Advokaten 1
DEBATT » Det var med anledning av hur INTE VID NÅ
GOT TILLFÄLLE KAN JAG MINNAS ATT NÅGON AV RÄTTENS LEDAMÖTER STÄLLT FRÅGOR TILL EXPERTER SOM HÖRTS PÅ PARTS BEGÄRAN. Förvaltningsrätten i Stockholms län och Kammarrätten i Stockholm, med undantag för något enstaka tillfälle, hade tillämpat nu nämnda bestämmelser i stora och komplicerade mål, som jag tröttnade. Mina erfarenheter som ombud i förvaltningsprocesser begränsade sig till kanske dryga dussinet mål under en period om 15–20 års tid, samtliga i de två nämnda domstolarna. Snart sagt alla dessa mål rörde betydande värden – tiotals miljoner kronor och uppåt, i några fall handlade det om miljardbelopp. Mål om så stora pengar är sällan enkla och okomplicerade. Här följer några exempel på sådant jag upplevt och inte uppskattat i de förvaltningsprocesser jag deltagit i (med reservation för att minnet inte är perfekt): l Endast vid ett tillfälle har ett sammanträde för muntlig förberedelse inför kommande förhandling hållits, då som en följd av att den enskilde ställt en rad frågor till motparten (Skatteverket) vars beslut/ talan den enskilde i stora stycken inte kunde förstå. Flera av frågorna, som hade skickats in skriftligen före sammanträdet, besvarades ändå inte på ett begripligt sätt, varför oklarheterna följde med ända upp till kammarrätten. Förvaltningsrätten ställde såvitt jag minns inte en enda fråga till någon av parterna. Däremot uttalade den i några fall att en viss fråga var besvarad, trots att den inte var det på ett begripligt sätt. l Endast vid ett tillfälle har jag varit med om att den part jag företrätt har fått ett riktat föreläggande 46 från domstolen att svara på vissa angivna frågor. l Under de förhandlingsdagar jag haft i förvaltningsdomstolarna – kanske 20 totalt sett – har domstolarna inte ställt sammanlagt mer än en handfull frågor i utredande syfte. Vid ett av alla de tillfällen då frågor inte ställdes hade den återförvisning två instanser nedåt som kammarrätten slutligen beslutade om kunnat undvikas om kammarrätten, som ansåg att förvaltningsrätten felaktigt inte prövat ett pris för en viss tidsperiod, hade ställt en fråga om detta. Parterna hade nämligen ett samstämmigt svar på frågan och hade svaret fått lämnas skulle återförvisning ha varit onödig. Återförvisningen fördröjde det slutliga avgörandet flera år och föranledde onödiga merkostnader om flera miljoner kronor. l Inte vid något tillfälle kan jag minnas att någon av rättens ledamöter ställt frågor till experter som hörts på parts begäran, trots att det många gånger även för den mest insatte klientrepresentanten varit svårt att fullt ut följa de intrikata resonemangen. (Man bör inte vara rädd att fråga när man inte förstår.) l Aldrig har någon fråga ställts i skrift efter avslutad muntlig förhandling. l Endast vid ett tillfälle har domstolen inför en förhandling distribuerat en sammanställning av hur rätten uppfattat parternas talan. Det var i ett stort telekom-mål. En av motparterna bad domstolen att ersätta hela den textmassa som fanns i sammanställningen med en egen text som skickades in. Vår sida gjorde istället (flertalet) ändringsmarkeringar. Kvaliteten på sammanställningen var låg. l Aldrig har jag varit med om att någon skriftlig utredning avvisats. Vid ett enda tillfälle har jag varit med om att en fråga (ställd av ett motpartsombud) bryskt blivit ”avvisad” på så sätt att förhörspersonen fick beskedet från domstolen att frågan inte behövde besvaras. Frågan, som handlade om ekonomiska bidrag till en akademiker/institution, var legitim och tämligen harmlös enligt min uppfattning, men domstolen ingrep alltså. l Det var tröttsamt att snart sagt varje gång jag var på förhandling i förvaltningsdomstol behöva höra att ”förfarandet är skriftligt” och ”ni ska inte upprepa vad ni redan skrivit” och ”anförandet ska vara kortfattat” eller varianter på dessa teman. Varför så bråttom? l Jag har aldrig varit med om att förvaltningsdomstol hållit en längre förhandling än två dagar, trots att ombuden flera gånger har ansett att mer tid krävts. Goda exempel finns dock, till exempel hölls en längre förhandling i ett större energimål vid Förvaltningsrätten i Linköping för några år sedan. l En av de bästa processjurister jag sett i en rättssal berättade efter en förhandling där jag var på motsidan att han aldrig känt sig mer illa behandlad av en domstol än i det målet. Jag tror att den värsta kritiken bestod i att han endast fick 20 minuter till sitt förfogande när han ville hålla ett längre anförande om bland annat betydelsen av viss utländsk rättspraxis. ADVOKATEN NR 5 • 2022