Slutrapport Projekt Lugna rummet 1
Projekt Lugna rummet 2011–2014 | SLutraPPort Pers
onalen visste att en av grundprinciperna för Lugna rummet var att patienten skulle kunna bestämma om han eller hon ville vara i rummet själv eller tillsammans med en personal. Deltagarna beskrev att detta kunde väcka oro bland personalen, till exempel för att patienter som var själva i rummet skulle kunna uppleva starka känslomässiga reaktioner och att detta kunde leda till ökad ångest och självskada. ”Ja, att det verkar fungera för alla psykiatriska tillstånd. Bara man erbjuder det i rätt läge.” ”Det finns en farhåga om att man inte har samma tillsyn på vissa patienter som kan hitta på massa saker utan att blir upptäckta och ev skadar sig i rummet.” Flera andra farhågor togs också upp av deltagare, såsom att patienterna inte skulle tycka om rummet, att de skulle kunna bli klaustrofobiska, att rummet skulle skräpas ner eller bli vandaliserat eller att saker skulle bli stulna. Några deltagare uttryckte oro för att vissa patienter kanske skulle använda rummet för mycket och vägra lämna det. Det fanns också en oro för att det skulle ta för mycket tid att driva Lugna rummet, till exempel att hålla rummet rent och städat, att lära upp ny personal om rummet och att det skulle ge ytterligare administrativa uppgifter. Stöd till patientens egenvård Känslomässig balans Deltagarna beskrev att Lugna rummet hade hjälpt dem att bli bättre på att förebygga känslomässig stress hos patienterna. Något som ofta betonades var att personalen upplevde att patienterna använde rummet både som ett verktyg för sin känslomässiga egenvård när de redan kände sig oroliga och försökte bemästra och hantera svåra sinnestillstånd men också som en preventiv strategi när de kände att det fanns en risk för ökad oro och ångest. ”Patienterna använder det som ett alternativ att varva ner. Ett sätt att få ro. Ett sätt att meditera. Ett sätt att förstärka sin psykisk status.” ”De använder det för att lindra sin oro. Komma till ro för natten. Istället för att lugna sig med självskada.” Lugna rummet beskrevs i de flesta fall ha en positiv effekt på patienters känslomässiga balans och välbefinnande. Ibland kunde patienter använda rummet istället för, eller i kombination med, extra medicinering. Deltagare beskrev att man uppfattade patienter som mer avslappnade och harmoniska efter att de använt rummet och att de uttryckte mer positiva tankar. Framför allt stress, ångest och sömnproblem lyftes fram som exempel på områden där man uppfattade att Lugna rummet var ett särskilt viktigt och effektiv verktyg för patientens känslomässiga egenvård. ”Patienter som inte sovit på flera dagar har somnat i lugna rummet. Patienter som är uppvarvade på bristningsgränsen har kunnat slappna av.” Trots att personalen arbetade på många olika typer av avdelningar och mötte patienter med många olika psykiatrisk problematik och grader av akuta tillstånd, var upplevelsen av rummets övervägande positiva effekter genomgående. ”Ja, att det verkar fungera för alla psykiatriska tillstånd. Bara man erbjuder det i rätt läge.” Många var förvånade över att så många patienter ville använda rummet och att det fungerade så bra. Samtidigt beskrev en del personal att de även observerat negativa effekter på patienters välbefinnande, till exempel ökad ångest, tankar på självskada, ökade hörselhallucinationer, jobbiga tankar och överväldigande känsloreaktioner. Någon beskrev också att det efter att Lugna rummet installerats på avdelningen inte längre fanns något samtalsrum på avdelningen, utan att patientsamtal nu fick genomföras i TVrummet eller matsalen. ”Ett fåtal patienter har upplevt att deras ångest förvärrats och de har inte velat pröva igen.” ”Någon har börjat storgråta, det har väckt mycket känslor.” 41 41