STT 1
STT Vecka 5 onsdag 31 januari 2018 13 VARDAGSLIV
”Det var en gång...” Mellan två världskrig. Harmoni på en gräsmatta i sommarsol. Tre töser i ett samhälle som dominerades av GLASBRUKET. Året var 1930. Tretton år efter första världskrigets slut. Nio år före andra världskrigets början. Samhället, som naturligtvis är Limmared, var nog ganska likt många andra samhällen i Sverige vid den tiden? Kanske kan man säga att det blomstrade? På andra sidan lövverket och blommorna, bakom flickorna, löpte stora landsvägen. Söderut omgiven av några handelsbodar och frisérsalonger och Torget där Brukets mässingsorkester konserterade under ljumma sommarkvällar. Konvaljens avsked, Hammarforsens brus, Drömmen om Elin? Norrut löpte vägen i form av en ståtlig lindallé som sträckte sig från Sofiero, på vars gräsmatta våra flickor befinner sig, till Nordhult, strax norr om Hyttan. Soliga sommardagar kunde den vara hård som sten. Barnen gick barfota, det var varmt och det kändes som om den var täckt med en len sammetsduk. När sedan regnet kom förvandlades den till en lerig, geggig stig som gjorde det svårt för både cyklister och fotgängare att ta sig fram. Med septembers kalla nätter och lynniga blåst täcktes landsvägen av frostnupna löv från trädgårdarnas buskar och träd. Oktoberkylan förebådade den långa mörka vintern. I skogarna uppom Grevens Källa samlades gårdarnas bönder för att utföra sina dagsverken. Under vintermånaderna skulle fura och gran avverkas och forslas ner till hyttan på slädar dragna av ihärdiga nordsvenska hästar, de för det hårda arbetet i den djupa snön mest lämpliga dragdjuren. Fororna kördes in till ”Sågen” i jämn takt. Den lyckligaste tiden? Tillbaka till den pastorala idyllen på Sofieros gräsmatta. Den lyckligaste tiden i flickornas liv? Man kan ana stillheten och tystnaden med en slumrande hund, ett betande får och tre töser i begynnelsen av sina liv. De kom att förbli vänner och kamrater i återstoden av sina liv. Wivi, Birgit och Gunnel heter flickorna. Wivi var några år äldre än de andra två. Hon var dotter till Mästaren på Bruket Arvid Nilsson, och syster till min mångårige vän David. Birgit var dotter till Oskar Svensson som var trädgårdsmästare på Sofiero och morfar till Kerstin, Gertie och Ann Marie Plepla. Gunnel var min syster. Carl Axel Brusewitz var vår morfar och Brukets ägare. Tillika boende på Sofiero. Mitt emellan Sofiero och Hyttan låg ”Gamle Träggårn.” ( När folk sinsemellan pratade om Glasbruket eller Bruket så var det gängse ordet HYTTAN. Man menade då hela industriområdet.) På östra sidan, på kullen bakom och ovanför inspektor Thanings potatiskällare, hade en syrénberså planterats. Det hände stundom att man även därifrån kunde höra bröderna Lundin exekvera en smäktande vals ur sina respektive instrument: Arnold spelade bastuba, Helge B-kornett och Einar Ess-kornett. Väster om vägen, mitt emot Thanings, hade doktor Carr sin mottagning. Carr var en synnerligen älskad husläkare stadd till utryckning närhelst en patient så kallade. Han var en av få bilburna personer i hela Kinds härad. De övriga var bland andra veterinären Axel Julin och fiskhandlare Molin. Den senare framförde en liten, redan på trettiotalet antik minibil med flak och plats för c:a sex sillådor, som han hämtade vid göteborgståget klockan sex på morgnarna. Huruvida Molin nyttjade starkt vet jag inte, men att de båda medicinmännen gjorde det har jag fått bekräftat från garanterat trovärdiga källor. Att de sedan framförde sina fordon i så att säga ”beskänkt” tillstånd torde inte ha varit någon fara för trafiksäkerheten i bygden: det var ju i stort sett bara ”Sella-Molin” som dom kunde krocka med och han höll mestadels till på Torget framför Lundgrens med sina sillådor! Fotboll på stallbacken Väster om Stora Landsvägen låg stall, ladugård och loge på ena sidan av stallbacken. På logen, eller ”rännet”, som sträckte sig