Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14 Tal till galfherrar vid L.G.K:
s årsmiddag 1950 Ej på klingande prosa men väl på stapplande vers har jag gjort min entré hos er. Jag trodde jag fullgjort min första pers men klubbmästaren beordrade mer. Vi hörde en gäng talas om Fritjof och hans Ingeborg och läste mången gång om ' hennes liljekullar. Sen dess har tider stormat och gått, er hand på hjärtat, mina herrar, idag så är det andra kullar som all er längtan fått. Tyvärr har Fritjofs kärlekssaga ej här behövt att dryftas. För er är bara frågan den hur drive och spoon skall lyftas. Väl ha vi lärt från hedenhös att våra män skall ut och slåss, men här nånting som kallas golf stjäl all er tid från oss. Nog tror jag väl att samvetet likt skepnader från Hades er följde mången vårsöndag när ronda in till ronda lades. Blåögd lögn — Ditt namn är kvinna, så har ju skalden sagt om oss. Vad skulle han i golfen finna som ni med den bedragit oss? Väl har väl aldrig så många löften svikits som här har blivit en vana. All sans och allt förnuft försvann bara ni såg en fairway på en bana. Av samma kraft som kommer björkens sav att rinna ni drevs hitut när drivan smalt. Ni bara drömde om att Krantz-pokalen vinna och glömde hem, familj och — allt. När vintern flytt och vårsol lyste varm vi hörde bara 'talas om er bana. Ni jagade hitut som till ett tjusande nirvana. Men obevekligt rinner dock timglasets sand fogande sekel till sekel, snart får du finna dig i min vän att handicapen sakta stiger igen. En dag du plötsligt märker att din son har blivit student och frågar — glatt förvånad »Men kära hustru, när har detta hänt?» Vi kanske inte sa' å'nting men tänkte med en blick, det var den dag i maj då Dagbladskorpen gick. Som en fältmarskalk du ser tillbaka på lyckliga men gångna år då drivarna gick raka och det var ständigt vår. När ni lekte ni var gudar ifrån antikens Rom vandrande på Keromeikos kullar väntande på Kimons dom. Gick ni runt på given handicap då var dagen glad och god. Gjorde ni ett felgrepp eller två fanns ej reträtt — blott Stygens svarta flod. Ett panatenéiskt festtåg i olympens hägn var för er en barnlek jämfört med en golfdag utan regn. Men när på äldre da'r du sitter lik Donönas gamla ek drömmande om dar som flytt om ungdom, golf — och lek. Då ska' vi minna dig om år som gått då enbart väntan lades på vår lott. När varje vår på nytt igen med fanor och klingande spel du övergav hustru och barn, min vän, — och det var inte vårt fel. När fågelsträckets vingslag ifrån söder styrde hän från fjärran strand, du lystrade, du följde det med frejdigt mod och puls i brand. Vi anade din längtan vi läste som i en öppen bok och ordnade som förr om åren med resignerad min vårt änkedok. Vi skulle velat lämna sta'n med 1700 talets ståt och pompa, men vår man han golfade den da'n en härlig fyrboll med Hompis och Knarpus och Jompa. På löddrig häst ett ilbud dock hann fram ett fång av rosor — en glädjehyllning till en familj som taktfullt nog för sommaren helt försvann. Vår man han skrev ju mycket sällan, ni skall inte tro det kom nå't brev, men efter två månader ett telegram lydande så: »Handicapen pressad med ytterligare två.» Men all den smäleken till trots vi för er golf få bära, jag har nu bara att försäkra er ni är oss alla hjärtans kära. Margareta Bratt. 12
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36