Advokaten 1
Gästkrönika GÄSTKRÖNIKÖRER ROBERT HÅRDH, JOHN Pol
isen stäms för det har nu gått över ett år sedan det avslöjades att Skånepolisen fört ett register över romer och personer med nära anknytning till romer. Registret innehöll personuppgifter om barn, gamla, avlidna, män och kvinnor över hela landet. Det gemensamma för de registrerade har med etnicitet och inte kriminalitet att göra – många av dem har aldrig varit i klammeri med rättvisan och är heller inte misstänkta för något brott. Registret följer en lång tradition i Skåne och i andra delar av landet där polis och andra myndigheter fört särskilda register över romer. Romregistren har med rätta väckt uppmärksamhet och bestörtning, även internationellt. Företrädare för Sverige har kallats till Strasbourg och Europarådets generalsekreterare Thorbjørn Jagland har i offentliga uttalanden uttryckt oro. Det har för många blivit uppenbart att det även i Sverige förekommer allvarliga människorättskränkningar från statens sida. Under det år som gått sedan avslöjandet har registret behandlats av en lång rad institutioner i Myndighetssverige. Åklagare har kommit till slutsatsen att ingen enskild polis kan ställas till svars eftersom problemet ligger i strukturer inom Skånepolisen. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) har konstaterat allvarliga brister vad gäller hanteringen av personuppgifter och brott mot polisdatalagen. Justitiekanslern (JK) har i sin tur kommit fram till samma slutsats och i ett generellt beslut slagit fast att alla personer som finns med i registret har rätt till skadestånd. myndigheterna har dock väjt för den etniska aspekten av registren och frågan om diskriminering som har samband med personernas etniska tillhörighet. För dem som finns med i registren, och för romer i allmänhet, är det just den frågan som är viktigast. Det borde den vara också för 26 Myndighetssverige. Den myndighet som har ansvar för att motverka diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen (DO), har också granskat registret och kommit till slutsatsen att mycket tyder på att registret är baserat på etnisk tillhörighet. DO konstaterar dock att begränsningar i lagstiftningen gör att hon inte har möjlighet att rättsligt angripa polisens register och få saken prövad i domstol. Att förbudet mot diskriminering i diskrimineringslagen är begränsat till att omfatta endast polisens bemötande och inte deras verksamhet är i sig allvarligt. Det måste ses som ett misslyckande att ansvariga myndigheter inte förmått att tydligt ta avstånd från och fördöma den etniska och diskriminerande aspekten av registret och att ge de drabbade upprättelse. En anledning till detta är att myndigheterna saknar förmåga att sätta registret i ett bredare och historiskt perspektiv. Endast DO har understrukit att omfattningen av kränkningen och vikten av att få diskrimineringsaspekten belyst bara kan förstås om den sätts i relation till de historiska övergrepp som Sveriges romska befolkning utsatts för. Romer har genom tiderna misstänkliggjorts, särbehandlats och påståtts vara särskilt benägna att begå brott och som en konsekvens av detta övervakats och registrerats. när staten på detta sätt misslyckas med sin uppgift och inte tar sitt ansvar behöver civilsamhället gripa in. Civil Rights Defenders har från det att registret blev känt haft en dialog med personer som finns med i registret och analyserat de aktuella frågorna ur ett rättighetsperspektiv. Tillsammans med romska företrädare har vi lämnat in en rapport till FN:s människorättsråd. I rapporten kritiseras Sverige för Skånepolisens register och för att de drabbade inte fått upprättelse för den diskriminering de utsatts för. Vi kritiserar även statens låga ambition i arbetet för roAdvokaten Nr 8 • 2014