VAPEN TEST ”Du får en massa gevär för pengarna!”
J Jag möter Sauers marknadschef på Vingsted Skyttecenter en dag i början av februari. Med sig har han Sauers nyaste gevär – Sauer 100 – som vi tillsammans ska ägna dagen åt att titta närmare på. Jag hade inte hört talas om den nye Sauer 100 förrän en månad tidigare då vi gjorde upp om vårt hemliga möte och Maruan, som bjöd in mig till provskjutningen hade inte sagt något annat än att det gällde ett nytt gevär. Jag hade verkligen inte förväntat mig att stå med en ny Sauer för under 10.000 i händerna! Vid första anblicken är Sauer 100:ns släktskap med Sauers hittills billigaste modell – Sauer 101 –tydligt. Men likheterna är bara utseendemässiga – i realiteten är det fråga om två helt olika gevär. Stocken är någorlunda densamma, även om den nya 100modellen levereras med billigare typ av stock – S100-syntetstockarna saknar till exempel soft touch-beläggning och trästockarna är av bok istället för valnöt. Men magasinerna är desamma. Låsen skiljer sig åt. Slutstycket är försedd med tre klackar där 101:an har sex och låsningen sker i en härdad stålring som är monterad i främre delen av låsmekanismen. Produktionstekniskt sett är detta en billigare läsning – skyttetekniskt fungerar det fint! Säkringen på nya Sauer 100 är en trepunktssäkring som är flyttad till högre sidan av låset så att man kommer åt den med högertummen. Här handlar det om en traditionell lösning av samma typ som på exempelvis Tikkagevären. Säkringen är helt ljudlös. Det som imponerade på mig var att alla dessa konstruktionsmässiga tilltag för att sänka produktionskostnaderna inte haft negativ inverkan på de praktiska bruksegenskaperna. Sauer 100 är, vad jag vill kalla det, ett ”snällt” gevär. Alltså, ett vapen som är lätt att använda och som man kan uppnå särdeles goda skytteresultat med. Sauer 100 liksom storebror Sauer 101 använder samma magasinsmodell som såklart ärlöstagbart och även möjligt att ladda uppifrån om så önskas. Förhållandena för precisionsskytte är inte direkt optimala denna onsdag förmiddag i Vingsted. Vi saknar en ordentlig bänk att skjuta från med stabila sandsäckar fram och bak. Något grundligt precisionstest blev det därför inte tal om och resultatet begränsades således av mina egna färdigheter under de givna omständigheterna. Jag sköt liggande med stocken vilande på ett beklätt metallstöd. Dessvärre hade jag inget stöd för bakkappan. Kalibern jag använde var .308 Win – ammunitionen Normas Jaktmatch. De första fem skotts-omgångarna på hundra meter låg på omkring 35 mm men för varje omgång vande jag mig vid det nya vapnet och spridningen blev mindre och mindre. Sista omgången lågt på 26 mm. Det stod helt klart att alla omgångar förstördes av en eller två ”flygare” och jag är ganska säker på att det var jordförbindelsen, det vill säga mig, som förorsakade dessa avvikelser – i övrigt 20