VAPEN TEST enkelt oavsett hur man väljer att ta s
kotten. Som skytt bestämmer man över en ytterst villig och välbalanserad skjutmaskin. Helt ofilosofiskt och totalt utan finess eller stil – men ruskigt effektivt. Desto mer vi fick chansen att ge oss på lerduvorna tillsammans desto bättre sköt jag, och snart nog sköt jag bättre än jag brukar i ärlighetens namn. Just Mk38an har fått ett rykte om sig att vara en fenomenal bössa på höga fasaner i Storbritannien – och det kan jag verkligen förstå. Den är helt enkelt förolämpande lättskjuten väl man skjutit in sig och man inser att om man gör som man vill för bössan kommer att följa med villigt. Det här är helt enkelt en föredömlig skjutmaskin. Piporna är monoblockpipor även om det är snudd på omöjligt att se det, man kan bara se skarven på spången om man inte likt undertecknad inte ger sig förrän man kan se skarven, men det krävs lupp när man ser på överpipan för att göra det. Spången är en 10mm bred sportspång, jag hade personligen kanske föredragit en lite smalare jaktspång – men man kan inte få allt, det är ju trots allt en sporter. Piporna är 76cm/30” eller 81cm/32”. Blånering och detaljkvalitet är imponerande bra. Kolven är en överjäst sporterkolv, träkvaliteten är bra även om testvapnet med extremt enkla medel kan ges en betydligt trevligare finish om man oljebonar den själv ett par kvällar. Passningen trä-metall är mycket, mycket bra och den missar bara på ett ställe: bakom den undre tangen. Där är det bara bra med dagens standard. Kolvkappan är tjock, mjuk och mycket sträv – därtill med en mycket udda kurvatur för min smak. Jag ser den mest som ett olycksfall i arbetet. Kolvdesignen är klassisk sporter dvs med ett stort pistolgrepp med markerad handutfyllnad – dessvärre med en vansinnigt ful avslutning på pistolgreppet vilket förtar de svepande linjerna som börjar i snabeln, följer den mjukt rundade förstockens undersida via baskylen 76 och den lite fantasilösa varbygeln för att drabbas av en estetisk harakiri i pistolgreppets avslutning. Jag vet att det är lite av en standard att de avslutas så här, men om det nu inte påverkar skyttet om man gör den lite snyggare – varför gör man det inte då? Som tur är har man undvikit bäversvansen och fläsksvål på förstocken som avslutas fram med den klassiska Mirokusnabeln. Personligen hade jag föredragit en rundad avslutning, men jag medger det är snyggare med en snabel. Kolvlängden är lång och kolven är föredömligt hög – den kanske kan vara en aning för hög och lång för de flesta, men det är ju bara att se som ett utgångsläge för förändringar. Undertecknad som behöver absurt höga kolvar enligt de flestas perspektiv hade gärna haft ett par mm till på kolvryggen men det är inte bössans fel. ”skicka fakturan - den här behåller jag!” Finish och passning metall-metall är förvånande bra och det enda som egentligen ådrar sig mitt lätt rynkade ögonbryn är frånvaron av automatsäkringen, men armen inklusive den lilla skruven ligger i asken med choker så det är enkelt åtgärdat bara man är en smula händig. Trycket är rent och distinkt, avtryckaren är på sportermanèr justerbar vilket gör pistolgreppet förvånande användbart även för personer med mindre händer. Att man slipper den förgyllda avtryckaren är en befrielse man ska vara tacksam för. Även om testvapnet representerar allt jag i grund och botten inte är eller vill vara kan jag inte annat än imponeras av resultaten på skjutbanan. Nåja, man ska inte vandra genom livet utan att ha smakat på syndens söta nektar – det är ju när allt kommer omkring guds yrke att förlåta oss syndare på den yttersta dagen. Till Jakt&Friluftsgården i Lund säger jag bara – skicka fakturan, för den här behåller jag. Men gör det diskret för det är nog inte riktigt bra för min image. TEXT & FOTO: Tobias Hassel