Slutrapport Projekt Lugna rummet 1
Projekt Lugna rummet 2011–2014 Lugna rummet Kunsk
apsöversikt I psykiatrisk vård är det viktigt att arbeta utifrån ett hälsofrämjande perspektiv som grundas på ett proaktivt snarare än reaktivt förhållningssätt. Ett sådant förhållningssätt omfattar att stödja och ge möjlighet för patienter att under vårdtiden utveckla kunskaper och strategier för känslomässig balans och att förebygga perioder av försämrad psykisk hälsa. Under det senaste decenniet har det vuxit fram ett allt större intresse för att prova och utforska användandet av sinnesstimulerande rum i psykiatrin. Litteratur i form av vetenskaplig evidens för effekter av sådana rum finns inte idag. Endast ett mindre antal studier är publicerade i granskad vetenskaplig litteratur. Istället finner man vid en allmän litteratursökning en del mer eller mindre omfattande kliniska rapporter, inkluderande enstaka eller ett större antal enheter, där erfarenheter av införande, implementering och utvärdering beskrivs. Litteratur och rapporter kommer huvudsakligen från USA och Australien och i enstaka fall från Europa. Utvecklingen inleddes under 1970-talet i bland annat Holland, där rum började användas för att erbjuda kravlös sinnesstimuli till personer med allvarliga multihandikapp och svåra funktionsnedsättande hjärnskador. Syftet var att tillgodose hjärnans behov av sensorisk stimulans och att erbjuda avslappning och ökat välbefinnande. I Holland började man använda begreppet ”Snoezelen” för dessa rum, vilket kommer från en kombination av de holländska orden för ”att utforska” och ”att slappna av”. Snoezelen har stegvis utvecklats och är idag internationellt organiserat med ett stort utbud av särskilda sinnesstimulerande verktyg och produkter. Rum baserade på Snoezelen men också mer allmänt inredda sinnesstimulerande rum har använts internationellt i flera decennier inom olika hälso- och sjukvårdsverksamheter, såsom demensvård, hjärnskaderehabilitering och habilitering, psykiatri samt inom omsorgsverksamheter. Inom Stockholms läns sjukvårdsområde arbetar verksamhetsområdet Habilitering och Hälsa framgångsrikt med snoezelenbaserade sinnesrum för barn och vuxna med omfattande funktionsnedsättningar. Sinnesstimulerande rum inom just psykiatrisk heldygnsvård är dock förhållandevis nytt. I Sverige har sådana rum, med få undantag, inte tidigare prövats eller utvärderats systematiskt. I litteraturen används olika begrepp såsom ”comfort room”, ”sensory room”, multisensory room” etcetera för beskrivningar av likartade rum som vanligtvis inte är helt snoezelenbaserade. I kliniska rapporter beskrivs hur den multisensoriska miljön kan vara aktiverande eller lugnande och riktas mot syn, doft, hörsel, känsel och smak. Rummet är vanligtvis men inte alltid beläget inne på en avdelning och kan omfatta inredning som till exempel olika typer av belysning, fotografier, målningar, aromatiska oljor, musikspelare, video, datorer, böcker, spel, tyngdtäcken, bekväma möbler, madrasser och kuddar. I vissa rapporter framkommer att rummet kan användas av flera patienter samtidigt och för gruppaktiviteter och i andra rapporter beskrivs att rummet endast får användas av en patient i taget, själv eller i sällskap av en personal. Det vanligaste tycks vara att en personal ska vara närvarande. I rummet kan patienter välja bland olika typer av sinnesstimuli och när och hur länge de vill stanna. Syftet med sinnesstimulerande rum är dock i samtliga fall att erbjuda patienter en plats för avslappning och avkoppling, att minska stress och att stödja patienter att utveckla egna lugnande eller aktiverande strategier. 88