Advokaten 1
Fokus De ungas arbetsmarknad » ”Jag är kritisk fö
r att vi riskerar hamna i en situation där byråerna drar ner på antalet sommartraineeplatser för att undvika att bli smittade. Om det skulle bli verklighet tappar vi ett skyltfönster mot studentvärlden för advokatbyråer. ” Jan Dernestam byråer erbjuder varje sommar studenter vid juristutbildningarna så kallade sommarnotarietjänster där studenterna får prova på arbetet på byrån samtidigt som byråerna själva får lära känna studentens färdigheter. Mannheimer Swartling erbjuder exempelvis varje år 35 studenter sommarnotarietjänster vid något av sina kontor i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Helsingborg. Och Norrlands största advokatbyrå – Advokatbyrån Kaiding – erbjuder varje år ett antal sommarnotarietjänster för studenter som läst minst sex terminer. Jan Dernestam. ORO FÖR SVALNANDE INTRESSE Intresset för tjänsterna, inte minst på de största affärsjuridiska byråerna, är stort bland studenter. Och flera av de advokatbyråer som Advokaten talat med menar att sommarnotarierna relativt ofta erbjuds anställning på byrån. Men Jan Dernestam på Mannheimer Swartling och MariaPia Hope på Vinge är oroliga för att intresset för att vara sommarnotarie på advokatbyrå kommer att svalna. Det menar de hänger samma med ett uppmärksammat fall då en affärsjuridisk byrå, enligt ett avgörande i Advokatsamfundets disciplinnämnd, varit förhindrad att åta sig uppdrag som ombud. Det hade uppstått intressekonflikter när en biträdande jurist smittat de andra på byrån eftersom denne varit så kallad sommarnotarie på motpartens advokatbyrå. – Risken med de här avgörandena och uttalanden i smittoriskfrågan är att studenterna vid universiteten har förstått att det finns en problematik med att sommarjobba på advokatbyrå eller ha någon form av praktiktjänstgöring som kan inverka på möjligheterna att gå till en annan byrå senare. Det kan göra yrket som sådant, när vi redan konkurrerar med många fler arbetsgivare, mindre attraktivt, säger Maria-Pia Hope. I april fastställde Advokatsamfundets styrelse en vägledning i vissa frågor vid anställning av juristpraktikanter på advokatbyråer och avseende frågor i samband med övergång mellan advokatbyråer. Nytt var att advokatbyrån ska föra en löpande förteckning över de uppdrag och klienter som juristpraktikanter arbetar med och när. Förteckningen ska även innehålla uppgift om samtliga kända motparter och motpartsombud. Jan Dernestam och Maria-Pia Hope satt med i arbetsgruppen som utformade vägledningen. Duon skrev sig dock skiljaktiga i arbetsgruppens vägledning då de tycker att problematiken med att en hel byrå kan smittas av en jävssituation om byråns biträdande jurister tidigare varit sommarnotarie för ett motpartsombud kvarstår i för stor utsträckning. – Det är viktigt att vi håller på våra konfliktregler. Men som det formulerades är att det är dagen för anställningskontraktet som smittar den nya byrån, inte första arbetsdag. Det här har beskrivits som en storbyråfråga, men det är det inte. Vi har resurser att klara reglerna, men jag är kritisk för att vi riskerar hamna i en situation där byråerna drar ner på antalet sommartraineeplatser för att undvika att bli smittade. Om det skulle bli verklighet tappar vi ett skyltfönster mot studentvärlden för advokatbyråer. Då riskerar vi att toppstudenterna blir åklagare eller bolagsjurister i stället. Det skulle skada hela kåren. Sommartraineeplatserna är viktiga för att marknadsföra advokatbranschen, säger Jan Dernestam. n Så nådde Dernestam och Maria-Pia Hope och Jan Dernestam är i dag managing partners på Sverige två största affärsjuridiska byråer. Ingen av dem hade några som helst planer på det som unga studenter. S Lunds universitet. 30 om ung planerade Jan Dernestam att läsa industriell ekonomi med planen att så småningom arbeta på investmentbank i London. Att han ändå blev jurist kom sig av att han gjorde värnplikt i Kristianstad och för att få inträde till studentnationerna i Lund började han läsa juridik på distans – och tyckte det var oväntat kul. Hans väg in i byråvärlden gick efter juristexamen i mitten av 1990-talet via en sex månaders praktik på advokatbyrån Lagerlöf & Leman, nuvarande Linklaters, som följdes av tingstjänstgöring vid Stockholms tingsrätt. Han fullföljde dock inte notarietjänsten uatn fick 1997 i stället jobb som biträdande jurist på Mannheimer Swartling. – Jag själv sökte redan 1994 plats som sommartrainee på Mannheimer Swartling när jag pluggade, men fick inget erbjudande. Så jag brukar säga det till studenter jag träffar att de trots allt inte ska ge upp om att få jobb hos Advokaten Nr 7 • 2017