Advokaten 1
advokatsamfundet GENERALSEKRETERARE / ANNE RAMBER
G Om förtroendekapital Världen befinner sig i ekonomisk kris. Orsakerna är flera. En fråga som ofta nämns är den om förtroende. Det sägs att marknaderna fungerar dåligt därför att dess aktörer tappat förtroende för varandra. För ledningen i Lehman Brothers, liksom för ledningen i Carnegie ledde bristen på förtroende till att den ena av de båda anrika investmentbankerna försattes i konkurs medan den andra i princip förstatligades. Det hela gick mycket fort. Konsekvenserna av detta bristande förtroende har i båda fallen varit förödande, inte bara för de direkt berörda. Marknaden för investment-banking synes i det närmaste ha utraderats. Börserna världen runt har halverats och finansmarknaderna kollapsat. D Den nu pågående krisen får förstås flera effekter. En del av dem kan idag inte ens överblickas medan andra är lätta att identifiera. En sådan effekt är ökad reglering syftande till att skapa förtroende och undvika en upprepning. Historien lär oss att regleringsivern i allmänhet är händelsestyrd. Med den utgångspunkten kan vi vara säkra på att finansmarknaderna kommer att få vidkännas betydande reglering från det allmänna. Det finns all anledning tro att när förtroendet i ett system är ödelagt nya normer kommer att knäsättas inte genom självreglering utan genom tvång. Advokater är i grundläggande avseenden reglerade i lag. Lagstiftningens syfte är att garantera medborgarna tillgång till oberoende advokater med hög etik och professionalism som är villiga att företräda enskilda och företag. Denna reglering är tillkommen i det demokratiska rättssamhällets intresse. För advokatens samhällsuppgift är därför klienternas och samhällets förtroende nödvändigt. Och utan fria och oberoende advokater finns inget rättssamhälle och ytterst – ingen demokrati. I ett rättssamhälle måste för dess aktörer de offentligt fastlagda grundnormerna kompletteras av ett etiskt regelverk. Därigenom fastläggs yrkesutövningens närmare villkor. Rättegångsbalken föreskriver att advokater skall följa god advokatsed. Vad som är god advokatsed bestämmer Advokatsamfundet. Det är detta som kallas självreglering. Etiska regler skiljer sig på flera sätt från lagstiftningens påbud. De består ofta av mer generella normer, och överträdelser medför normalt inte någon sanktion i rättslig mening. Sanktionssystemet är mjukare. Det betyder dock inte att överträdelse av etiska grundregler är sanktionsfria. I själva verket kan påföljden för etikbrott bli långt mer kännbar än ett agerande i strid med de formella rättsreglerna. Ett listigt och formellt klanderfritt utnyttjande av rättsreglerna kan inte sällan likväl anses innefatta en etiköverträdelse med allvarliga sanktioner för den som agerar så. Vi har under senare år sett en rad exempel på hur olika aktörer med anknytning till näringslivet, alltifrån Skandiadirektörer till finansmän, tvingats schavottera därför att de i någon mening inte anses ha levt upp till de etiska krav som ställs på den gode samhällsmedborgaren. Samma öde har flera politiker gått till mötes. Det offentliga skamstraffet i sådana fall kan nog ofta vara mer kännbart än en formell straffrättslig sanktion. Resultatet av att en yrkeskår av vinstintresse bortser från uppenbara intressekonflikter kan, såsom revisionsbranschens moraliska kris för några år sedan och den finansiella marknaden idag illustrerar, bli förödande. Det räcker inte att vara laglydig. Man måste ofta dessutom ta ett samhällsansvar och ett yrkesansvar som går avsevärt längre. Hänsyn till rykte, allmänna opinionen och dess påverkan på det sociala anseendet och därmed på varumärket har fått en ökad betydelse. Etik lönar sig. I själva verket är ofta alternativkostnaden till ett etiskt godtagbart beteende gigantisk. Den goda moralen är en viktig, om än osynlig post 4 ADVOKATEN NR 9 • 2008