AMES 1
Att starta Manpower i Östergötland var skitkul, s
om man säger på ren svenska, skrattar Astrid Brissman. EFTER FÖRFRÅGAN HOS EN DÅVARANDE KUND, som drev ett assistansbolag, blev ett av besluten att utvidga verksamheten med assistansservice. Några år senare, och med tanken att ”det är faktiskt inte så långt från städskåp till kylskåp” tackade man också ja till att driva restaurang von Dufva med bland annat uppdrag att leverera mat till kommunens seniorer. – Vi skaffade alkoholtillstånd och jobbade med trubadurkvällar, men det var slitigt att få det lönsamt, säger Astrid. Många kvällar stod vi i disken, eller serverade, samtidigt som vi löste personalschemat för assistansen. Vi höll på att jobba ihjäl oss. Astrid berättar om en tid som var lärorikt och roligt, men tuff. Och när Kjell drabbades av cancer blev det en tankeställare. Astrid och Carina började planera för en försäljning. – Vi ville göra en bra och planerad exit, så det tog några år. Sedan jobbade vi kvar under en period. HON BERÄTTAR OM DEN SPECIELLA VÄNSKAP som kommer av att skratta, gråta, våndas och planera tillsammans genom såväl goda som svårare tider. Om high-fives i glädje, men också om motgångar som svetsat samman. – Jag levde ju faktiskt tätare ihop med Carina än med min egen man under de tolv år vi drev företag tillsammans. Och vi kommer alltid att ha vår vänskap kvar, även om vi inte ses riktigt lika ofta nuförtiden, skrattar hon. Något som också får mer tid är barnbarnen. Sedan fem år är torsdagseftermiddagarna inte bokningsbara, för då hämtar Astrid på förskolan. Just idag står det höstlovsbio på schemat. – Det är så vansinnigt härligt att jag kan. Barnbarnen och hunden är livförsäkringar, när man är med dem måste man släppa tankarna på allt annat. IDAG ÄR ASTRID VERKSAM som certifierad coach i Brissman konsult AB och älskar att kunna dela med sig av sina erfarenheter och lärdomar och att kunna vara ett bollplank för nyblivna förtagare likväl som de som behöver stöttning i styrelsearbetet i etablerade bolag. Hon är sedan många år politiskt aktiv med tillväxt- och miljöfrågor som hjärtefråga. – Jag vill inte behöva lämna över den här världen till de unga i sämre skick än jag fick den, säger hon med eftertryck. ATT SLÅ SIG TILL RO OCH BLI PENSIONÄR är inget som Astrid strävar efter. – Att softa är inte min bästa gren, det säger barnen, skrattar hon och säger att så länge hon är efterfrågad så kommer hon fortsätta. Kjell skulle nog bli tokig om han skulle ha mig hemma jämt. Jag vill vidare, jag vill fortsätta utveckla mig själv och även få utveckla andra. Något säger mig att den här kvinnan är van att få som hon vill. Och får hon inte det så ser hon till att det blir så ändå. Men vad hon ska bli när hon blir stor… ...det vet Astrid Brissman inte än. n 23