Hästanläggningar 1
HAGAR Förutsättningen för en god hästhållning är
att tillgången till en relativt stor markareal. Hästar behöver utevistelse med stor rörelsefrihet. De sliter hårt på marken och många gånger behöver därför marken periodvis ligga i vila. Det finns få vetenskapliga riktlinjer kring vilka ytor som krävs för hållbara gräsbeten. Hur stora hagar som behövs beror på lokala förutsättningar såsom tjälens varaktighet, hur hagarna används – är betet hästens enda foder eller inte sommartid – och hagmarkens beskaffenhet – typ avväxtlighet och jordart, om det naturbete eller åkermark, inslag av skog, etcetera. Större yta per häst skyddar också växttäcket. Ju styvare jordart, ju kortare perioder av tjäle och ju högre nyttjande, desto mer mark behövs. Ett bevarat växttäcke gynnar inte bara hästens sökande efter föda och sysselsättning utan minskar också risken för att den yttre miljön ska förorenas. En översiktlig rekommendation är minst 1-3 hektar per häst och helst mer, om man ska kunna ha både sommar- och vintergräshagar. Ytan i förhållandet till antal hästar är viktig, inte bara för att garantera fodertillgången och att gräsytan ska hållas intakt, med tillgång till större marker ökar förutsättningarna för att förebygga inälvsparasiter (mask); ju högre hästtäthet, ju högre risk för hög parasitförekomst. Några riktlinjer från Sveriges lantbruksuniversitet vad gäller behovet av hagmarker för att täcka betesbehovet (säsong mitten av maj – mitten av september, hyfsad betesteknik, 60 procent utnyttjande): 7 ogödslat bete på icke åkermark: 0.6 hektar/häst 7 kvävegödslat bete (100 kg N/ha/år) på icke åkermark: 0.35 hektar 7 kvävegödslat bete (100 kg N/ha/år) på åkermark: 0.25 hektar För att undvika att hästar ringbarkar träd och sliter på markytan bör mindre paddockar anläggas med hårdgjorda ytor där hästarna kan vistas vid fuktig väderlek, och i mindre naturhagar inhägna träd, ett och ett, eller i grupper som avgränsade dungar. byggnader, banor och hagar 125