Advokaten 1
DEBATT » Di har en stor läsekrets. Jag fick DOMST
OLARNA ÄR JU FAKTISKT TILL FÖR ALLMÄNHETEN OCH INTE TVÄRTOM. DE BÖR DÄRFÖR VARA MOTTAGLIGA FÖR KRITIK OCH DEBATT OM DERAS VERKSAMHET OCH ÖPPNA FÖR ATT SAKER KAN GÖRAS BÄTTRE. därför mängder av reaktioner på debattartikeln. Inte en enda av dessa var negativ. Många instämmanden i och tillägg till min kritik kom från erfarna, seriösa, för att inte säga blytunga jurister med gott anseende. Jag fick ett svar i Di också. Två domstolschefer (dåvarande kammarrättspresidenten Thomas Rolén och dåvarande tillförordnade lagmannen Christian Groth) förklarade lätt nedlåtande i ett debattinlägg i Di, som publicerades på nätet den 14 september 2017, att jag, som antydningsvis var en dålig förlorare, inte förstod mig på förvaltningsprocessen. Den är enligt dem modern och flexibel, och i den behövs inte advokater och muntlighet eftersom domarna läser och förstår allt och har en egen utredningsplikt. Det föreslogs också att icke-förekomsten av en enda dissens i någon av riskkapitalprocesserna visade på rättssäkerhet. Man kunde alltså vara lugn. Jag hade missförstått alltihopa! Eller? Jag avstod från att svara. Men jag vill tro att om de två domstolscheferna hade sett de reaktioner jag fick på min debattartikel (och på deras svar!) skulle en adekvat reaktion ha varit att bli bekymrad och försöka förstå mer av vad användarna är kritiska till för att sedan försöka göra något åt saken. Domstolarna är ju faktiskt till för allmänheten och inte tvärtom. De bör därför vara mottagliga för kritik och debatt om deras verksamhet och öppna för att saker kan göras bättre. Man kan förneka problemen i en verksamhet. Om problem finns kan man försöka lösa dem. Eller så kan man strunta i det. 48 Nu kan jag upplysa om att den prövning i carried interest-processerna som upprörde mig mest fick ett efterspel. Jag föreslog att klienterna skulle låta pröva samma fråga en gång till, avseende ett annat beskattningsår, men med ett annat ombud än jag själv. (Jag var förbrukad, men jag kunde föreslå klienterna ett riktigt dream team.) Så skedde. I samma domstol prövades sedan samma fråga på nytt. Utgången blev en annan – klienterna vann. Om felet, den gång när det blev fel (och ingen dissens förekom), bland annat berodde på onöjaktig handläggning? Ja! AVSLUTNING Domare är verkligen något att vara. Att skickliga och oberoende domare är viktiga i en rättsstat tror jag att alla advokater kan skriva under på, och säkert alla parter som kommer i kontakt med rättsväsendet likaså. Det finns många skickliga domare, särskilt i de allmänna domstolarna. Det finns säkert plats för fler. Det bekymrar mig – och det har det gjort alltsedan jag läste juridik i slutet på 1980-talet – att domarlönerna är så låga som de är. Ett hovrättsråd/kammarrättsråd tjänar som en fyra–femåring på de större advokatbyråerna, alltså som en nästan nybliven advokat. Pengar är långt ifrån allt, men en betydande höjning av domarlönerna skulle vara välkommen, tycker jag. Och det skulle säkerligen bidra till att locka över advokater, skattekonsulter och kanske en del bolagsjurister till domarbanan, kanske inte sällan mot slutet av karriären när de har massor av nyttig erfarenhet och kunskap från världen utanför domstolarna. Det tror jag skulle kunna innebära ett visst lyft för domstolarna, särskilt förvaltningsdomstolarna. Vissa domare är domare i högsta instans. I Högsta domstolen, HD, och (numera även i) Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, kalllas domarna justitieråd. Många vill bli justitieråd, få blir det. De som var justitieråd i HFD nyligen (under senvintern i år) fick alla chansen att delta i ett avgörande som har blivit något av en snackis. Jag syftar naturligtvis på HFD:s beslut den 4 mars 2022 i mål nr 6184-19, HFD 2022 ref. 10 (se mer om det i Advokaten nr 4 2022). I plenum avgjorde HFD bland annat den svåra frågan om enskild parts rättegångskostnadsanspråk i ett mål där sådana inte ersätts ska avvisas eller avslås. Den enskilde som vinner ett sådant mål kan ju alltid väcka talan i allmän domstol eller vända sig till staten genom JK och ansöka om och kanske till och med få skadestånd (i alla fall om den instans som gjort fel inte haft ett visst felbedömningsutrymme, för då är det ju kört!). Den ordningen är OK, tycker HFD, men inte jag, faktiskt. Dags för lagändring? Hursomhelst, om du nekas att byta efternamn men sedan överklagar och vinner målet – ska ditt ersättningsanspråk då avvisas eller avslås? Det var en fråga som HFD ansåg att man borde besvara. Nu vet vi. Skönt! Inte alls fel att detta klarlades. Samtidigt pågick och pågår en hel del (andra) viktiga saker där ute. I vissa av dessa är ombuden missnöjda med handläggningen. Olle Flygt Advokat ADVOKATEN NR 5 • 2022