utmed hela den långa ladugårdens taknock, låg höstens höskörd. På den andra sidan av stallbacken låg två stora flerfamiljshus och ”drängstugan”, där det spelades kort och röktes cigaretter om kvällarna. På stallbacken spelade vi fotboll. Där debuterade några av Limmareds IF:s blivande stjärnor. Roy, Flickorna på bilden, Wivi, Birgit och Gunnel kom att förbli kamrater under återstoden av sina liv,berättar Fredrik Ohlsson. Leif och Putte ”Knut”, Karl-Erik Blomgren, Roger Lindh. Dessutom, utan att bli några stjärnor, Terkel Tönnesson Thaning, TT kallad, och Wåge Danielsson – senare uppskattad lärare i Tranemo. I fonden av stallbacken, med ån på andra sidan, låg en större byggnad med plats för de giggar, skrindor, schäser och vagnar av alla de slag som var nödvändiga för ett stort jordbruk och för kommunikation gårdarna emellan per häst och vagn. I södra hörnet av denna vagnbod bjöds vi barn understundom på gratisnöje, nämligen då kornas, och de gigantiska oxarnas, klövar skulle ansas. Kreaturen hängdes då upp i två kraftiga selar som var fästade vid en stabil taknock. Vannorna brinner nu som då Dimman tätnade över maderna på andra sidan ån. Kornas råmande mullrade vida omkring. De började röra sig hemåt. Som på ett givet kommando. Hemåt. Till den varma ladugården. Där skulle de mjölkas och den spenvarma mjölken hällas över i nydiskade spänner som de köande hyttarbetarnas fruar eller barn höll fram. Det vankades kvällsmat. Jag drog mig upp till högsta höjden på Rallekullen. Kisade med ögonen. Kvinnorna spred sig på väg till sina hem och de väntande männen. Mjölkspännerna dinglade i deras höstvalna händer. Den stora hytteporten var stängd sedan flera timmar. Klockan sexton avslutades jobbet inne i själva hyttan. Några eldsflammor påminde om att det fortfarande var liv i vannorna. När arbetet påbörjades igen klockan sex morgonen därpå, ville man slippa det tidskrävande jobbet att försöka aktivera glasugnarna. Dessa glasugnar, eller ”vannor”, brinner nu som då. Korna är borta. Och oxarna. Häst och vagn ersatta med bilar och traktorer vida mera praktiska än ”Sella – Molins” lilla Austin. Mjölkspännerna? Får du för en tia på Tomas Johanssons auktioner. Mjölk i pappkartonger för under en tia hos Arne. Men Bruket lever. Och vannorna. A never ending procedure. VARMA VINTERKRAMAR FRÅN FREDRIK. FÖRENINGSNYTT TRANEMO Aktiespararna Kind Aktiespararna Kind gjorde den 16 januari studiebesök på Nexans i Grimsås. Företagets representant Anette Folke välkomnade och informerade om företagets historia från 1948, då Ikos grundare Karl Olsson startade med torvbrytning, fram till dagens Nexans med 550 anställda. Företaget är numera franskägt och är börsnoterat på den franska börsen. Efter kaffestund guidades deltagarna runt i produktionslokalerna under sakkunnig ledning. Föreningens ordförande Sune Claesson framförde ett tack för den välvilliga visningen. Tranemo Boule Klubbmästerskap 18/1 1) B. Andersson, A.Thorèn, I. Linderum 29/200 2) L.Haraldsson, C.Wahlsten, G-B.Johansson, 23/117 3) I.Ronstad, B.Olofsson, L.Olofsson 22/64 4) K.Andersson, E.Andersson, K-H.Andersson, 21/84 5) A.Andersson, I Albertsson, A.Andeersson, 20/61 6) K.Bodeklint,G.Lindqvist, K.Bodeklint, 19/65 7) H.Johansson,M.Mårtensson,R.Lund, 19/32 8) K-E.Emilsson, M.Engström,L-Å.Gustavsson, 18/67 9) B.Rydin, E.Nilsson, H.Nilsson, 18/29 10) T.Lidh, Å.Johansson, I.Hallqvist, 18/-3 Tranemo Boule Klubbmästerskap 25/1. 1) B. Andersson, A.Thorèn, I. Linderum 32/222 2) L.Haraldsson, C.Wahlsten, G-B.Johansson24/103 3) I.Ronstad, B.Olofsson, L.Olofsson 24/54 4) K.Andersson, E.Andersson, K-H.Andersson 22/66 5) A.Andersson, I Albertsson, A.Andersson 22/64 6) K-E.Emilsson, M.Engström,L-Å.Gustavsson 21/67 7) M.Svensson, A.Ericsson, P-I.Karlsson 21/48 8) H.Johansson,M.Mårtensson,R.Lund 21/26 9) E.Gustafsson, D.Svensson,T.Gustafsson 20/58 10) K.Bodeklint,G.Lindqvist, K.Bodeklint 20/52