Advokaten 1
på aktörernas balansräkning. Överträdelser kan fo
rt landa på resultaträkningen. Globaliseringen och dess förutsättning – det moderna informationssamhället – har lett till nya möjligheter för företag och advokatbyråer. Men den har också skapat nya risker. Kunskap sprids över världen i en oanad hastighet. Företag, politiker och enskilda makthavare befinner sig nu under luppen på ett sätt som aldrig tidigare. Möjligheterna till skadebegränsning i det tysta är ofta mycket inskränkta. Detta gäller också advokatbyråer. De senaste årens händelser har lett till en rad initiativ syftande till moralisk upprustning . I USA antogs för några år sedan den så kallade SarbanesOxley Act. Den tillkom som en följd av Enron och Worldcomskandalerna och innebär en rad reformer med syfte att bota och för framtiden förhindra att liknande skandaler uppkommer. Denna lagstiftning fick efterföljare i olika skepnader. Företagen och deras organisationer bedriver ständigt arbete på utveckling av sina etiska regelverk, inte bara vad gäller regelutformning utan dessutom implementering, kontroll och redovisning av aktörernas faktiska handhavande av reglerna. Detta har vad gäller finansmarknaderna inte varit tillräckligt. Ingen var beredd att stoppa festyran. Risktagandet har blivit alltmer okontrollerat. Självregleringen har uppenbarligen inte fungerat. Det leder mig naturligt in på Advokatsamfundets regelverk och tillsynen över dess efterlevnad. Samfundet har under många år effektivt skött den disciplinära verksamheten utan anmärkning. Detta fastslogs bland annat av Advokatkommittén, den parlamentariska utredning som hade till uppgift att granska samfundets verksamhet. Det har också bekräftats av justitiekanslern, som utövar tillsyn över Advokatsamfundet. Samfundets styrelse har genom en serie uttalanden under senare år understrukit vikten av att en tydlig boskillnad görs mellan advokatens yrkesroll och dennes eventuella roll som investerare/företagare. Jag vill påstå att samfundet väl levt upp till det förtroende som självreglering innefattar. Men så har förhållandet tydligtvis inte varit på alla samhällsområden. Den under flera år pågående debatten om börsbolagens incitamentsprogram tar sin utgångspunkt i en annan vanlig intressesammanblandning. Den visar hur den anställde företagsledaren – vanligen utan särskild risk – förskaffar sig förmåner som typiskt sett bör tillkomma företagets ägare. Utgångspunkten för dessa förmånspaket – att den anställde företagsledaren inte skulle främja företagets intressen om han inte, utöver en väl tilltagen lön, får del av företagets vinst sådan denna speglas i kursutvecklingen på börsen – vittnar om existensen av ett allvarligt moraliskt problem. Kostnaden för denna gulaschinspirerade egoism blev hög för de båda investmentbankerna, deras anställda, aktieägare och i vissa fall även för kunderna. Gör tankeexperimentet att en annan företagets förtroendeman – advokaten – skulle betinga sig motsvarande fördelar.’’Mot sedvanligt arvode lovar jag att sköta det anförtrodda uppdraget. Men om Du vill att jag skall anstränga mig särskilt för att uppnå ADVOKATEN NR 9 • 2008 5 ett gott resultat så krävs att jag får del även i affärsvinsten’’. En advokat som uppträdde på det sättet skulle förstås bli föremål för ett allvarligt disciplinärt ingripande. Vi har anledning att vara stolta över vårt nya etiska regelverk. Men vi måste också nogsamt vaka över dess efterlevnad. Det finns således anledning överväga att, i likhet med England och Danmark, införa en mer intensiv övervakning avseende ledamöternas iakttagande av gällande regelverk. Den fråga som vid framtagandet av våra nya, tidsanpassade etikregler varit föremål för stort engagemang och debatt, rör själva grundvalen för advokatyrket. Debatten har handlat om lojalitetsplikten och reglerna rörande intressekonflikter. Frågan om regleringen av intressekonflikter är central i advokatverksamheten. Intressekonflikter är förvisso inte förbehållna vår verksamhet. Såväl inom privatlivet, som inom politik, forskning, offentlig förvaltning och affärsverksamhet ställs aktörerna ofta inför svåra dilemman. Advokat – klient-relationen är dock unik. Advokatens obetingade lojalitetsplikt utgör yrkets kärna. Jävet är, som huvudprincip, inte någonting parterna kan förfoga över. Intressekonflikten kvarstår ändå. En ändamålsenlig reglering av intressekonflikter utgör tillsammans med lojalitetsplikten, tystnadsplikten och oberoendet advokatyrkets kärnvärden. De svarar därmed mot ett samhällsintresse som måste tillgodoses och skyddas. Dessa värden kan följaktligen inte bara ses utifrån enskilda klienters önskemål eller de snabbväxande stora advokatbyråernas önskan att av kommersiella skäl mjuka upp regelverket. Regelutformingen måste ske utifrån de grundläggande principerna. De nya etiska reglerna utgör en avvägning mellan affärslivets rimliga krav och yrkets fundamentala värden. Därigenom har vi goda möjligheter att bevara och, förhoppningsvis, förstärka det förtroende som utgör en betingelse för advokatyrket. Utan bevarat förtroende kan även advokatkåren ställas inför krav på reglering och kontroll i en omfattning som riskerar dess frihet och oberoende. För advokaterna liksom för flera andra yrkesgrupper på det ekonomiska fältet blir förtroendefrågorna än mer centrala. Det är min tro att vi i det avseendet alltjämt har ett betydande eget förtroendekapital, och att vårt nya regelverk därutöver skall innebära ett inte oväsentligt kapitaltillskott. Ty advokatkåren behöver även framgent en stark balansräkning.