MIN HUND ”Man får den hund som hunden tror att ma
n vill ha!” om det vankas jaktprov – då! – Att jaga med ledhund bygger på att man lever nära sin hund. Efter att ha läst Karl Henry Lundins bok blev Björn sporrad att själva försöka sig på det här med ledhund. Skrållan var en helt vanlig löshund, men hon lärde sig att när spårhalsbandet var på, då gällde det att vara ledhund. Utan halsband var hon en perfekt eftersökshund. Så ville Björn göra jaktprov. Det var då de trodde han kryssat i fel ruta. Men så var det ju inte. – Hon fick ett första pris första gången vi gick jaktprov. Efter första förstapriset gjorde vi ett eftersök. I samband med det kom Smilla lös och ställde älgen! Löshund! Dagen därpå var de ute och gick sin vanliga runda och familjens labradorer skrämde fram fyra älgar. Skrållan blev eld och lågor och Björn fick tillfälle att korrigera. Nästa dag hände samma sak, då satte sig Skrållan och gnällde. Den tredje dagen, då satt hon helt tyst. Därefter gick hon sitta andra jaktprov, med förstapris och ytterligare ett med samma resultat. Så småningom blev hon Sydsveriges första ledhundsjaktchampion. – Den fjärde ligger därute i valphagen, säger Björn med tillförsikt. Men hur gör han då? Hur får han så bra hundar? – Ibland känns det som om jag inte vet vad jag gör, men när jag skulle skriva boken fick jag tänka efter hur jag gör för att förklara för andra. Björn är nämligen författare till boken Älgjakt med ledhund: från valp till ledhundschampion (finns på Adlibris). Han landar i att det finns många paralleller mellan att fostra hundar och tämja värstingar på två ben. – Förtroende och tillit. Sen får man aldrig ångra sig. Har man sagt nej eller ja, då är det det som gäller. Aldrig ”vi får se”. Björns pappa var yrkesmilitär och Björn var som ung helt inne på att det var den väg han själv skulle gå. – Ledarskap är inte samma sak som ledarskap, därför slutade jag på Aspirantskolan... Han konstaterar att man kan få vem som helst att lyda, bara man har en tillräckligt stor påk men att man får betydligt bättre resultat när man jobbar med förtroende. Både när det gäller hundar och ungar. TEXT: Tina Hjorth Svensson FOTO: Boel Ferm så fungerar ledhundsjakten ”Dagens väder avgör hur jag går in området, helst vill jag ha sned eller rak motvind. Jag vill att hunden ska känna älgen och inte tvärtom. Jag bestämmer en vettig riktning så att vi kan täcka av så mycket yta som möjligt. Jag bestämmer hur vi ska gå så att vi går i behaglig terräng. Hunden berättar att här är en ekorre, där en orre. Vi ”småpratar” lite utan ord och när hunden hittat älg ser jag det på hunden. Då lämnar jag över och följer bara med. När vi kommer närmare kan jag släppa kopplet så sätter sig hunden ner och väntar medan jag smyger fram och kikar eller eventuellt skjuta, likadant om vi ska igenom ett buskage eller över ett dike och jag vill välja en annan väg. Enda nackdelen är att man som hundförare så sällan får skjuta, jag har bara skjutit tre älgar själv under ledhundsjakt. I gengäld blir det lugna och bra skottillfällen för passarna, eftersom älgarna inte är hårt stötta utan kommer lugnt i pass!” 138