Advokaten 1
•GÄSTKRÖNIKA• Det är bra för domstolarnas förtroe
nde om folk får mer kunskap om hur dömandet går till. Under mitt yrkesliv har jag ägnat en del tid åt att försöka förklara vad det vill säga att vara domare. 20 Det är förstås något som kan skilja sig åt, beroende på verksamhetsgren, steg i karriären, stor/liten domstol etc. Här kommer några reflektioner kring skillnaden mellan att vara domare i tingsrätt och hovrätt, baserat på en jobbrelaterad nystart i höstas. Instansresan: Tingsrättsdomaren som J ag hade varit rådman i tingsrätt ganska länge (sju år i Värmlands tingsrätt, nästan tio år i Attunda tingsrätt) när tanken dök upp att göra något annat. Trivseln ute på tingsrätten i Sollentuna var det inget fel på, tvärtom. Men en spark där bak kunde vara nyttig, tänkte jag, och det var en tanke som fick fäste. Eftersom jag kände mig för gammal och lat för att lära mig något helt nytt, fick utmaningen gärna innebära att jag kunde använda min erfarenhet från dömande i tingsrätt. Kunde hovrätten vara ett alternativ? Njae, tänkte jag först, det vet man väl hur det är där. Stelt, formellt. Tråkigt att sitta och titta på video hela dagarna (eftersom förhören i tingsrätt spelas in på video). Mer beroende av kollegor; tänk att ständigt behöva lyssna på och ta hänsyn till vad andra jurister säger … Kort sagt var jag rätt marinerad i det tänk som gamla uvar till tingsrättare lätt kan fastna i. Men det fanns också en nyfikenhet. ”Mer fokuserat på juridik”, sades det, liksom ”mer fokus på att avgöra”. Hm, ja, varför inte. Tidigare rådmanskollegor hade börjat i hovrätten och de verkade trivas. Så jag gjorde slag i saken, sökte en utannonserad tjänst och fick ett positivt besked. I september i fjol började jag som hovrättsråd i Svea hovrätt, nästan på dagen ett kvarts sekel efter att jag lämnat ”holmen” som nyutnämnd hovrättsassessor. Jag kände en nyfiken tillförsikt och från olika håll kom glada tillrop att det var bra att få in tingsrättserfarenhet i hovrätten. Hur har det då blivit? Tack bra, bortsett från att det där med ”spark i baken” också kom parat med en obekant och besvärlig känsla av tafatthet. Jag hittade inte ” Det jag ur ett tingsrättsperspektiv kunde uppfatta som något av formalistisk felfinnar glädje framstår med mina nya glasögon som en genuin vilja att få till en så bra och heltäckande dom som möjligt. ADVOKATEN #4 2023 ens till salarna! Nu har jag börjat finna mig till rätta mer och mer, under vägledning från vänliga och hjälpsamma kollegor. Visst, det kanske är något mindre liv i förhandlingarna. Men ”liv” kan också vara teknikstrul med videonärvaro eller väntan på ett vittne som åkt fel. Det finns plus och minus med det mesta. Förhandlingar i hovrätten är lättare att tidsplanera, eftersom man i förväg vet längden på förhören. Vid muntliga förberedelser i tingsrätt kommer man närmare parterna än vad man gör i hovrätt. Gillar man att medla är det visserligen också något som går att göra i hovrätt, men då blir det mest telefonledes, och med en tingsrättsdom i bagaget blir det tuffare att få till förlikningar, det är i alla fall min erfarenhet hittills. det kollegiala dömandet är speciellt, och givande. För min dotter beskrev jag skillnaden som om hon till största del skulle ha grupparbete i skolan. Fokus är mer på att avgöra mål, vid huvudförhandlingar och föredragningar, och mindre på beredning. Överläggningarna har tack och lov inte de inslag av hierarki och positionerande som jag minns från min tid som hovrättsfiskal under tidigt nittiotal. Alla hjälps åt att fånga upp trådar och att vrida och vända på resultatet för att få en så bra slutprodukt som möjligt. Diskussionerna är ofta stimulerande och tankeväckande. Ja, det kan även vara små saker som fångas upp, men det jag ur ett tingsrättsperspektiv kunde uppfatta som något av formalistisk felfinnarglädje framstår med mina nya glasögon som en genuin vilja att få till en så bra och heltäckande dom som möjligt. Tillgänglig tid är inte obegränsad utan nödvändiggör prioriteringar och an