Nolltretton 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN The Purge 1-4 4 disc För att
bekämpa fattigdom, arbetslöshet och kriminalitet har det amerikanska samhället i framtiden kommit på en lysande lösning. Det kallas The Purge och innebär att en dag per år får medborgarna leva ut alla sina aggressioner och begå brott, till och med mord, utan att riskera några repressalier. Det var upplägget för ”The Purge” som kom 2013. Sedan dess tre uppfölhar det kommit jare: ”The Purge: Anarchy”, ”The Purge: Election Year” och ”The First Purge”, varav den senaste kom i år. (TP) Hereditary V.49 Ari Asters debutfilm ”Hereditary” är årets mest hyllade och omtalade skräckfilm, men det tar faktiskt sisådär två tredjedelar in i filmen innan skräckinslagen börjar dyka upp på allvar. Fram tills dess har filmen mest byggt upp en obehaglig stämning med sin ruggiga ljudsättning, sina kamerapanoreringar och antydningar om att något hemskt är att vänta. Jag gillar rysare som inte tar den enkla vägen med blodsplatter och hoppa-till-effekter, och även om ”Hereditary” har en smula sånt bygger den främst sin skräck på det psykologiska och stämningsskapande planet. En familj med redan dåliga familjeband drabbas av två dödsfall och efter det börjar saker verkligen gå åt skogen. Det finns en del brister i handlingen, som halvt byter riktning ungefär halvvägs in i filmen, men det döljs väl genom det skickliga hantverket som gör att man sitter som på nålar större delen av filmen - utan att veta riktigt varför. För länge är ”Hereditary” mer av ett obekvämt familjedrama i lågt tempo där man mest sitter och väntar på att något ska hända. Sakta stegras dock handlingen och den obehagliga stämningen, så mot slutet måste jag erkänna att jag knappt vågar titta. ”Hereditary” lyckas komma under huden mer än de flesta andra rysare och det är roligt att konstatera att det fortfarande görs skräckfilmer som kan förnya genren och skapa kalla kårar längs ryggraden. (TP) Mission: Impossible - Fallout V.49 När det gäller action måste nog ”Mission: Impossible” vara den filmserie som levererat på högst och jämnast nivå genom historien. Från starten 1996 när vi första gången fick stifta bekantskap med Tom Cruise som Ethan Hunt och fram till denna sjätte film har varenda rulle hållit absolut världsklass och hela tiden pushat gränserna för tuffa stunts och vad en actionfilm egentligen kan vara. ”Fallout” är en slags uppföljare till ”Rogue Nation” från 2015 och denna gång ska Ethan och hans gäng stoppa stulet plutonium från att hamna i orätta händer. Storyn är dock inte det intressanta, och den är dessutom lite rörig, men det vägs med råge upp av all häftig action som denna film är fullspäckad med. Ethan hoppar fallskärm, flyger helikopter, kör motorcykel på Paris gator och springer på hustak från början till slut. Han hinner knappt hämta andan och det gör inte vi som tittar heller. Vi har sett det förut, men ändå inte. För ”Mission:Impossible”-serien lyckas på något sätt hela tiden återuppfinna sig själv och komma på nya varianter på slagsmål, biljakter, hur man använder ansiktsmasker, hur IMF misskrediteras och smarta vändningar i manuset. Jag hoppas att inte Cruise pensionerar sig som Ethan Hunt än på länge. (TP) TIPSET Battle of the Sexes (2017) I början av 70-talet började den moderna kvinnliga proffstennisen ta form, men prispengarna låg långt under herrarnas nivå. Det gjorde att det började mullra i leden och en av de som gick i bräschen var Billie Jean King, här spelad av Emma Stone i denna verklighetsbaserade film. Hon såg till att tennisdamerna bröt sig loss och bildade sin egen organisation WTA. I denna brytningstid såg den 55-åriga föredettingen och manschauvinisten Bobby Riggs (Steve Carrell) chansen att åter få lite uppmärksamhet och några extra kronor på kontot och började därför utmana dåtidens damstjärnor