Advokaten 1
Gästkrönika moderniseras och utvecklas Den höga a
ndelen korta fängelsestraff rimmar illa med ettårspresumtionen och har rubbat balansen mellan det återfallsförebyggande och bestraffande perspektiv som Kriminalvården vill beakta. Det finns givetvis förklaringar till varför så många korta straff döms ut; andelen återfall är en, den allt mer extensiva tolkningen och tillämpningen av regeln om artbrott en annan. Oavsett vilket finns anledning att ifrågasätta om påföljdssystemet längre fungerar på det sätt som det var tänkt och om det klarar av att möta dagens kriminalpolitiska utmaningar. Det saknas inte utvecklingspotential. påföljdsutredningens förslag om att straffmäta också påföljder i frihet förtjänar till exempel att återuppväckas. Mycket av Kriminalvårdens initiala motivationsarbete handlar om att få den dömde att acceptera sitt straff. I det ligger att ta ansvar för det brott som begåtts, och dess konsekvenser för brottsoffer och samhälle. En straffmätning skulle skapa betydligt mer ordning och reda genom att tydliggöra frivårdspåföljdernas inbördes ordning och logik. Det skulle därtill ytterligare understryka det faktum att också påföljder utan inlåsning är ett straff och inte ett alternativ till straff. Sverige skulle dessutom behöva utvidga sin arsenal av påföljder. Dagens fokus på stöd och återanpassning bör naturligtvis inte urholkas, men det rehabiliterande perspektivet behöver kompletteras med förstärkta möjligheter att tillgodose behovet av kontroll och övervakning till skydd för brottsoffer, vittnen och samhället i stort. Jag kan till exempel konstatera att andra länder kommit längre i att utveckla samhällstjänsten och dess inslag av reparativ rättvisa. trovärdigheten i påföljdssystemet är också en fråga om huruvida Kriminalvården lyckas ta ansvar för sin verksamhet. Ett omfattande utvecklingsarbete inom frivården har därför inletts. Vi har infört ett bättre system för verkställighetsplanering med tydligare fokus på att minska risken för återfall. En helt ny, och för den dömde avsevärt mer Advokaten Nr 3 • 2017 ”Grov brottslighet ska givetvis mötas kraftfullt och kompromisslöst. Det är därför inte överraskande att det nu ropas efter tydligare konsekvenser, fler poliser och hårdare straff. Jag har inga synpunkter på det, annat än att likt många andra notera att det finns få exempel på när sådana motåtgärder har haft någon synbar effekt på kriminalitetens utveckling.” krävande, kognitiv arbetsmetod som utmanar de faktorer som ligger till grund för klientens kriminalitet används numera inom ramen för skyddstillsyn. Vi arbetar också intensivt med att öka de isoleringsbrytande åtgärderna för häktade, och försöker lösa frågan om en teknikneutral telefonilösning för att underlätta kontakterna med bland annat anhöriga. Målet är att vi som myndighet ska ligga i fas med vår samtid och dess krav. Det offentliga samtalet får gärna handla om straffskärpningar, fler poliser på gator och torg och introduktion av nya, breda brottsförebyggande strategier. Men det räcker inte. Grundbulten för det återfallsförebyggande arbetet, straffets utformning, måste också utvecklas. Tidpunkten för att återuppta arbetet med att modernisera påföljdssystemet närmar sig snabbt. Nils Öberg Generaldirektör Kriminalvården 23