Nolltretton 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – Behovet av redaktörer har
aldrig varit större Sommarens stora musikhändelse var Taylor Swifts tre Stockholmskonserter, som inte bara var utsålda utan också oändligt långa. Det är hög tid att sätta stopp för den elefantsjuka som drabbat hela kultur- och nöjesbranschen. Förr brukade det skämtas om Ulf Lundells evighetslånga konserter, men hans tretimmarskonserter är numera norm bland större artister. Själv minns jag en spelning med The Cure på Hultsfredsfestivalen där de bara fortsatte att mata på med låtar hela natten tills solen gick upp och fåglarna började kvittra. Idag är såna mastodontspelningar inte längre något anmärkningsvärt, utan något som publiken tvingats vänja sig vid. Och det gäller inte bara konserter, i princip alla kulturyttringar blir bara längre och längre. Biofilmer brukade vara runt 90 minuter, nu är det svårt att hitta filmer som är under två timmar. Och gäller det storfilmer är de inte sällan runt tre timmar. Samma sak med romaner. Läser man gamla klassiker är de ofta runt 150 sidor medan dagens böcker ofta är mellan 300 och 400 sidor. Allt blir längre: poddar, Twitter, Melodifestivalen. Musikalbum delas ofta upp på två skivor nuförtiden, avskedsturnéer förlängs konstant och tv-serier får hela tiden nya säsonger. I takt med att tekniken blivit billigare och mer lättillgänglig har alltfler kulturutövare blivit sina egna publicister och skivbolag. Det kan såklart ha en del fördelar, men det har också den stora nackdelen att det saknas personer som kan ge order om att klippa, korta och redigera. Det behövs helt enkelt redaktörer, nu när de nästan är borta inser man vilken viktig funktion de haft. Nästan alla konstnärliga verk tjänar på att kortas och tightas till, få filmer behöver vara över två timmar och få böcker behöver vara längre än 180 sidor. Och vem orkar lyssna igenom en platta som består av 18 låtar? Personligen tycker jag att nästan inga konserter borde vara längre än en timma, för de flesta räcker det faktiskt med 45 minuter. Och det gäller även mina egna favoritartister. Tre timmar, ja det är rent vansinne. Och jag har Billie Eilish på min sida: – Jag kommer inte att ha en tre timmar lång show, det är bokstavligt talat psykotiskt. Ingen vill ha det. Ni vill inte ha det, jag vill inte ha det. Jag vill inte ens ha det som ett fan, jag vill inte ens höra min favoritartist i hela världen spela i tre timmar. För att parafrasera den gamla Expressenchefen Sigge Ågren: spela kort, helst inte alls! Alexandra Jardvall hyllar Springsteen på Flygeln Text: Tobias Pettersson Foto: Conni Freestone Norrköpingsartisten Alexandra Jardvall har länge lirat låtar av favoritartisten Bruce Springsteen på sina trubadurspelningar. Nu höjer hon nivån och framför en hel Springsteenkonsert med fullt band på Flygeln i Norrköping den 21/9. A /Tobias Pettersson Musikredaktör 36 NOLLTRETTON lexandra lever sedan många år tillbaka på musiken och har en fulltecknad kalender med spelningar på pubar, privatfester, färjor och en rad andra sammanhang. Särskilt populär är hon i Norge där hon gör väldigt många gig. Någon kanske till och med minns henne från “Idol” för många år sedan där hon slutligen valdes bort av juryn för att hon ”redan var en färdig artist”. Hon albumdebuterade 2011 med “As good as it gets” och 2016 gav hon ut plattan “Aurora skies”. Går man in på Spotify hittar man dessutom en rad Springsteenlåtar som hon spelat in och släppt. För Springsteen är den stora idolen, som alltid funnits där och som alltid kommer finnas. Han är tryggheten i en osäker värld där det mesta är förgängligt och hastigt kan ryckas ifrån en. Att Springsteen har en särskild betydelse för Alexandra märks när hon pratar. Hon rabblar historier om hur hon gått på Springsteenkonserter, spelat på gatan utanför konserterna, blivit inbjuden till olika Springsteenevent och själv blivit något av en stjärna inom Springsteens fanvärld. Och att det nu blir en stor Springsteenspelning med band på Flygeln denna höst har hon till stor del Springsteenfansen i gruppen Spring-Nuts att tacka för. Det var under pandemin som det hela startade. När spelningarna upphörde började hon istället med livestreams, vilket fick spridning bland fansen, och snart växte idén fram att göra en stor spelning med band i samband med att hon skulle fylla jämnt. – Det känns skitnervöst. Jag har aldrig gjort något liknande innan. Jag tänker att det blir en födelsedagspresent till mig själv och till Bruce som fyller 75 den 23 september. Det kommer vara en spelning för sittande publik, och med sig på scenen kommer hon ha ett sexmannaband med blås och hela konkarongen, som hon kallar The Swe Street Band. Hon kommer att bli presenterad av Stan Goldstein, en välkänd guide bland Springsteenfansen, och efter spelningen blir det stor efterfest på Harrys. – För första gången i mitt liv ska jag försöka skriva ett manus där jag berättar om låtarna som jag spelar och vad de betytt för mig. Det blir låtar från hela karriären, jag vill få med något från så många plattor som möjligt. Jag har jättemånga personer som kommer som inte är Springsteenfans så jag kommer absolut spela några av de stora hitsen, och sen lite andra låtar som inte är lika välkända. Vilken är din personliga favoritlåt av Springsteen? – Jag kommer inte gifta mig, men hade jag gjort det hade jag använt den här låten. Så det får bli min begravningslåt istället, och den heter “If I should fall behind”. Det är min favorit. Varför tycker du att man ska gå på din Springsteenkonsert “Greetings from Sweden”? – Det kommer vara pepp men också känslosamt, man ska vara glad när man går därifrån. Man behöver inte vara ett stort Springsteenfan, man kan komma för min skull. Då blir jag väldigt glad.