på match för att visa vilken låg klass damtennisen höll, vilket leder fram till finalen i denna film där King och Riggs möts på planen. Fortfarande väntar ”Battle of the Sexes” på att få DVDdistribution i Sverige, men det går att se filmen på olika streamingtjänster. (TP) FILM THE MEG V.50 TAG V.49 Nu har det kommit så många hajfilmer att det nästan blivit en genre i sig, från ”Hajen” via ”Deep blue sea” och ”The Shallows” till mängder av ”Sharknado”-varianter. En annan trend de senaste åren är det övertydliga kinesiska inflytandet på Hollywood, som gjort avtryck i såväl rollbesättning som miljöer och manusskrivande. I ”The Meg” får man båda dessa ingredienser. Men det är inte det som är problemet, utan att denna film är så fruktansvärt korkad. Grundidén är egentligen inte bättre eller sämre än många andra rullar. Ett gäng forskare upptäcker att en, som de trott utdöd, jättehaj har lyckats överleva i miljoner år på botten av en djuphavsgrav utanför Kina. Plötsligt kommer denna megahaj upp till ytan och visar sig vara en riktigt blodtörstig best. Japp, det låter fånigt men vadå, det kan man väl köpa? Ibland vill man bara ha en fartfylld actionrulle utan djup eller budskap, och visst lyckas ”The Meg” bitvis med att underhålla. Men det blir aldrig riktigt spännande eller otäckt. Humorn känns extremt krystad, de ”charmiga” inslagen landar helt snett och det ”coola” blir bara töntigt. Logik och trovärdighet kan vi hoppa över helt och ofta sitter man bara och skakar på huvudet åt hur urbota idiotisk hela filmen är. Hade det varit en avsiktlig b-rulle hade det varit helt okej, men det känns som att ”The Meg” försöker vara bra på riktigt och då blir det nästan outhärdligt. (TP) Kull, datten, tafatt... kärt barn har många namn och alla har vi väl lekt den leken som barn? Vissa slutar dock inte leka bara för att de blir äldre och inspirerad av ett verkligt kompisgäng i USA har ”Tag” kommit till. Här får vi följa ett killgäng i 40-plusåldern som växt upp ihop och trots att de numera bor på olika platser i landet fortsätter de att leka leken i maj månad varje år. Och de blir allt djärvare i sina ansträngningar att kulla varandra. Begravningar eller förlossningar, deltagarna går inte säkra någonstans. Förutom Jerry (Jeremy Renner), som lyckats hålla sig undan från att bli tagen under alla dessa år. Men i år ska det bli ändring på det. De övriga killarna får reda på att han ska gifta sig och börjar smida på en plan för att en gång för alla sätta dit honom. Vilket dock visar sig vara lättare sagt än gjort... ”Tag” är utan tvekan en lättviktig och tramsig film, som de flesta förmodligen glömmer bort rätt snabbt. Men bakom den barnsliga humorn, grabbigheten och det låga betyget finns också något fint och smått rörande. För i grunden är detta en film om uppväxt, minnen och vänskap. Den är dessutom ganska rolig, och jag tror faktiskt många blir sugna på att själva starta en liknande lek med sitt eget kompisgäng. (TP) NOLLTRETTON 63 KLASSIKERN Amelie från Montmarte 2001 Denna franska film med Audrey Tautou i huvudrollen som Amelie, blev en stor succé och satte den parisiska stadsdelen Montemarte på kartan. Den mysiga stadsdelen är bland annat känd för att många konstnärer har bott där, exempelvis Picasso, van Gogh, Monet och Dali. Där finns även sevärdheter som Sacre Coeur och Moulin Rouge. Filmen handlar om den blyga, unga servitrisen Amelie som en dag bestämmer sig för att förbättra livet för personerna i sin omgivning, samtidigt som hon kämpar med sin egen isolering. Filmen blev en stor publik- och kritikerframgång, vann ett flertal priser och nominerades till fem Oscar. ”Amelie från Montmarte” är en charmig, rolig och mysig må bra-film som trots att den känns väldigt fransk tycks fungera perfekt över hela världen. Har du inte sett den så gör det. Har du redan sett den - se den igen. (TP)