Advokaten 1
Fokus Handläggningstider » Ett exempel ur verklig
heten Ett exempel på när det kan gå trögt med domstolars handläggning kan illustreras med de rättsliga turerna efter haveriet i HQ bank för fyra år sedan. I det pågående skadeståndsmålet uppgår HQ:s totala yrkanden till 3 746 miljoner kronor jämte ränta. R ättsprocessen inleddes i juni 2011 med att två stämningsansökningar i HQ-ärendet gavs in till Stockholms tingsrätt. Sedan följde en omfattande skriftväxling och ytterligare stämningsansökningar. Tre år senare, i september 2014, kom ett föreläggande från tingsrätten där den skriver att de grunder som HQ AB hittills anfört till stöd för sin talan inte kan anses vara godtagbara och att HQ måste inkomma med de grunder som HQ vill åberopa senast den 20 oktober. Enligt advokat Claes Lundblad, som tidigare företrätt HQ, är det inträffade ett exempel på ett mål som visserligen är komplicerat. – Men det är inte acceptabelt att domstolen efter tre år kommer tillbaka och säger att den inte förstår grunderna. Skulle det vara på det sättet så skulle den ha gjort det omedelbart, i princip en månad senare. Det här är ett exempel på en handläggning där domstolen inte har levt upp till de krav som rimligen kan ställas, säger Lundblad. Rådmannen Christer Thornefors vid Stockholms tingsrätt delar inte den uppfattningen. – Tingsrätten har inte sagt att den inte förstår grunderna i skadeståndsmålet utan att grunderna inte är godtagbara, vilket är något annat. I dispositiva mål disponerar parterna över grunderna, först om de skulle vara obegripliga kan tingsrätten ingripa, säger Thornefors som även vänder sig mot att det skulle vara tingsrätten som har fördröjt handläggningen. I stället anser han att det är flera samverkande faktorer som gjort att handläggningen dragit ut på tiden. En del handlar om parternas sätt att föra sin talan. Det rör sig dessutom om fyra mål som inte går i takt men som ska avgöras gemensamt. HQ AB har också framställt mycket omfattande editionsyrkanden, inte minst mot tredje man, som det har tagit tid för domstolen att hantera. I ett mål framställdes ett avvisningsyrkande där tingsrätten höll en fyradagarsförhandling i november 2013 med beslut i januari 2014, vilket är överklagat och ligger i hovrätten sedan dess. I övriga tre mål hölls muntlig förberedelse den 21 januari 2014, som utmynnade i föreläggande för HQ att komma in med justerade grunder och avge bevisuppgift, uppger Thornefors. – Under förhandlingen gick jag igenom HQ:s grunder mening för mening, mycket befanns inte vara godtagbart, 42 kommenterar han och tillägger att samtliga svarande har varit mycket kritiska till HQ:s grunder och anfört att de inte kan ligga till grund för rättegång. – Domstolen har ju inte en ingående kunskap förhållandena som målet gäller. De relevanta omständigheterna kommer från parterna som har utredningen och väljer ut det material som de vill åberopa i processen. Detta är en grundläggande princip som gäller i dispositiva tvistemål, säger han. Innan de fyra målen är färdigberedda kan någon huvudförhandling inte hållas. Tingsrättens föreläggande i september har följts av skrifter från svarandeparterna där de anförde synpunkter på hur målet bör hanteras. Thornefors har därefter meddelat parterna att det är av högsta vikt att handläggningen fortsätter på ett sådant sätt att målen blir i ett sådant skick att man kan sätta ut dem till huvudförhandling. Enligt hans bedömning borde huvudförhandling kunna påbörjas i januari 2016 eller i september 2016. Claes Lundblad konstaterar att i alla mål har domstolen att pröva om de grunder som käranden anger uppfyller rättegångsbalkens krav på precision och tydlighet. – Om inte bör domstolen genom sin processledning söka få parten att avhjälpa bristerna. Detta är en domstolens skyldighet oavsett vilka synpunkter som motparten må ha. Eventuellt krav på förtydligande bör framföras mycket tidigt i processen. Hur grunderna i övrigt skall gestaltas bestämmer parten själv, säger Lundblad och tilllägger: – Att svaranden kan ha synpunkter på kärandens grunder, till exempel genom att beskriva dessa som ett ”juridiskt träsk”, är en del av det processuella taktikspelet. I HQ-fallet har domstolen tydligtvis inte på allvar engagerat sig i dessa frågor förrän efter tre års handläggning. Detta är inte acceptabelt med något mått mätt. I stora och samhällsviktiga tvister som HQ är det extra viktigt att domstolen tar tag målet, vid behov begär klarlägganden och någorlunda snabbt tvingar ut undanglidande svarandeparter på mattan. Domstolens passiva hållning i HQtvisten är beklaglig. Handläggningen av det målet hittills vore närmast otänkbar om tvisten skolat prövas genom ett skiljeförfarande. Dessvärre måste man nog konstatera att, när det gäller stora affärstvister, de allmänna domstolarna har svårt att konkurrera med skiljeförfaranden. Så borde det inte vara. I det pågående skadeståndsmålet har HQ den 21 oktober ingivit en kompletterande inlaga där man yrkar att man vill ha ytterligare 768 miljoner kronor i skadestånd, enligt ett pressmeddelande. HQ:s totala yrkanden uppgår till 3 746 miljoner kronor jämte ränta. n Advokaten Nr 8 • 2014