Advokaten 1
offentlighetsprincipen som jag fått ut utan något
krångel, tack, är intressant läsning. Det visar sig att åren 2005 – 2007 överklagades 121 fall där Säpo sekretessbelagt handlingar till kammarrätten i Stockholm. Det är bara i undertecknads fall som kammarrätten upphävt Säpos beslut. Med anledning av kammarrättens dom gjorde Säpo ett slumpvis urval av 50 fall från början av 2005 till början av 2008. Resultatet av den granskningen är inte upplyftande. I inte mindre än 10 fall, 20 procent, är besluten ”i allt väsentligt … identiska med det generella beslut som kammarrätten kritiserat” enligt Säpos slutsats. De tio fallen med generella avslag där den som begärt ut handlingen inte ges en susning om varför det blir avslag, eller med Säpos ord inte ges ”någon vägledning om de bedömningar som Säkerhetspolisen gjort” är av skiftande karaktär. I några fall handlar det om personer som vill ha ut Säpos personalförteckning. Dessa avslås kategoriskt och i sin helhet även om det ju är uppenbart att delar av den kan lämnas ut. M grepp och usel hantering av gemensamma resurser. Ju större repressiva befogenheter en myndighet ges, ju viktigare är det med insyn och kontroll. Det måste vara ett absolut krav att Säpo som har till uppgift att försvara författningen följer den. De anställda ska inte bara känna till författningen utan också känna för den. Lika viktigt och kanske än mer centralt är det att kontrollorganen har tån långt fram i skon. Prövningarna vad gäller att få ut handlingar måste präglas av självständighet och vara såväl energiska som noggranna. Att ett avslag i kammarrätterna som överklagas till Regeringsrätten får prövningstillstånd är ovanligt. Tröskeln är hög eftersom det krävs att ”målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag”, alternativt att personen som klagar behöver ha saken prövad för att begära resning i annat mål. Mer upprörande är det avslag som Birgitta Almgren, forskare vid Södertörns högskola fått. Hon begärde att få ut handlingar om det 50-talet personer i Sverige som hade kontakt med den östtyska säkerhetstjänsten Stasi. Det framstår som långsökt att sekretessbelägga hela materialet med att hänvisa till terrorbekämpningen och Sveriges säkerhet. Däremot kan mycket väl hänvisningen till att ett utlämnande kan skada enskilda personer vara motiverat i enstaka fall. Och även om en person som varit angivare åt Stasi skulle lida skada behöver det inte innebära att uppgifterna inte kan lämnas ut. Integriteten ska vägas mot intresset att lära av historien och ge upprättelse åt personer som blivit angivna. Men Säpo har uppenbarligen inte gjort en prövning i varje enskilt fall utan åter slentrianmässigt använt hemligstämpeln. Att vart femte beslut om utlämnande som avslås inte motiveras kan inte beskrivas som annat än ett systemfel. Om det slumpvisa urvalet gjordes bland samtliga önskemål att få ut handlingar innebär det att hela 293 beslut under perioden uppfyller kravet för att räknas som systemfel. Offentlighetsprincipen ska rida spärr mot rättsöverADVOKATEN NR 7 • 2008 17 Nästa steg i den kedja av korrigeringsfunktioner varje rättssamhälle måste ha är de kontrollorgan som ska kontrollera kontrollorganen. I klartext i detta fall att JO granskar kammarrätten i Stockholm. Hur kommer det sig att kammarrätten år efter år accepterat Säpos slentrianmässiga bedömningar? Hur står det till med självständigheten, allsidigheten och den energiska prövning som domstolen förväntas göra? När jag ändå har ordet här i Advokaten ett stilla tips till JO att även granska hur de nya rutinerna på Säpo fungerar. Jag har fått ut delar av de instruktioner och lathundar som finns inom Säpo, halvt tack, om hur önskemål att få ut handlingar ska hanteras. Den halva A4 med instruktioner jag fått ut är i och för sig korrekt men synnerligen rudimentär. För att inte utvecklas till Säpohaverist väljer jag att inte överklaga utan överlåter med varm hand till JO att utröna om Säpos instruktioner är ”adekvata”. Om de når upp till den miniminivå man har rätt att förvänta sig av den myndighet som ska försvara vår författning och som ser sig som en demokratisk och rättssäker organisation. NILS FUNCKE Chefredaktör för Riksdag och Departement och mottagare av Advokatsamfundets journalistpris 2008