DT 1
Intervju Ni har agerat husband längs Göteborgs ga
tor det senaste året. Hur känns det att nu börja jobba med ett skivbolag och att släppa officiella låtar? – Universal har varit grymma, otroligt omfamnande och stöttande från dag ett. Vi hade en lite udda och krokig väg till själva signeringen men det var snabba puckar utan press från något håll. Det känns tryggt att samarbeta, en go blandning av rävar och rackare. I slutet av juni släppte ni er debutsingel Georg (på avd. 361). Hur skulle ni beskriva responsen på den? – Det känns bra att folk verkar ha kunnat ta till sig både musiken och texten, verkligen lyssnat på låten. Folk verkar gilla att det kommer något normbrytande, som ändå går att förstå. Enormt kul att rocken är vid liv. Intresset för albumet och nyfikenhet för vilka dumheter vi har kokat ihop är större än vi väntat oss. Sedan har ju vi i bandet hört den säkert tusentals gånger så vår respons till oss själva har väl varit lite tuffare. Ni beskrivs som ett band i göteborgsk proggtradition, är det vad folket, fansen och skivbolagen har gått runt och saknat de senaste åren? – Eventuellt. Det finns något talesätt att ”du vet inte vad du har förrän du förlorat det”. Samma sak kanske gäller för det omvända. Att du inte alltid vet att du saknat något innan du får det. Vi fyller nog ett hål mellan det strömlinjeformade, slätstrukna och det svårtillgängliga och oberäkneliga. Det kanske är det som är progg, den har ju legat i dvala i några decennier. Hur den yttrade sig på 70-talet skiljer sig en del från idag. Berätta om hur ni i bandet hittade till varandra. Hur började det hela? – Det började med uppgivenhet i en stuga i Halland, mörk pandemivinter och vänskap. I stugan hade Oskar byggt en enkel hemmastudio och jam med Philip blev till demos som visades för vänner. Jonatan och Sebastian nappade, spelsugna efter att deras dåvarande band hade splittrats. August, som är gammal vän till alla, var med när vi repade vid något tillfälle och vi kände att det blev tomt utan honom. Både socialt och musikaliskt. Sist var det Gustav som följde med på bilsemester i fjällen och hade med sig en gitarr. När han bländat med sina chops och välkomnats som en i gänget blev han det sista plektrumet på spektrumet. Er debutsingel och kommande album spelades in i klassiska proggstudion Nacksving studios. Berätta om det. – När vi hade första mötet med Isak Edh och Philip Fritz på Nacksving var planen att göra en EP för att få ut lite musik. Sedan hade vi svårt att välja låtar, så vi bestämde oss för att spela in allt som var färdigskrivet och göra ett album. Det var lockande att spela in på tape och få till det där retro-soundet som vi försökt simulera digitalt. Man kommer varandra väldigt nära i en studio, kanske framför allt när det är pandemi och ens sociala liv är väldigt understimulerat. Fritz som spelade in skivan gjorde ett sjukt bra jobb och har blivit en god kamrat. Hur ser det ut framöver? När kommer vi få höra det kommande albumet? – Snart släpper vi en musikvideo som Sebastian har regisserat och i höst kommer albumet. djungeltrumman.se 13