Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö FIDDES NATTBOK
Nöjesnytt Växjö TREND
Nöjesnytt Växjö STUDENTLIV
Nöjesnytt Växjö TEKNIKPRYLAR
Nöjesnytt Växjö NOTISER
Nöjesnytt Växjö DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
OLIVERA FUNDERAR D et började med ett inlägg på t
witter som lyder "Jag går på ledighet. Denna veckan är det hjärtat som bestämmer. Mvh Hjärnan". Jag hade haft några riktiga spark-iskrevet-veckor och hade trots att jag djupt lovat mig själv att inte bli deprimerad, blivit det. Detta var ingen vanlig höstdepression, detta var något annat, något större och läskigare. Jag började ifrågasätta hela livet och jag hade kommit till ett stadie där jag överanalyserade allt och hade ett "om" till alla tänkbara situationer. Jag hade en negativ inställning till allt och kände väl egentligen att jag inte spelade någon roll. En jobbig känsla, jag kände inte igen mig själv och jag undrar, har du känt så någon gång, att du inte spelar roll? Min enda utväg i detta läget var att ta bort det som fick mig att må dåligt, och det var min hjärna. Den som gick på högvarv och var en aning överhettad. Efter det Twitterinlägget minns jag så väl hur skönt det var att den kvällen lägga sig för att sova och inte ha något att tänka på, inget att ligga och vrida sig om. Jag hade en vän som i höstas blev deprimerad och det var verkligen läskigt att se en människa, så full av liv, försvinna in i sig själv och förlora all sin glans. Men ännu läskigare var det att se sig själv försvinna och förlora all sin glans. Jag kom ihåg hur hon berättade när hon hade det som tuffast att när man drabbas själv blir det så verkligt, och så satt jag där några månader senare och insåg hur jag egentligen mådde. Det började och slutade alltså med denna vännen, för det var samma person som fick mig att helt enkelt inse att jag var tvungen att låta hjärtat ta över och att jag var tvungen att känna efter vad det verkligen var jag var ute efter, vad jag ville i mitt liv och med mig själv... Jag minns inte riktigt hur jag tog mig i kragen, men jag gjorde det. Jag insåg att hur mycket jag än älskade att göra vissa saker var jag tvungen att bryta upp med det, för att jag älskar mig själv mer och jag och mitt välmående var viktigast. Så mitt i julruschen när det var som jobbigast så försökte jag göra beslut med mitt hjärta och givetvis får det lite konsekvenser, men jag önskar inte att något var ogjort. För mig var det det bästa som kunde hända för jag fick gå tillbaka till mig själv för att hitta svar. Jag försökte låta allas åsikter korsa min väg och jag har aldrig varit så öppen och lyhörd mot min omgivning som vid denna tidpunkt. Och jag lärde mig så mycket, jag hörde så mycket nyttiga grejer när jag väl bara höll tyst och lyssnade. Det finns en anledning till att man har två öron och en mun och jag tog vara på det och jag fick ta både dåliga och bra insikter, men huvusaken och det stora framsteget för mig var att jag bara lyssnade. Jag började skriva en dagbok där jag fick ner mina tankar som var både positiva och negativa, och att jag reflekterade över hur jag verkligen mådde just i den skrivande stunden. Kollar jag tillbaka är det mesta ganska luddigt, och det speglar hela den perioden. Jag skrev dock ner saker jag vill göra och stora funderingar i livet och det är så skönt att ha det nerskrivet, för man kan alltid gå tillbaka och stirra på orden och se dom som en verklighet, annars skulle de bara förbli tankar och drömmar. Jag insåg att det var jag, hela tiden jag, som satte gränser för mig själv. Vem försökte jag lura? Mitt undermedvetna ego som tror att det är perfekt? För varje dag tog jag ett steg längre med mitt hjärta och fick spela ut mina känslor mot mig själv. Jag vågade att kanske förlora mig själv på vägen och idag ca två månader senare har jag mer eller mindre kommit ut på andra sidan, jag ser ett klarare ljus framför mig och jag är stolt över mig själv för att jag inte gick vilse i detta vi kallar livet. Jag har drömmar igen och längtan. En vilja att fortsätta i livet utan rädsla och jag känner att jag spelar roll igen. Så tänk efter, vem sätter dina gränser? Gör du det du vill göra, eller vågar du inte? Jag har äntligen förstått Søren Kierkegaards citat: "Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv." Och jag vet med all säkerhet, jag förlorade aldrig mig själv. TEXT: OLIVERA BOBUIESCU THOMAS PETERSSON TILL VÄXJÖ TEATER Thomas Petersson har med sin säreget charmiga blandning av buskis och observations-komik varit en av Sveriges populäraste komiker sedan mitten av 1990-talet. Han har dock aldrig gjort sig känd som någon större samhällskritiker, men i den nygamla föreställningen Skakad, inte störd, som nu återkommer till Växjö Teater den 7 mars, är det en mer eftertänksam Thomas Petersson vi får se – men minst lika rolig. I showen funderar han över hur allt händer på en gång och hur splittrad man blir som människa av detta och naturligtvis gör han det på sitt oefterhärmliga vis. Skakad, inte störd är en humormonolog som kommer att handla mycket om nyheter, där Thomas delar med sig av sina funderingar om ämnet, men även en del kritik. Och en del rent trams, så klart, som Thomas uttrycker det. För även om han själv kan bli deprimerad av att i ena stunden se Tilde de Paula gulla med kattungar och i nästa sekund bli serverad bilder från kriget i Syrien, är Thomas Petersson i grund och botten en väldigt glad och sorglös person. –Jag blir upprörd av samma saker som alla andra; orättvisor, pedofiler och krig och så vidare. Samtidigt finns det så många saker i livet som göra mig på gott humör, så jag är sällan upprörd särskilt länge. Sedan har jag ju turen att få spy galla offentligt, på scenen då och då, det är ju lite terapi (skratt). Den stora fråga Thomas ställer i showen är också om vi verkligen behöver påverkas av allt som händer i världen. Själv är han klar över var han står i frågan. –Det här handlar om mitt sätt att se på vad som är viktigt i livet – det behöver ju inte nödvändigtvis vara så att alla håller med mig. Däremot tror jag fullt och fast att människor oftast själva kan välja att vara lyckliga eller olyckliga. Tycker man det är jobbigt med allt elände i nyhetsflödet finns det tusen sätt att jobba upp ett gott humör – gå ut på YouTube och titta på kattungar som pussas till exempel. Thomas reflekterar dessutom en del över vilken den största lärdom han dragit av att vara komiker så länge är: –Folk behöver humor. I alla lägen. Så mycket har jag förstått. Hur jävligt livet än är så är det förbannat skönt att kunna skratta mitt i eländet. I
Nöjesnytt Växjö SERIER