Nöjesnytt Kalmar 1
NATIONALTEATERN PÅ TURNÉ MED MIKAEL RICKFORS, MAT
S RONANDER OCH DAN HYLANDER Var det någon som sa nostalgi? Om man är lagd åt det hållet bör man definitivt bege sig till Slottsruinen i Borgholm den 31 juli för att få sitt lystmäte. Då står nämligen tre av 70-talets allra största och mest klassiska brittiska band på samma scen – Sweet, Slade och Smokie. K onstellationen spelade tillsammans i Sverige första gången förra sommaren och responsen var så överväldigande att en ny turné bokades omgående och den här gången har alltså Borgholm förärats med ett besök. Av alla band som kom fram i glamrockeran är Sweet det som kanske var allra största, åtminstone i Sverige. Låtar som Ballroom Blitz, Fox On The Run, Poppa Joe, Wig Wam Bam och Set Me Free kan få vilken medelålders svenne som helst att fullständigt tappa konceptet när de dyker upp på stereon. Numera finns det två varianter av Sweet, med varsin originalmedlem i spetsen. Den variant som turnerat i Sverige och som kommer till Borgholm är den som leds av gitarristen Andy Scott och som av fans ses som den mest ”legitima”. Slade är ett av de band som bäst definierar glamrockens storhet och look. I början av 1970-talet radade de upp 17 raka singlar på den brittitska Topp 20-listan, varav sex blev listettor. Bandet började som ett mer psykedeliskt inriktat rockbandet, under namnet Ambrose Slade, på andra albumet Play It Loud förkortat till Slade, dock utan någon kommersiell framgång. Den kom dock med plattan Slayed? från 1972, där låtskrivarna Noddy Holder (tillika en makalös sångare) och Jim Lea på allvar hittade sin formel i och med klassikern Mama Weer All Crazee Now (de felstavade titlarna blev något av ett kännetecken för Slade). Åren som följde radade bandet sålunda upp hits, varav många idag räknas som rockklassiker långt utanför glamgränserna: Cum On Feel The Noize, Skweeze Me, Pleez Me, My Oh My, Run Run Away och Merry Xmas Everybody för att nämna några. Smokie har förvisso alltid haft en stark publik i Sverige. Bandet startade som ett sorts hårdare popband med glaminfluenser, men redan på andra albumet Changing All The Time från 1975 hade de lagt sig till med ett mjukare sound, baserat på strummande akustiska gitarrer och täta sångharmonier. Med låtskrivar och producent-duon Mike Chinn och Mark Chapman vid rodret. Fram till 1981 prenumererade Smokie i princip på topplatserna på de europeiska listorna med låtar som If You Think You Know How To Love Me, Lay Back In The Arms of Someone, Don’t Play Your Rock’n’roll To Me och inte minst, den monstruösa covern på New Worlds hit Living Next Door To Alice – en låt som kommit att få ett helt eget liv genom åren. Efter att sångaren Chris Norman hoppat av falnade bandets popularitet, men i slutet av 1990-talet hittade man, framför allt i Sverige och Skandinavien en nygammal publik och har sedan dess turnerat troget på våra breddgrader. 62 | nöjesnytt Livet är tydligen fortfarande en fest, för över 40 år efter sitt klassiska album ger sig Nationalteatern med Ulf Dageby i spetsen ut på ny turné, den här gången tillsammans med några andra rockgiganter – Mikael Rickfors, Mats Ronander och Dan Hylander. A v alla de band som var med och skapade den svenska proggrörelsen är det framför allt ett namn som fortfarande är fastnaglat i gemene mans medvetande. Hoola Bandoola Band må ursäkta, men när det kommer till hits, och för den delen, kvalitativ musik är Nationalteatern störst. Det hela började 1968, på Lilla Teatern i Lund, där en löst sammansatt grupp av idealistiska studenter samlades runt sitt gemensamma intresse för teater. I och med pjäserna Livet är en fest och Speedy Gonzales hade Ulf Dageby alltmer tagit över som gruppens huvudsakliga låtskrivare och 1974, kom vad som skulle bli Nationalteaterna obestridliga klassiker, Livet är en fest. Samtliga låtar var hämtade från olika teaterproduktioner, men skivan blev ändå en väl sammanhållen rockplatta och kanske proggens finaste stund. Efter genombrottet följde en rad numera klassiska projekt, däribland Barn av vår tid (1977), barnskivan Kåldolmar och kalsipper och Tältprojektet. 1981 lades Nationalteaterns Rockorkester, som man då döpt om sig till, ned och Dageby påbörjade sin solokarriär, medan övriga medlemmar gick vidare till andra mer eller mindre framgångsrika projekt. Själva teaterdelen fortsatte fram till 1994, medan Rockorkestern har återuppstått med jämna mellanrum och sedan millennieskiftet har man turnerat i stort sett varje sommar. Redan före turnépremiären förra året beslutade man att förlänga Nationalteaterns Rockorkesters konsertturné med en ny sommarturné 2014. Längs turnén kommer Nationalteaterns Rockorkester att få sällskap av Mikael Rickfors, Mats Ronander och Dan Hylander med band. – Det känns fantastiskt roligt att intresset för vårturnén var så stort, detta kunde vi bara drömma om. Vi längtar alla till att få bege oss ut på sommarturnén, säger Ulf Dageby. Under turnén utlovas en stor dos nostalgi och en bit svensk musikhistoria med låtar som Livet är en fest, Bängen trålar som många av oss diggat på fritidsgården och i gillestugan och i sommar alltså kan man alltså återuppleva dessa klassiker live. Mikael Rickfors, Mats Ronander och Dan Hylander har alla tre varit ikoner, pådrivare och stöttepelare i svenskt musikliv sedan sent 1960tal till tidigt 1970-tal och förutom alla de artister de har jobbat med genom åren har de också i egna namn gett oss låtar som ”Vingar”, ”Skuggor I Skymningen” och ”Gör Mig Lycklig Nu” samt oräkneliga konserter och album. Nu tillsammans på samma scen, med ett knippe väl utvalda låtar och med all den energi och erfarenhet som fyra decennier i rockens tjänst kan ge. Nationalteatern med Mikael Rickfors, Mats Ronander och Dan Hylander kommer till Slottsruinen i Borgholm den 22 juli.