteresan till Stockholm hade gått bra, men nu vill hon hem så fort som möjligt. Glad och ivrig inför mötet med mannen, barnen och fredagsmyset framför tv:n är hon först av planet. Men så plötsligt. En klack som fastnar i flygplanstrappan och ett handlöst fall till marken, två meter ned. Innan hennes huvud slår mot svarta asfalten hinner hon tänka: Det var det. Övertygad om att hon kommer att slå ihjäl sig. Nu, ett och ett halvt år senare, har Helen Långdahl ständig värk i nacken och är ännu märkbart plågad av dödsångesten. – Det var en fruktansvärd känsla som kom över mig främst på kvällarna när det blev lugnt omkring mig och jag började tänka. – Men nu har jag fått hjälp att hantera min svåra ångest. När vi möter henne på reseföretaget Sembo i Helsingborg där hon är anställd som marknadskoordinator ger hon ett sådant energiskt intryck att man omöjligt kan förstå att hon lider av ständig värk. – Man måste ju ändå försöka fungera som förr. Men ibland måste jag faktiskt stänga in mig på rummet. Framför allt därför att jag har fått svårt att hantera stress. 40 KOLLEGA 6-10 – När det gör ont hela tiden så påverkar det ens stresstålighet. Och så har mitt närminne blivit sämre. Efter olyckan, i slutet av november 2008, fördes hon med ambulans till Helsingborgs lasarett där hon fick genomgå en skallröntgen. Läkaren konstaterade att hon fått en hjärnskakning men såg inga allvarligare skador på röntgenbilderna. På grund av den traumatiska upplevelsen fick hon ändå ligga kvar på lasarettet under natten. Eftersom hennes sambo måste stanna hemma med barnen låg hon där ensam och försökte fatta vad som hänt. – Jag var chockad och hade värk hela tiden. Men när jag funderade över hur skadad jag var så kunde jag ju ändå konstatera att jag levde och inte var lam. Eftersom läkaren misstänkte att hon kunde ha drabbats av en instabilitet i nacken fick hon bära en nackkrage när hon svårt blåslagen skickades hem dagen därpå. Vid ett återbesök två veckor senare befarade läkaren att hon fått en skallskada med en möjlig ledbandsskada i nacken. Men efter två veckors sjukskrivning var hon ändå tillbaka på jobbet, trots att hon fortfarande har svår värk. Hon kämpade på med sitt jobb, samtidigt som hon gick till en sjukgymnast för att få hjälp mot värken. Senare genomgick hon också en mycket smärtsam behandling hos en läkare. Men när hon skulle gå på semester förra sommaren ramlade hon ihop. – Jag var helt slutkörd av all stress och försök att få ihop min värk med jobbet, familjen och barnen. – Och eftersom jag tryckt tillbaka all smärta
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68