Nordens Tidning 1
Bland höga fjäll, författare och sprutande valar
Nordiska folkhögskolan på grönländsk fortbildning Arbetar man som vi på en nordisk folkhögskola finns det av förklarliga skäl ett intresse för Norden och det nordiska. Så när en resa till Grönland, som ju måste räknas till de mer “exotiska” delarna dök upp, var vi inte sena att hänga på. Anledningen till att vi befinner oss i ett litet propellerplan med Grönland skymtande nedanför är en kurs som arrangeras av föreningen Nordspråk. Det är en kurs för modersmålslärare i de nordiska länderna så tillsammans med ca 40 förväntansfulla kollegor och tre författare är vi på väg. Framför oss har vi fem intensiva dagar då vi ska ta oss an nordisk identitet i centrum och periferi. Det kommande dagarna kommer att innehålla presentationer av de nordiska författarna: Carina Karlsson (Åland), Sara Margrethe Oskal (Norge), Sørine Steenholdt (Grönland), Naja Marie Aidt (Danmark) och Mikael Niemi (Sverige). Vi får också lyssna på föredrag om inuitspråk, skolreformer och en grönländsk trubadur för att den norrut. Det är en plats med framtidstro med många barn och barnfamiljer. bättre förstå den plats om vi befinner oss på. Men det finns ändå tid för mer lättsamma aktiviteter som utflykter i den grönländska naturen och nordiskt hygge. Den sista kvällen är det dags för nordiskt hygge. Vad nu det är? Vi befinner oss i alla fall i ett stort klassrum där bänkarna har satts ihop så att de bildar större öar. På bänkarna står vinflaskor som vi har tagit med oss och plastglas. Varje land ska bidra med ett uppträdande. Islänningarna startar med en sång och en lek där vi ska gissa vad isländska ord betyder, norrmännen talar om olika dialekter, av finländarna får vi lära oss finlandssvenska ord, en sång och godis och en dansk deltagare läser ur sin bok. Mest succé gör dock det svenska inslaget i form av Mikael Niemi som instruerar oss i hur vi ska locka till oss älg genom att låta som brunstiga älgtjurar respektive älgkor. Snart låter vi alla för glatta livet. Vi tillbringade alltså kursdagarna i Sisimiut, eller Holsteinsborg det danska namnet på orten, som ligger en liten bit norr om polcirkeln på Grönlands västkust. Dit tog vi oss med inrikesflyg från Kangarlussuaq där flyget från Kastrup landade. Sisimiut är en av Grönlands snabbast växande städer och är med sina drygt 5 500 invånare den näst största efter huvudstaden Nuuk. Flera nya hus, både bostadshus och andra större byggnader höll på att byggas och planer finns att utvidga staden med nya bostadsområ28 nordens tidning nr 4 | 2017 För länge sedan var Sisimiut en av flera valfångstplatser. Att man fortfarande har kvar jakt- och fångsttraditionerna när det gäller säl, mindre valar, myskoxe och ren förstår man på mängden småbåtar och hundslädar. Men nu handlar det mest om jakt för husbehov. Att ha hundar för att kunna tas sig ut på vintern med hundspann har varit en självklarhet för den äldre generationen, nu ersätts ibland hundarna med skoter och fyrhjulingar. – Förr fanns hundarna med sina små hus mitt i staden. Nu har nästan alla fått flytta ut hundarna utanför samhället, berättar Gaba Lennert, grönländsk pensionär, när vi hälsar på hemma hos honom och hans fru. Själv vägrar han att flytta sina hundar. De har fortfarande sin plats nära hamnen. Staden är nu en utbildningsort med bland annat flera högre tekniska utbildningar. Under vår kurs bodde vi på ett par skolors elevinternat. Det är inte ovanligt att man som 16-åring får flytta hemifrån för att läsa vidare på gymnasiet. Det finns också en folkhögskola på orten. Turismen ökar och blir långsamt mer betydelsefull för ekonomin. Fiske och fiskeindustrin är den viktigaste näringen. I hamnen finns Royal Greenland, fabriken där de grönländska räkorna vi köper i butiken har behandlats och förpackats. Så in i norden