Slutrapport Projekt Lugna rummet 1
Projekt Lugna rummet 2011–2014 Avdelning M48,akut
psykosvård. På ett avdelningsmöte under hösten 2011 tillfråga des personalgruppen om någon var intresserad att delta i projekt Lugna rummet. Vi var intresserade men visste inte direkt vilket utrymme som skulle lämpa sig till ändamålet eftersom avdelningen hade brist på utrymme. Vår chef fick föra frågan vidare om det gamla slitna rökrummet skulle kunna omvandlas efter omfattande sanering och samtidigt skaffa en modernare rökkur. Detta blev beviljat till vår stora glädje! Möten med de övriga entusiastiska och nyfikna särskilt ansvariga från de andra deltagande avdelningarna kunde komma igång. De hade dessutom redan kommit igång med sina Lugna rummet innan vi och som vi kunde besöka vid ett tillfälle. Vid mötena fick vi information som skulle klargöra vad allt skulle innebära och komma med förslag. Väl på vår avdelning ville vi komma i gång snarast. Dessvärre drog det ut på tiden då avdelningen totalrenoverades samtidigt. Röksaneringen av det före detta rökrummet fick göras i två omgångar och ventilationen var ämnad för ett rökigt rum och blåste kall luft för fullt. Målarna fortskred i sitt arbete, färg och skogsfototapeten sattes upp enlig plan. Nu var det på gång! Patienterna och personalen tittade in nyfiket. En av patienterna undrade om man fick röka där, alltså förvirrande i början. Vad, när och varför frågades av alla. Informationen till alla 37 kollegor gick via planeringsdagen där vi presenterade upplägget. Vi funderade mycket på hur vi skulle få ihop allt till ett fungerande koncept eftersom tiden rann iväg och andra hade kommit längre. Men så kom dagen då vi inredde rummet och hängde upp gardinerna och nya möbler blev inköpta. Kollegorna fick prova rummet, känna, klämma och lukta. Studiebesökare från PIVA- nätverket (deltagare från hela landet) tittade in då de hade studiedag hos oss en tid senare. De blev överförtjusta och ville få till det hos dem. Vi bjöd in en intresserad klinikledning strax innan invigningen. Klinikadministrationen frågade när de kunde komma och titta. En del av övrig personal på psykiatriavdelningarna som kom för ären den hit, ville också se vilket kändes trevligt. Tyvärr kom arbetet i gång under semestertider vilket medförde att vi inte kunde stötta alla i den mån vi ville. Nu ser vi efter ett knappt år att personal gruppen behöver mer information och instruktioner för att känna sig säkrare och få detta till en vana när nu patienterna börjat vara där och trivas. 32 32