Byggaren 1
KRÖNIKA Gamla stan FOTO: LENA LINDELL PIXABAY N
är sNär staden är som bästtaden är som bäs H 30 ur en stad som är gemensam för oss alla ska se ut, har alltid varit ett återkommande ämne. En etablerad arkitekt från Schweiz, föreslog en gång att hela Gamla Stan i Stockholm skulle rivas. Så blev det inte – men istället revs mycket av det som då utgjorde stadens karaktär. Klarakvarteren försvann, en småstad i den stora staden. Här fanns småföretagsamhet, här fanns de många hantverkarna, här fanns kultur. Tidningarna var många i Klara liksom bokförlagen. Svenska Morgonbladet. Nya Dagligt Allehanda. Stockholms Dagblad. Socialdemokraten. Hur många minns de namnen i dag? Här fanns de många hotellen - ungefär som i Köpenhamn idag med alla sina hotell intill Hovedbanhov. Uterummet och dåtidens Klara gav Stockholm en särskild karaktär. Nobelmuséet diskuteras, var det till sist kommer att placeras. Ett förslag är vid Stadsgårdskajen, nedanför Slussen, i trakten av Fotografi ska Muséet, nära Viking Lines båtar. Ett annat förslag är Vinterviken där Alfred Nobel var verksam. Förslagets ursprung kommer från kollega i förlagsbranschen. Djurgården är intressant. Här fi nns idag ett Abbamuseum intill Gröna Lund. Tidigare låg här Lindgårdens restaurang. Ett gemytligt ställe med trivsam restaurang. Lindgården hade atmosfär. Det gav en förnimmelse av 20-talets Berlin, att döma av fotografi er från den tiden och staden. Lindgården kom till 1929, året före Stockholmsutställningen. I Lindgårdens vänstra fl ygel låg diskoteket Huset. Under sommarens ljusa timmar lämnade ungdomar Lindgården eft er Husets sista spelning. Med en vacker promenad mot Strandvägen, mot Gärdet. Allt eft ersom en ny dag randades. Kanske dags för en promenad mot Djurgården framöver. Oklart dock när. Det är nog inte alltid nya hus som människor är emot. Många reagerar på placeringen. Att dessa hus ska ersätta andra. Byggnader som varit en trogen bundsförvant i det gemensamma uterummet. Vissa länder och städer har löst detta på sitt speciella sätt. Nya städer, som Brasiliens huvudstad Brasilia, har kommit till med den nya arkitekturen. Ibland har både det nya och det som redan är där kunnat samsas. Det nya etableras utan någon större diskussion. Men inte alltid med ibland ganska intensiva diskussioner som följd. När staden är som bäst, är det något som förenas, när vi möts i det gemensamma uterum som vi helst alla vill ha, tillsammans. När vi upplever att inte minst det nya passar väl in i det gamla. Att förslag som tagits fram, är väl förankrade i stadens historiska och kulturella värden, att något nytt tillförts till stadsbildens fördel. I sådana stunder upplevs nog staden som bäst. I sådana ögonblick får nya förslag allmänhetens gillande. STAFFAN RINGSKOG BYGGAREN 8 2020