Nordens Tidning 1
”M
inne, jag har tappat mitt minne, är jag svensk eller finne…”. Vi kan skratta med Bosse Österberg när vi sjunger hans omgjorda text av Memory ur musikalen Cats. Men, utan minne är det inte mycket med oss. ör den unga generationen, eller den enskilda individen, kommer det en dag när man börjar ställa frågor. Då är det inte säkert att det finns någon kvar som man kan fråga. Så är det också i föreningslivet. När man lämnar sina uppdrag är man inte längre uppdaterad och så småningom är det inte längre någon som frågar. Då finns föreningens minne i arkiven – om man har lämnat något till arkivet! Föreningen Norden har en stor del av sitt centrala material, allt sedan starten 1919 och fram till nutid, i Riksarkivet i Stockholm. Material på kansliet gallras med viss regelbundenhet och i samband med det krävs stor eftertanke. Arkivkunniga bistår med själva sakhanteringen men vad har vi i våra hyllor och arbetsrum som ska gallras? Har vi sparat det som är relevant eller har vi städat bort det när aktiviteterna är genomförda? Eftertanken behövs redan vid planeringen – om man tänker efter. På ett centralt kansli kan man kräva att arkiveringen fungerar, men kan man ställa samma krav på lokalavdelningarna och distrikten? Funktionärerna, våra förtroendevalda, är kloka föreningskämpar så jag är ganska säker på att arkiveringen sköts. Det är viktigt att man vänder sig till de lokala och regionala arkiven för att ha tillgång till det egna materialet när det är dags för forskning, exempelvis dokumentation inför något jubileum. I år (2014) blir föreningen 95 år och i samband med nästa gallringsomgång och arkivering är det dags att börja fundera över hur 100-årsjubileet ska firas. Det kommer föreningen Norden att göra i samarbete med TAM-arkivet där föreningens material kommer att placeras framöver. EN DJUPDYKNING I ARKIV och handlingar ger mycket intressant och inspirerande information, det är en värdefull historieskrivning över föreningens omfattande verksamhet. Tidigare verksamhetsberättelser och dokument var mycket Disketter som ingen kan läsa. detaljerade och informativa. Korrespondensen var högaktningsfull med titlar och positioneringar innan du-reformen genomfördes. Det var en annan tid. Det var inte bättre förr men man kan ändå säga att arkiveringen var säkrare. Man kan läsa det mesta ”från förr”, det som skrevs för hand och på skrivmaskin – med karbonpapper för kopior. När de första kopieringsmaskinerna kom var det en revolution för kontoren efter allt sniffande med stenciler och flygblad, men de vaxade papperen var inte värdebeständiga. Texten upplöstes i tomma intet tio år senare och då kan man bara hoppas att originalen – skrivna på skrivmaskin eller för hand – är kvar i arkivet! OCH BILDERNA! De svartvita fotona är så fina medan färgbilderna bleknar. Och vart tar digitala foton vägen? De raderas ur telefoner och datorer. Och vem vet vad som är på bilderna? Skriv, skriv, skriv – namn på platser och människor! Många av oss står frågande kring vad som blir kvar av vår digitala kommunikation i framtiden. Innan kunskapen om hur vi ska förhålla oss till den digitala arkiveringen nått användarna kan det vara värt att skriva ut viktiga dokument och korrespondens på papper. Man kan bara konstatera att disketter med måtten 5,25 tum inte längre kan läsas och inte heller den modernare varianten på 3,30 tum. Är USB-minnen/stickor beständiga? Kanske, men hur lätt är det inte att tappa sin sticka! Och hur länge kan tekniken hjälpa oss se en videofilm i VHS-format? Finns det fortfarande plats för en kassettbandspelare? LÅTER JAG FRUSTRERAD? Ja, när jag tänker på vad vi riskerar att tappa bort i vårt kollektiva minne så är jag det. Muntliga berättelser kan bara leva vidare om de har lyssnare. Skriftliga berättelser, dokument, ljud och bilder kan bara föras vidare – om de arkiveras på ett säkert sätt. Och på frågan i rubriken om vad som finns i arkiven är svaret: Det vi placerar där! Med gemensamma krafter kan vi se till att det finns berättelser och bilder sparade för den som i framtiden vill veta hur det var! BRITTA NYGÅRD FÖRBUNDSSEKRETERARE, FÖRENINGEN NORDEN nordens tidning nr 2 | 2014 7 FOTO: WIKIMEDIA COMMMONS