Nordens Tidning 1
et är känt att motgångar, nedgång och ä
ndrad verksamhetsmiljö aktiverar förändringsprocesser i en organisation. Något som varit fallet även i föreningen Norden. Vid 1980-talets slut började en nedgång, med tidiga tecken på förnekelse och en viss förvirring. Artiklar, mötesprotokoll och program vittnar om det. På 1990-talet framträdde ilska och motstånd mot förändringar i samhället och i föreningen, där till exempel det gamla vänortsarbetet började minska i antal, liksom medlemsantalet. 2000-talet blev en tid av bearbetning och funderande. Stressen minskade något. Men i verksamheten var det nästan fritt fall vad gällde utveckling och medlemsantal. Intresset i stat, kommun, andra folkrörelser och intresseorganisationer var lågt, liksom i media. SÅ HÄNDE DET många inte trodde var möjligt. Verksamhetsmiljön förändrades. Omvärlden började ställa frågor om den nordiska modellen. Kanske för att Norden klarade sig bra i krisen i slutet på 00-talet. Politiker började prata om den. Media hakade på. Nya medlemmar eller intressenter dök upp som ville göra nya aktiviteter. ”Norden” började komma tillbaka. Fast i en ny skepnad. Och med nytt självförtroende. Det formulerades för några som krav på ökad integration och utav andra som utveckling av formerna: utveckling av de befintliga formerna, statsförbund eller förbundsstat. Gunnar Wetterbergs bok ”Förbundsstaten Norden” fick ett enormt genomslag, liksom diskussionerna därefter. MED DETTA HAR OCKSÅ FÖRENINGEN NORDEN fått förnyad aktualitet och förtroende. Föreningen har ökat i antal nationella organisationer och partners. Vi är också inbjudna att delta i andras program och projekt. Föreningen Norden har utvecklat sitt samarbete med andra förbund, liksom staten. 4 nordens tidning nr 2 | 2014 En ökad samverkan sker successivt också lokalt och regionalt. Det är vad allt fler nationella organisationer vill och arbetar för. Men inte isolerat från andra samarbeten, såsom Östersjön, Arktisk, Nordsjön, EU med flera samarbetsområden. SAMARBETET ÖKAR ofta med grund i kommunernas, landstingens och länens behov av gränsöverskridande samarbete, där också föreningslivet i bred betydelse är med i eller bjuds in att delta i samarbetet. På sina håll har föreningen Norden dessutom fått frågan om de vill vara med att bjuda in och samordna de lokala aktörerna och föreningarna i relation till det gränsöverskridande interkommunala eller interregionala samarbetet. Det ser lovande ut. SINIKKA BOHLIN ORDFÖRANDE FÖRENINGEN NORDEN FOTO: S. SIGFUSSON/NORDEN.ORG FOTO: JOHANNES JANSSON/NORDEN.ORG