Advokaten 1
Reportage Rundabordssamtal en släpvagn till exemp
el. Och så frågar domaren, vad är inställningen till det? ”Stölden erkännes”, säger då försvararen. Sedan börjar den tilltalade berätta och säger: ”Ja, jag tog ju den, men jag tänkte lämna tillbaka den.” Ja, då märker man hur svåra de här begreppen är. Det är ju enkelt för en jurist, men det är faktiskt inte en så ovanlig situation. Vad var det egentligen han tänkte? Hela förmögenhetsbrottskapitlet är ju oerhört sinnrikt uppbyggt, så sinnrikt att man ibland undrar till slut om det inte är för sinnrikt. VAR KOMMER INSPIRATIONEN FRÅN? stefan: När jag tänker på dina frågor om doktriner och vad rättsvetenskapen gör så funderar jag ju över hur det ser ut i praktiken. Jag tror nämligen att man borde i större utsträckning prata om svåra frågeställningar som dyker upp från ett teoretiskt och principiellt perspektiv och inte bara knutet till ett enskilt fall. Inte minst borde domare göra det. Men oftast pratar domare inte med någon, utan bedömer själv. Man kan fråga en kollega hur man ska göra, men i grunden så är det aldrig någon av kollegerna som synar en. Förutom hovrätten förstås, och då surar man kanske en stund över en eventuell tillrättavisning, men mer blir det inte. kerstin: Men apropå frågan hur mycket vi använder doktriner – hur mycket använder ni praktikerna? Var hämtar ni inspirationen ifrån? magnus: Jag och många av mina närmare kolleger har en ganska gemensam syn på vad vår uppgift är. Vi skiljer tydligt mellan två likvärdiga och nödvändiga uppgifter. Det ena är forskningsuppgiften, det vill säga att ta reda på hur det faktiskt ”är”. Där tror jag att vissa inom mitt ”skrå” fuskar lite ibland inom den rättspolitiska debatten. Man tar sig inte tid att sätta upp ett system, ”att det är så här det ser ut och det är så här det går till”. Men har man som rättsvetenskapare inte gjort det grundläggande hantverket, så kan man inte komma med några sofistikerade teorier eller övertygande argument, utan argument riskerar att bli helt rättspolitiska. Ord och vetenskap måste ligga på någon form av beprövad kunskap om man säger någonting. Vår nästa uppgift är att systematisera, problematisera och rekonstruera. Givet att det ser ut på det här viset är att man kan peka på vad som är fel; ”nu har jag en lösning eller jag kan hitta ett skäl, eller jag kan hitta principer, eller jag kan ge stöd till någonting”. Fuskar man med det i första ledet blir det egentligen bara rättspolitik. kerstin: Jag tror att det är väldigt viktigt att man gör som du säger i dagens läge, inte minst för att det stundtals har blivit ett hårdare klimat mellan parterna. Den trovärdighet ”Den trovärdighet vetenskapen står för är viktig och det är angeläget att den vilar på en riktig grund och att den står fri och inte påverkas av olika tillfälliga uppfattningar.” Kerstin Skarp vetenskapen står för är viktig och det är angeläget att den vilar på en riktig grund och att den står fri och inte påverkas av olika tillfälliga uppfattningar. VILKET ÄR DET MEST INTRESSANTA OMRÅDET NU? tomas: Vilket är det mest intressanta forskningsområdet nu? magnus: Jag tror att vissa spännande saker är föranledda av förändringarna i samhället. Till exempel är våra föreställningar om förmögenhetsbrott fullständigt genomsyrade av en beskrivning av handelsbruk och vanor och relationer i förhållande till föremål, så som det såg ut ungefär på 1940-talet. Men så ser inte värden, skador, tillgångar eller besittning ut i dag utan det ser ut på ett helt annat sätt. – Förr eller senare måste man nog Vice riksåklagare Kerstin Skarp tror att många åklagare skulle vilja ägna sig mer åt att jämföra, läsa och fördjupa sig. acceptera att förmögenhetsbrotten är präglade i förhållanden där man utgår från att det man besitter är fysiska föremål oavsett om det är ett aktiebrev, pengar eller en kristallvas, men vi vet att idén i dag bygger på någonting annat, för förmögenhet representeras av tillgodohavanden, fordringar, anspråk eller rättigheter. – Detsamma gäller, tror jag, synen på bedrägerier och förfalskningsbrott, som bygger på en tanke att det fortfarande är något slags fysiska föremål som man ska bedöma hela tiden, men faktum är att det mesta vi litar på och tror på i dag är inte underskrifter på papper utan vi tror på saker som vi har i våra datasystem, och vi tror på uppgifter som lämnas i olika typer av sammanhang där vi har andra tekniska hjälpmedel för att lita på varandra eller lura varandra. Jag tror att man måste ta ett större grepp på de här frågorna även om jag samtidigt inser att det kanske inte är så enkelt. kerstin: Problemet du tar upp gäller inte minst it-bedrägerierna. Man kan nå hur mycket folk som helst med en aktiv handling. magnus: Jag tror att man skulle behöva modernisera och inte bara anpassa de begrepp som finns, utan man borde faktiskt fundera över hur det egentligen ser ut i verkligheten. Man kan inte ha en för föråldrad bild av hur relationen till missbruk ser ut i de här situationerna. Även om man kan lagföra de här personerna, och Advokaten Nr 8 • 2014 21 »