Nordens Tidning 1
Politiskt har arbetet att få till
stånd färre gränshinder i Norden prioriterats. Och det förenar ledamöter över nations-, parti- och blockgränser. Passunionen och den gemensamma arbetsmarknaden är 50-60 år gamla framgångar för det nordiska samarbetet som nu söker sin uppföljning. fter de tidigare övergripande reformerna handlar mycket av gränshindersarbetet idag om att rätta till svårigheter som finns för enskilda att röra sig över gränserna för att arbeta eller pendla. Det handlar om att lösa mer detaljfrågor och undanröja hinder som uppstått i skuggan av skiftande regelverk för a-kassor, föräldraledigheter och pensionsavsättningar. De nordiska länderna är alla mogna välfärdssamhällen men där systemen är uppbyggda på olika sätt och därför kan det bli sådana irriterande svårigheter för den enskilde. För några år sedan formaliserades arbetet genom inrättande av Gränshindersforum med en representant för varje land och självstyrande område. Det ersätts nu av ett Gränshindersråd mycket närmare kopplat till de olika regeringarna och därmed ansvariga myndigheter. Nordiska ministerrådet skrev i samband med den nya handlingsplanen för Gränshindersrådet; ”Norden ska vara en förebild i världen för samarbete över nationsgränser.” Det är en ambition som förpliktigar! Samtidigt som de nordiska länderna oförtrutet arbetar med att avskaffa hinder behöver vi lyfta blicken och fundera på nästa stora reform. Ett bredare samarbete skulle kunna skapa nytändning. Att involvera flera länder skulle inte vara okomplicerat men med största sannolikhet ge nya idéer, nya synsätt och en ny vitalitet. Minskade hinder samt bättre förutsättningar för ett utökat och förenklat utbyte med våra grannar i norra Europa skulle kunna vara en katalysator. Idag finns det en oro för den polske rörmokaren eller lettiska snickaren men om Norden ska fortsätta vara en stark aktör är det viktigt att utveckla samarbetet med de baltiska staterna och vidare mot andra Östersjönationer som Polen och Tyskland. Norden väcker intresse i resten av EU såväl som i vår omvärld genom kombinationen av ekonomisk utveckling, omfattande välfärdssamhällen och jämlikhet. Norden är unikt och kan erbjuda nya synsätt på samarbete mellan arbetsmarknadens parter och i hur vi hanterar statens budget. Tidigare i år kunde man läsa om den ”nordiska supermodellen” i the Economist. I den amerikanska TV-kanalen CNN uttrycks berömmande ord för den politiska pragmatism som präglar Norden och Sverige. De nordiska ländernas erfarenheter av finanskrisen skiljer sig åt men vi har klarat den bättre än många andra delar av världen. Även de hårt drabbade ekonomierna i Island och Baltikum har varit starkare i återväxten än andra, inte minst genom tydliga reformprogram i Estland, Lettland och Litauen. Redan idag utgör Norden samlat den tionde största ekonomin i världen, och vi har allt färre hinder mellan oss. Tillsammans skulle vi kunna ta mer plats och ett större ansvar inom EU och världen. Just EU är en av de stora förändringarna under de senaste 20 åren. Unionen har vuxit från 12 till 28 medlemmar. Regelförenklingar skapar tillgång till en marknad med över 500 miljoner människor, 175 miljoner anställda i 23 miljoner företag. Men genom införlivandet och tillämpningen av EU-rätt görs olika vägval i de nordiska länderna. Här skulle en bättre samordning kunna underlätta och öka effektiviteten. Därför är ett av de teman Sverige kommer att driva under ordförandeskapet i Nordiska rådet 2014: Norden i Europa - Europa i Norden. I programmet för 2014 slås fast: ”Ett Norden som för en aktiv dialog och har ett nära samarbete med EU och andra europeiska samarbetsorganisationer eller stater kommer att ha större möjligheter till inflytande. Tillsammans kan vi skapa mer intresse, förståelse och utrymme för nordiska ståndpunkter än om vi agerar var för sig.” HANS WALLMARK RIKSDAGSLEDAMOT (M) VICEPRESIDENT NORDISKA RÅDET nordens tidning nr 1 | 2014 11 FOTO: JOHANNES JANSSON/NORDEN ORG