Advokaten 1
avser kraven i fråga om för domartjänstgöring erf
orderliga kunskapsprov och erforderlig praktisk och teoretisk utbildning. Den nämnda bestämmelsen infördes samtidigt med bestämmelsen i tredje stycket första meningen nedan och har sin grund i ett önskemål från Advokatsamfundets sida att öppna möjligheter att genom överenskommelser med utländska advokatorganisationer möjliggöra för svenska advokater att bli ledamöter i dessa och ge deras medlemmar möjligheter att bli ledamöter av Sveriges advokatsamfund. Några sådana ömsesidiga avtal som förutsätts för bestämmelsens tillämplighet har dock inte träffats. För det fjärde stadgas i 8 kap. 2 § tredje stycket första meningen RB att den som har genomgått en utbildning som krävs för att bli advokat i en stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som i Sverige genomgått ett prov som visar att han har tillräckliga kunskaper om den svenska rättsordningen, skall anses uppfylla kraven enligt första stycket p. 2 och 3. Genom denna bestämmelse genomfördes i Sverige för advokaters del det så kallade utbildningsdirektivet. Bestämmelsen avser endast den som är advokat i ett EESland eller den som uppfyller kraven för att bli advokat i ett sådant land. Denna fråga var föremål för Högsta domstolens prövning i NJA 2002 s. 130. För det femte bör nämnas de bestämmelser som i Sverige antagits för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisation erhölls, det så kallade etableringsdirektivet (se 8 kap. 2 § tredje stycket andra meningen, 2 a § och 11 § RB). Det innebär att den som erhållit auktorisation som advokat i en EUstat efter tre års faktisk och regelbunden verksamhet som registrerad EUadvokat i Sverige ska anses uppfylla kraven i 8 kap. 2 § första stycket p. 2 och 3 RB. regLeringen aVseende utLändska jurister tar som synes i samtliga fall utom ett sikte på den som är auktoriserad som advokat i ett annat land. Undantaget är bestämmelsen om utbildningsdirektivet, 8 kap. 2 § tredje stycket första meningen RB, som tar sikte på den som genomgått den utbildning som krävs för att bli auktoriserad som advokat inom EU eller EES eller i Schweiz. Att genomförandet av direktiven och de andra möjligheter till inträde i samfundet som finns för utländska jurister i och för sig innebär att jurister med en annan utbildningsbakgrund än den svenska kan vinna inträde i samfundet är oomtvistat. Värt att notera är dock dels att flera av de EUadvokater som kan vinna inträde i Advokatsamfundet har längre gående krav än de svenska för att bli auktoriserade nationellt, dels att olikheterna i utbildningsbakgrund och krav på praktisk erfarenhet från andra länder gör sig gällande även i förhållande till sökande till Advokatsamfundet som gått den traditionella vägen för att vinna inträde i samfundet. sÅVäL etabLeringsdirektiVet som utbildningsdirektivet tar sikte på att underlätta för advokater (ej biträdande jurister) att etablera sig i annan medlemsstat inom EU. Den omständighet att direktiven innebär att advokater med annan utbildningsbakgrund än den traditionella kan bli ledamöter av Advokatsamfundet bör därför inte anses ha någon självständig betydelse. Följaktligen finns det för närvaAdvokaten Nr 4 • 2013 Anne Ramberg anne.ramberg@advokatsamfundet.se 5 rande inte skäl att agera för att få till stånd några förändringar beträffande de krav på formell utbildning som uppställs som krav för inträde i samfundet. Däremot finns det all anledning att noga följa den utveckling som föranleds av de nya inträdesmöjligheter som anslutningen till EU skapat. Advokatsamfundet har till exempel redan 2010 tagit initiativ till en ändring av inträdeskraven när det gäller praktisk erfarenhet. Sökanden ska numera under en tid av tre år efter juristexamen ha utövat praktisk juridisk verksamhet, varav minst två ska ha ägnats åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter antingen som anställd hos advokat eller för egen räkning. Tidigare krävdes fem års praktisk juri”Den affärsjuridiska magisterexamen från Linköpings universitet saknar för advokatyrket vissa centrala ämnesområden jämfört med den traditionella juristutbildningen, nämligen straffrätt och processrätt.” disk verksamhet. Skälet för att sänka kvalifikationstiden var i huvudsak betingat av internationella hänsyn då kraven för att bli ledamot av Sveriges advokatsamfund var synnerligen höga i jämförelse med övriga europeiska länder. Det innebar en konkurrensbegränsning för unga svenska jurister som vill bli advokater. Till detta kommer den allmänna strävan att så långt som möjligt tillmötesgå kommissionens önskan om att harmonisera inträdeskraven i syfte att öppna upp den juridiska tjänstemarknaden och gynna ökad konkurrens. adVokater är regLerade i Lag. Våra klienter har av lagstiftaren tillförsäkrats en rad privilegier, som inte andra tjänsteutövares klienter åtnjuter. Därför ställs det särskilda krav på den som vill verka under titeln advokat. Alldeles oavsett inom vilket rättsområde man som advokat är verksam ska en advokat vara insatt i såväl straffrätt som processrätt. Om man tror att man kan vara en skicklig affärsadvokat utan dessa kunskaper saknar man insikt i yrket. För att kunna skriva ett ändamålsenligt och väl fungerade avtal måste man kunna identifiera och förutse såväl straffrättsliga som processrättsliga konsekvenser. Det är i själva verket direkt olämpligt att företräda klienter i affärsjuridiska sammanhang utan denna kunskap. Straffrätt och processrätt utgör själva kärnan i advokatuppdraget. Den ska alla advokater kunna förhålla sig till. Det är vad som skiljer advokaten från andra konsulter. De röster som på senare tid förenat sig med Linköpings universitet i kravet på ett sänkt utbildningskrav är således fel på det.