Advokaten 1
Debatt Striden inom samfundet Med anledning av di
skussionen i Advokatsamfundet om valet till ny ordförande har advokaterna Lars Wenne och Rolf Åbjörnsson skrivit ett debattinlägg. I tidskriften Advokaten Nr 2 2017 stod en artikel om en ordförandestrid inom advokatsamfundet. En enig valberedning har föreslagit att Lena Frånstedt Lofalk skall bli vald till ordförande med Tobias Fälth som vice ordförande. Om förslaget skulle gå igenom innebär det att man frångår en tidigare princip att vice ordföranden, i dagsläget Christer Danielsson, inte väljs till ordförande. Sex tidigare ledamöter i advokatsamfundet har därför, i motsats till valberedningen, lämnat förslag till val av Christer Danielsson som ordförande med EvaMaj Mühlenbock som vice ordförande. Det första som vi undrar över är varför de sex tidigare ledamöternas förslag och grunder för det inte redovisas i tidskriften. Det torde ligga i samtliga ledamöters intresse att få veta varför en enig valberednings förslag inte bör antas. I stället bereds i tidskriften valnämndens ordförande möjlighet att försvara valberedningens lämnade förslag. Men inte nog med det, valberedningens ordförande kritiserar i tidskriften den sittande ordförandens synpunkt på att denne stödjer de sex tidigare styrelseledamöternas förslag till val. Det om något är mer anmärkningsvärt än att ordföranden ger sitt stöd till de sex tidigare ledamöternas alternativa förslag. När valberedningens ordfö42 rande i tidskriften ger uttryck för, att de som har erfarenhet av arbete i föreningsliv och organisationer måste förvånas över att en ordförande före ett årsmöte går ut och argumenterar mot en valberednings enhälliga förslag, finns snarare anledning att höja på ögonbrynen över den föreningsoch organisationsrättliga demokratin i Sveriges advokatsamfund. Men det stannar inte där. i samma nummer av tidskriften ställer en f d ordförande, Elisabet Fura, i advokatsamfundet, en fråga ”Hur står det egentligen till med Advokatsamfundet?”. Det är hon inte ensam om att undra över. Elisabet Fura skriver, att hon trodde att någon hackat Bengt Ivarssons ”konto” för att det var så ”befängt” att en sittande ordförande kan ha en annan uppfattning än en enig valberedning. Man får intryck av att även Elisabeth Fura övergett demokratiska principer. Men hon verkar inte bara ha övergett demokratiska principer utan även den grundinställning som advokatsamfundet bör ha, att advokatkåren skall vara fri och självständig, vilket stadgas i de vägledande reglerna om god advokatsed. Att då påstå att de sex ledamöterna som står bakom alternativförslaget och den sittande ordföranden har en dold agenda är också anmärkningsvärt. Eftersom ingen av de aktuella ledamöterna torde förekomma i förslag till val så är fråga vilken agenda de i så fall avser att presentera? En insinuation att någon av dessa advokater skulle låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar eller av hänsyn till ovidkommande omständigheter kan vi därför bortse från. Förslaget och synpunkten måste med den kunskap de har om samfundsarbetet vara för omsorgen om advokatsamfundet som sådant. Men Elisabet Furas artikel slutar nästan som om luften gått ur henne då hon skriver, att det vore bra med en andra kvinna på ordförandeposten i samfundets 130åriga historia. Med det förslag som de sex tidigare ledamöterna presenterat kommer man om några år dit, om man följer tidigare praxis att välja vice ordföranden till ordföranden. Det var väl så Elisabet Fura en gång blev vald som ordförande efter att först ha varit vice ordförande? Vi skall vara tacksamma för att den nuvarande ordföranden är just vad Elisabet Fura skriver, ”modig och har integritet”. Vi har sett tidigare att advokater som visat sådana egenskaper åsidosatts av advokatsamfundets ledning, retoriskt nedsvärtats och knappt beretts komma till tals i de frågor som varit aktuella att ha annan Advokaten Nr 3 • 2017