Advokaten 1
Reportage Rundabordssamtal » det kan bli så att m
an fokuserar på dem som beter sig på det gamla sättet, kan det bli så att man i andra sammanhang helt och hållet missar gärningar som kanske borde vara brottsliga. Det finns inget riktigt som träffar, vad det egentligen borde betecknas som vilseledanden, osanna eller falska uppgifter, eller i vart fall att åklagare kanske missar att stämma på det man borde göra eller att försvarare inte upptäcker att lagstiftningen inte är kompatibel med moderna motsvarigheter till det som är tänkt att vara kriminaliserat. tomas: Sedan har vi frågan om integritet och integritetsskydd, vad har du för tankar om det? magnus: Integritet som begrepp är mycket intressant. Det fungerar i dagsläget som något slags trumfkort. När man pratar om integritet är det ofta ett skäl för att kriminalisera saker och ting, eller för att skärpa straffen för vissa brott. Det är en slags god sammanfattning av skyddsintressena bakom många brottstyper, men det är faktiskt väldigt få som egentligen har brytt sig om att bryta ner vad integritet egentligen betyder. Intregritetsbegreppet är mycket komplicerat – om man tittar på vad som kan avses, så upptäcker man att det finns minst tre, fyra, fem olika definitioner. Ofta fastnar man eller så kommer man tillbaka till att det som betraktas som integritetskränkande är att man har utnyttjat ”Vad jag har funderat på är om det finns någon specialstraffrätt som vi skulle vilja se beforskad? Vi har ju den allmänna straffrätten och den allmänna straffrättens allmänna del, men det är alltid aktuellt på något sätt.” Tomas Nilsson någon i en utsatt position, och denna utsatthet kan beskrivas antingen objektivt utifrån en moraliserande norm eller subjektivt utifrån offrets posiAdvokatsamfundets tidigare ordförande Tomas Nilsson ledde rundabordssamtalet i Advokatsamfundets styrelserum. tion. När det talas om integritetsskydd har man inte sällan en ganska platt och generaliserad bild av integritet. – En annan fråga som det handlar om, som naturligtvis kan hänga ihop med begreppet integritet, men som ofta inte alls behöver det, är den som handlar om rätten till en privat sfär, det vill säga rätten att få vara i fred och att få göra saker ”privat”. Jag vill till exempel inte att någon ska se vad jag gör när jag åker hiss ensam eller vad jag gör på en toalett. Integritet handlar alltså också om en rätt att få vara ifred. – Sedan finns det den moraliserande bilden av begreppet integritet: att vissa saker ska man inte få visa i vissa sammanhang. I detta sammanhang kan man skönja de integritetsbegrepp som går tillbaka lite till begrepp som heder och ära, och det börjar även återuppstå sexualmoralstankar. – Jag tror att det skulle vara befrämjande att försöka differentiera, bryta ner och problematisera begreppet. Man kan inte alltid bara dra kortet att ett brott varit integritetskränkande. Grov stöld är ett av de bästa exemplen på hur man kan använda integritetskränkningen som ett argument för att höja straffvärdet på inbrott, utan att ta ordet i munnen. Vad gjorde det så kränkande? Jo, det var att någon gick runt i någons hem vilket gör att den utsatte inte vill bo där längre. Eller att jag känner att någon har varit och rotat i mina papper, i mina underkläder, förstört mitt hem eller liknande. Men sådana omständigheter nämns inte, och de brott som den där kränkningen i sig skulle kunna konstituera, det vill säga olaga intrång, hemfridsbrott eller skadegörelse, konsumeras och försvinner på vägen. Man döms för tillgreppsbrottet. Det visar lite på hur integritet används som en slags övertalningsdefinition som alltid fungerar samtidigt som det inte kommer till klart uttryck i den rättsliga bedömningen. kerstin: Det du beskriver känner jag igen från rättssalen. När man talar om integritet är det självklart som någonting väldigt allvarligt. Men det finns också en motsägelse, för samtidigt som många pratar mycket om sin integritet och respekt så blottar de sig mycket långtgående i olika sociala medier. magnus: Väldigt många gånger när människor har drabbats av ett inbrott så är förmögenhetsbrotten fullständigt sekundära. Det man är intresserad av egentligen är att få tillbaka sin farmors smycken, eller kanske att få slippa att åka omkring i den bilen där en biltjuv rökte hasch eller slippa sova i en säng där en inbrottstjuv övernattat. kerstin: Men det som kan vara svårt ibland, tycker jag som åklagare, är att det som brottsoffren vill kan man inte hjälpa dem med. Man kan se till att någon döms för grov stöld. Men man kan aldrig få tillbaka det där som var av värde. Det blir framför allt väldigt tydligt när det handlar om egenmäktighet med barn. Man kan se till att folk blir dömda, men man kan inte se till att få tillbaka barnet, så man kan ändå inte ställa till rätta och man kan inte ge förklaringar till varför heller. magnus: Det som du tar upp är mycket intressant. Vi har på något sätt klara parallelliteter i skadeståndsrätten, så till vida att kränkningsersättningen är ett slags parallell bedömning utav vad kränkningen är, och det hänger ihop med ett annat begrepp, som ligger nära integritetskränkningen, nämligen epitetet ”lidande”. 22 Advokaten Nr 8 • 2014