Advokaten 1
gästkrönika Dags att diskutera frågan om god doma
rsed S 16 ADVOKATEN NR 9 • 2008 Så har vi då fått ett nytt regelverk om god advokatsed. Ja, jag vet! Jag borde inte skriva ”vi”, eftersom jag inte längre tillhör samfundet. Likväl känns det alldeles rätt att uttrycka sig så. Det har möjligen något att göra med den process som föregått regelverket. Färden var ju till en början inte helt friktionsfri, och de initiala skärmytslingarna inträffade under min tid som ordförande i Advokatsamfundet. Men det är historia nu. En viktigare förklaring till känslan av att jag är berörd är nog att efter så många år i advokatyrket – 27 år som ledamot i samfundet – har de advokatetiska värderingarna stämplat sina avtryck ända in i själen. Det handlar närmast om en identitetsfråga. Och ytterst bottnar det i uppfattningen om rättsstatens betydelse. Det sist sagda leder till vad jag tror är den viktigaste anledningen till känslan av att det nya regelverket berör mig. Ett oberoende advokatsamfund vari fria, engagerade och kunniga advokater organiserar sig är en hörnpelare i rättsstaten. Det har jag skrivit förut och sagt ännu fler gånger. Men det är centralt för min rättssyn. De fria domstolarna med oberoende, kompetenta och integritetskännande domare utgör den tredje statsmakten (obunden massmedia kommer efter). Men domstolarna kan inte fullgöra sina samhälleliga uppgifter på ett godtagbart sätt utan advokater. Därför måste det finnas oberoende advokater. Därför är de advokatetiska värderingarna så viktiga. Och därför borde advokatsamfundets och advokaternas oberoende ställning grundlagssäkras på samma sätt som domstolarnas och domarnas ställning knäsätts i grundlag. Det kan nu sägas det nya regelverket är mer nytt på ytan än på djupet. Men det är inget fel. De centrala advokatvärderingarna bör bestå över tiden. Vad som för med sig behov av nya regler är nya tillämpningssituationer, inte nya värderingar. Att man sedan kan ha olika uppfattningar om vad de varaktiga värderingarna bör leda till när omvärlden förändras är en annan sak. Den process varigenom det nya regelverket har tagits fram har, som jag ser det, haft ett värde i sig. Olika frågor har i skilda sammanhang stötts och blötts. Många synpunkter har brutits mot varandra, i snävare kretsar såsom i kafferummet på advokatkontoret eller i öppna fora såsom på årsmöten i lokalavdelningarna eller fullmäktigemöten. Processen som sådan har gett anledning till ett nyttigt självreflekterande. Och jag tror att detta självreflekterande har fördjupat insikten hos många om advokaternas viktiga samhällsuppgifter och om betydelsen av de grundläggande och bestående värderingarna. A Advokatyrkets särart nödvändiggör en självreglering (i mening av att regleringen skall komma från advokatkollektivet). I min nya roll som domare har jag ställt mig frågan vad som kan gälla i fråga om god domarsed. Visst finns de i den blå lagboken intagna domarreglerna. Vidare finns i främst rättegångsbalken ingående föreskrifter om det procedere som en domare har att följa. Men detta svarar inte riktigt mot den goda advokatseden. En viktig skillnad är att den goda advokatseden är ett uttryck för självreglering. Även om oberoendet för domare är lika viktigt som oberoendet för advokater är svårt att tänka sig att domarkollektivet skulle ha samma utrymme för självreglering som advokater. För egen del tycker jag dock att det kunde vara intressant att