Advokaten 1
Debatt om val till ordförande uppfattning om än v
ad som redovisats av samfundet. I det fallet kan nog många vara tacksamma för att ”dissidenter” för ett par år sedan fick gehör för en utredning om översyn av det advokatetiska regelsystemet som kanske räddat kvar advokatsamfundet som sådant i en oberoende roll med egna initiativ. få praktiserande advokater kommer nog ihåg vad som hände ännu längre tillbaka, i början av 80talet, när diskussionerna gick höga om försvararjäv och det väcktes motioner, varav i en motion advokaternas yrkesutövning och det allmännas möjlighet att påverka vårt etiska regelsystem ifrågasattes. Den motionen gick inte igenom men visade hur ”bräckligt” systemet kan vara med att ha ett fristående advokatsamfund som inte agerar i advokatfrågor. Men vi som kommer ihåg debatten är av uppfattningen att advokatsamfundet därefter blivit en organisation som inte längre bara verkar för advokatkårens bästa utan tagit på sig även andra uppgifter. En fråga som man borde tagit tag i är rättssäkerhet för advokater som av samfundet fått disciplinär påföljd och inte kan få den prövad av annan – högre instans vilket är förvånansvärt mot bakgrund av samfundets försvar av vissa rättsliga principer. Advokaten Nr 3 • 2017 I sist angivna hänseende kan vi hänvisa till betänkandet av Advokatkommittén ”Tillsyn över advokater m m (SOU 1999:31). I betänkandets sammanfattning anges att ”Kommittén anser det självklart att advokat som ålagts disciplinär påföljd skall kunna överklaga denna.” Detta missförhållande har också behandlats av advokaten Claude D Zacharias i en artikel i Juridisk Tidskrift Nr 2 2015/16. I Lars Heumans bok ”God Advokatsed – Rättsbildning och disciplinnämndens motiveringar”, som utkom 2013 kan utläsas en processrättslig kritik mot disciplinnämndens motiveringar. Av generalsekreterarens recension i tidskriften Advokaten Nr 1 2014 kan utläsas, att författaren nog skulle haft advokatsamfundet som samtalspartner när han skrev boken. Kritik mot samfundets uppfattning och hantering gör sig inte besvär även om det i slutet av recensionen kan utläsas, att samfundet kanske kan bli bättre på att förklara vad god advokatsed är och hur efterlevnaden skall säkerställas. Det är väl inget vi sett något resultat av. Organisationen uppfattas av många som styrd från dess kansli och samfundets verksamhet har, enligt vår uppfattning, under senare år till viss del kommit att fokusera på frågor som inte har med den egentliga verksamheten att göra och vilka frågor då inte heller varit förankrade i kåren. Härtill kommer att generalsekreteraren tycks ha övertagit ordförandens roll. En motion till fullmäktigemötet förra året med innebörd att ordföranden skall arvoderas avslogs. Det motiv vi hört om varför motionen, som skulle bredda basen för rekrytering av ordförande, avslogs var att den skulle kunna leda till en förskjutning av bestämmanderätten från generalsekreteraren till ordföranden. Är det rätt är det skrämmande. Varför vill en enig valberedning föreslå en ordförande som för närvarande är ordförande i disciplinnämnden och närmast kan betraktas som nära vän med generalsekreteraren? Svaret ger vi inte men vi ifrågasätter oberoendet. vi anser, mot bakgrund av det motförslag som finns till valberedningens förslag om ordförande och vice ordförande, att detta främjar, som generalsekreteraren skriver i samma nummer av tidskriften, till en fokusering på advokatfrågor och därmed ett sammanhållet advokatsamfund. Det är väl det som ”dissidenterna” i sitt förslag velat förmedla? Lars Wenne Advokat Rolf Åbjörnsson Advokat 43