Advokaten 1
REPORTAGE ICC:s främsta ämbetsmän tillsammans med
DD. MM. Konungen och Drottningen på Advokatsamfundets kansli i samband med att utmärkelsen överlämnades vid en ceremoni i Berwaldhallen. Mats Melin och Inger Österdahl. Fredrik Wersäll och Thomas Rolén. Micael Bindefeld. Agneta Bäcklund och Anders Perklev. Anne Ramberg inledningstalar i Berwaldhallen. Bitte Hammargren och Kajsa Övergaard. Tomas Nilsson och Gösta Bergman. » – Först och främst hoppas vi att uppnå det genom att göra vårt arbete och visa att internationell straffrätt inte bara är ett ideal eller en strävan, men att vi verkligen kan leverera rättvisa av hög kvalitet i konkreta termer. Och jag tror att ICC redan gör det i hög grad. Och vi försöker också öka medvetenheten om det arbete vi gör. Det är därför denna utmärkelse är så välkommen. Att uppnå universalitet är en viktig strävan. Nästan två tredjedelar av världens suveräna stater är medlemmar i ICCsystemet, vilket inte är obetydligt, det är mycket viktigt. Men för att få fler medlemmar försöker vi engagera oss mer i en dialog, vi försöker öka medvetenheten. Vi organiserar seminarier där vi kan diskutera domstolens tekniska aspekter. Vi 16 samarbetar också i stor utsträckning med det civila samhället för att främja Romstadgans universalitet. Vi ber också stater och domstolens stadgepartförsamling, som består av representanter från alla stater som ratificerat domstolens stadga, att hjälpa oss i detta arbete, eftersom systemets universalitet faktiskt inte är något som domstolen kan uppnå ensamt. Vi måste samarbeta med stater och det civila samhället. ATT UPPNÅ UNIVERSALITET ÄR EN VIKTIG STRÄVAN. Hur har internationellt stöd utvecklats under ICC-eran? – Skapandet av domstolen upplevdes som en revolution. Och beskrevs faktiskt som en revolution av vissa. Det skapade en stor entusiasm och stöd. Jag tror inte att detta stöd har minskat med tiden. I själva verket, så kunde fördraget, inte minst på grund av det enorma stöd som initiativet fortsatte att bibehålla, Romstadgan, träda i kraft mycket snabbare än vad vi alla förväntade oss – 2002. Det visade att stödet från 1998, då fördraget antogs, inte hade minskat alls. Och då kunde vi se hur antalet ratifikationer fortsatte att växa tills vi lyckades uppnå det antal vi nu har, nämligen 123 stater. Vi har sett detta samarbete fortsatt i praktisk handling. Samarbete om utredningar och åtal är förestående, och det ADVOKATEN NR 1 • 2018